Lite livsuppdatering - det mentala, julresa och en stallvistelse utöver det vanliga med tillhörande barndomsanekdoter

Mitt emellan alla Australieninlägg jag fortfarande kämpar med att bena upp och försöka och inte stoppa in HELA minneskortets innehåll i bildflödet, och alla dessa njuta-av-skogen-knäpp-av-nya-intresset-inlägg som den här bloggen består av nu, så går ju livet sin gilla gång däremellan. Oktober har varit rätt så lugn hittills, vilket är skönt. Vill passa på och vara ute och njuta av min favorit-men-ack-så-korta-årstid när den fortfarande har alla fina färger och en viss värme kvar i luften.

En allmän uppdatering om livet härå;

Mentala hälsan: Nu var det lite över tre veckor sen jag var hos psykologen sist, och det verkar som att kommunikationen därefter lämnat en hel del att önska. Deras bokningssystem låg nere när jag var där men han skulle fixa en bokning så fort det var uppe igen. Men icke. Det var chefen som fick jaga på, och nu när han äntligen fick tag på honom så blev nästa möte istället med en... psykiatriker. Vilket ärligt talat skrämde mig lite innan jag insåg att jag och psykologen faktiskt pratade om medicinering sist, och att det nog är därför. En psykiatriker har mandatet att bedöma om det ska till hjälp på traven med att toppa upp seratoninfunktionen . Detta efter att vi pratat om att jag faktiskt har haft allmänna mentala toppar och dalar i stort sett hela mitt liv, och att de dessutom är ett släktdrag. Jag är inte främmande för att använda mig av psykofarmaka för och må bättre, tvärtom - jag har ju själv utbildats inom det här och vet att det ibland helt enkelt är så att man har en biokemisk glitch som terapi eller mindfulness inte hjälper mot. Vi får se helt enkelt, jag ska dit i början av november. I övrigt så skulle jag nog säga att det är relativt stabilt just nu. Jag märker att jag fortfarande inte kan hämma mig på jobbet riktigt och tar på mig arbetsuppgifter som blir lite för mycket ändå, trots att chefen varit väldigt tydlig med att jag ska ha en stöttande funktion och en koordineringsroll. Inget annat. Detta fram till årsskiftet iallafall, så får vi diskutera vidare efter det om jag ska fortsätta såhär ett tag till. Just nu känner jag ändå att jag får mer gjort, och har tid till mer meningsfullt förbättringsarbete istället för och konstant släcka bränder.

P1010008.jpg

What lies ahead: just nu ser jag mest fram emot att jag ÄNTLIGEN kommer iväg till en julmarknad i Tyskland i år! Har ju pratat om och göra det i flera år men så har det aldrig blivit av. Nu är det Lübeck som hägrar, lagom till tredje advent och det blir dessutom min och Marcus första utlandsresa ihop också <3 på en buss ihop med alla andra julmarknadssugna individer med, det blir härligt!

Dessutom ska jag hoppa över till grannlandet Norge för första gången på bra länge med, för och fira Stefans födelsedag i början av november.

Sedan har Marcus börjat laborera något med en Halloweenfest hemma hos oss som jag ännu inte har så mycket hum om men det är värt och notera iallafall.

P1010214-2.jpg

Vad har skett som ännu inte bloggats om: ja, jag var ju och RED "på riktigt" för första gången i mitt liv för ett par helger sen! Jag och Malin drog till ett litet stall utanför Vadstena som erbjuder olika prova-på-tillfällen och kurser. Undertecknad har ju ridit på typ islandshästar och en och annan ålderdomlig ponny, men nu var det alltså dags att sätta sig på en storhäst (iallafall i mina ögon) och göra the real deal. Tanken var att just den här gruppen skulle vara blandad tropp av totala nybörjare och personer med olika grader av ridvana. Det slutade med att det bara var jag som var noob, och alla andra hade ridit förr (Malin har ju ridit flera år, även om det var ett bra tag sen sist för henne med). Dessutom visste de ju inte hur långa vi var när de fördelade hästar, så när vi kom fick vi börja med att byta häst. Malin fick den snälla gamla gubben och jag fick en mindre donna som hete Mixtra - och sällan har väl en häst gjort skäl för sitt namn på samma sätt som denna. Gullig var hon, men ogillade allt vad förberedelser hette från borstning till tränsa - "ha koll så hon inte biter dig". Jaha ja. 

När jag var liten så avgudade jag hästar - innan hundcrazen tog överhanden. Min högsta önskan var och få börja rida, och alla ytor i mitt rum täcktes av Min Häst-tidningar och planscher. Jag skrev till och med mina egna noveller om hästar (och använde en sån där plastmall ni vet som man kunde göra konturer av olika figurer med, för och rita hästar, och sen färglade jag dem, och så råkade jag färglägga fel tröja på personen som red, så jag fick göra om hela berättelsen halvvägs eller lägga till en helt ologisk förklaring till förmån för de felaktiga illustrationerna). Men så hade jag ju dessa jäkla eksem med och fick göra pricktest, där läkaren förkunnade dödsdomen - hästallergiker. Mitt liv var i kras. Nu när jag tänker efter, kanske det här bidrog till att jag smidigt nog hoppade över till hundcraze istället och inledde operation Skaffa-hund-tjat. Projicering is some strong shit.

Dock kan jag inte för mitt liv minnas en enda gång då jag faktiskt reagerat på häst, så i vissa stunder undrar jag om det inte var en konspiration mellan mina päron och läkaren för att ridning är så sjujäkla dyrt...

Anyway - nu när jag väl stod där med denna superfina lilla häst och borstade och ryktade som en riktig ryttare (förutom att jag varken kunde tränsa eller sadla utan fick be om hjälp av Malin) så kan jag säga att jag var fan inte kaxig när man väl har denna flera hundrakilos varelse invid sig och dessutom varnas om att den bits. När de sa att jag skulle gå bakom rumpan på henne för och ta andra sidan och samtidigt ge henne några klappar för och signalera att jag var där, "så hon inte sparkar" - jösses det var lite svettigt.

Men allt gick väl och hästarna leddes ut och sen fick vi göra en serie övningar i både skritt och trav och galopp, varav jag av naturliga skäl avstod från det sista. Till stor besvikelse för Mixtra, som visade sitt missnöje genom att vägra kännas vid mina patetiska försök till och styra henne utan travade självsäkert efter de andra hästarna och slog med huvudet så tyglarna rycktes ur handen på mig. Nu var ju tanken som sagt att vi skulle vara fler nybörjare, men eftersom jag blev ensam fick jag hänga på bäst jag kunde och avstå från det jag inte kunde. Det gick ändå förvånansvärt bra, jag fick in någon slags följsam rytm även i trav och jag skadade ingen och ingen skadade mig. Score!

Sen ska vi inte tala om att jag två dagar senare inte kunde sätta ihop benen ordentligt utan gick i en permanent hjulbent-cowboy-gång resten av veckan.

Övriga roliga anekdoter från denna upplevelse: Malins högst traumatiska visit till utedasset, nästan nykläckta kattungar (DOG SÖTDÖDEN nästan!) och mitt eget fail när vi var klara och hästarna fixade och fejade och jag märker att Mixtra står och rullar med ögonen i ren desperation och frustar åt mig som om världen höll på och falla samman. Fattade nada men upptäckte att folk gav äpplen till sina hästar och undrade om jag totalt missat någon överenskommelse att ha med frukt till hästen i still med och ha äpple till nya skolfröken... när instruktören kommer till mig och frågar om Mixtra fått nåt äpple, jag svarar nekande, och hon ser på mig helt bestört och bara "men hon MÅSTE få ett äpple, det får de ALLTID efteråt jösses, där är hinken!"

Mixtra får sitt äpple och allt är frid och fröjd. Förutom att jag nu förmodligen är svartlistad i den hästens mentala anteckningsbok för detta fatala misstag.

P1010238.jpg

Festen i lördags: var mycket högljudd, vilket kunde understrykas av min superba men ofrivilliga Bonnie Taylor-imitation dagen efter för att man fått skrika till varandra för och höras. Mycket god mat, mycket gott vin - vilket mitt tillstånd dagen efter kunde vittna om även där. Överlag en mycket, mycket trevlig kväll - det måste den ha varit eftersom den enda bilden jag har i kameran är den ovan typ. 

P1020509.jpg

Och idag är det ju fredag, jag var på jobbet snortidigt för och kunna fixa undan skit och flexa ut tidigt, så att jag kan hämta ut min nya minneskortlucka till mobilen som uppstod från de döda. Sen ska jag träffa min före detta arbetskollega Linda och catcha up över ett glas bubbel och förhoppningsvis en riktigt krämig laxpasta!

Ha en fortsatt bra dag och en trevlig helg mina vänner!