Bona Handelsträdgård

Uppe i relativ arla morgonstund för en gångs skull denna vecka - annars har jag sovit, sovit sovit som en död och inte ens hört Marcus alarm, något som är verkligt ovanligt för en lättsovare som jag.

Idag är iallafall sista dagen på min självpåskrivna sjukskrivning och det ska bli lite mindre sol nu i dagarna, så jag hoppas på lite skönt regnsmatter mot fönstret eller moln som mörkar ner lite så man kan sitta inne och pyssla i godan ro. Igår var jag uppe i huset igen och solade (och byggde fågelfik) och lyckades med konststycket att bränna mig på knäna. Hur fasen lyckas man med det? Hade smörjt in mig överallt annars men inte benen för "jag får ju aldrig färg på dem ändå". Jo tjena. Knä-ppt.

Iallafall så har jag hundrasjuttioelva bilder från en utflykt jag, mamma och Lasse gjorde för några helger sen och de är så många att jag får dela upp dem lite så man inte får scrollfinger av det hela. 

Målet var Rörstrands porslinsfabrik i Godegård men vi stannade till vid Bona Handelsträdgård och botaniserade lite först. 

Har alltid älskat handelsträdgårdar, och dess enorma växthus som gör att man känner det som att man är i tropikerna om man har lite fantasi. Handelsträdgårdar påminner mig så starkt om älskade Skottland med, och alla trädgårdar och tillhörande butiker som vi besökte under våra bilresor. 

Kärlekspelargonerna var helt sinnes här inne, enorma som små träd och så röda att det nästan gjorde ont i ögonen.

Vi hittade en chiliplanta som lät så otroligt god - smak av choklad, kaffe och passionsfrukt liksom? Kan man äta dem rakt av som godis månne?

Mamma knep den sista så jag får se till att hänga runt då det är dags att skörda.

Medan de dök vidare bland borstnejlikor och piffiga petunior gick jag ut för att ta en titt på fiket och butiken. 

Mycket fint, romantiskt porslin - gillar såklart de vita burkarna och kannorna med blå bård.

Och ett väldans mysigt fikarum!

Vi hade tänkt fika hos porslinsmuseet, annars hade det varit nice och slå sig ner här och titta ut på alla blommor och får.

Fint med öppna hyllor som dignar av teer, kannor och gamla burkar.

Till sist fick jag slita mig ut till mitt färdsällskap som hade shoppat klart. Jag fick faktiskt med mig ett fynd jag med, en rejält yvig Plättar i Luften som syns till höger. Tyvärr fick den en knäpp här hemma och fällde nästan alla sina plättar och är numera en skugga av sitt forna jag. Ska byta ut den mot något lite mer robustare.

Vete sjutton vad det här var för någon men visst ser den lite alienaktig ut? Helt otroligt vilken uppfinningsrikedom det finns i naturen när det gäller och utforma blomster. 

Sen tuffade vi då vidare till Godegård och det beryktade museet, där det skulle visa sig att jag fick en massiv överdos av både blåvitt porslin och påfåglar. Men det kommer i nästa avsnitt. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, täcka mina knän och gå ut på långsam promenad.

Kakmonstret modell XXXS

Jorå, han kom!

Låg som allra bäst i solen och dåsade när jag hör ett klonkande från tallriken bredvid mig - då är Sune där och försöker kränga bort en hel Ballerinakaka. Lite övermäktigt för en sparv kanske. Så jag bröt en kaka i mindre bitar och då gick det lite bättre.

Inte alla som får ta eftermiddagsfika med så förnämt sällskap.

En bit bort satt Idun på en filt med mord i blicken. Hon hade haft ögonen på de där kakorna ända sen de kom ut, till och med sovit bredvid dem och inte fått en endaste smula - och så kommer det en fågeljäkel och tar allt! Det finns ingen rättvisa här i världen. 

Återhämtning, en dyblöt medeltida utflykt och närgången sparv

Stort tack för virtuella hjärtan och peppande tillrop hörrni - jag vill ju inte riktigt att deppighet och negativitet ska genomsyra alla inlägg framöver, samtidigt är det inte något jag hymlar med utan tycker snarare det är viktigt att vi kan prata om att vi faktiskt mår skit ibland. Det rimmar lite illa med min ovilja till, och skeva uppfattning av, diverse misslyckande. Men själva måendet tycks inte vara något problem att erkänna - det är anledningarna till det som sitter lite som onda taggar.

Jag har iallafall tagit en timeout denna vecka från jobb och bara varit hemma för återhämtning - jag är konstant trött och det tar sin rundliga tid att komma igång även med de lättaste göromål, men det blir väl så när man mer eller mindre går igenom en emotionell detox. För en gångs skull har jag inte varit inne och kollat mail, ens för och sätta ett Out of Office, eller räknat antal sms från jobbet. Vet inte när jag sist kunde strunta i det. Så det är ju ett bra tecken.

Så jag skrotar mest omkring, tar så långa promenader med vovvarna som deras hälsa och värme tillåter, åker upp till huset i några timmar och läser, läser, läser, fotograferar så otroligt mycket blommor eftersom jag kommit in i någon slags nyförälskelse vad gäller svensk sommar och dess skatter, och försöker ta saker i den takt det tar.

I fredags när jag var ledig anlände jag till huset med tre kassar fulla med matvaror. Det gäller och bjuda in sig själv till där grillen finns på rätt sätt.

Grillade baguetter stod på menyn, med rejäla skivor vitost, vitlök-och-örtsmör, ruccola och tomater.

Samt en sallad med marinerad broccoli och generösa bitar mozarella.

Och så lite flarn med karamelliserad rödlök, rostade pinjenötter och timjan.

Och så lite folieknyten med delikatesspotatis och rödbetor, haha ni kan ju tänka er matkoman efter detta.

Sedan satt vi kvar hela fredagen och drack vin, spelade kubb (även Marcus!) och sedan spankulerade vi hem till stan igen där jag totaldäckade så fort huvudet nuddade kudden.

Tanken var att vi skulle dra till Medevis medeltidsmarknad på lördagen, men mina vovvar var kvar i huset så man fick lite känslan av och vara "barnfri" så vi kunde såsa runt lite extra länge och Marcus skulle dessutom in till Linköping vid femtiden så vi beslöt oss för och ta det på söndagen istället. Dock visade det sig vara helt fel beslut, för det fullkomligen ÖSTE ner regn hela vistelsen. Vi har ju varit där och promenerat och jag hade sett fram emot att visa Marcus hur fint det är under sommaren, men det var lite svårt att se nu för allt vatten som forsar in i kroppens alla vrår.

Vi tog skydd inne i kyrkan en stund och tittade på båten i taket.

Kilade sedan iväg snabbt som attan till marknadsdelen.

Älskar hur random de här hönorna är döpta - från örter till Pocahontas till Magica (de Hex?).

Hade jag vetat att det fanns en marknad för sånt här hade jag tagit med mig skelettfyndet från Högsjös fallfärdiga verkstad och krängt.

Det var tornerspel och grejer med men eftersom vi dumt nog inte hade vare sig paraply eller regnkläder med så skippade vi att stå och glana i hällregn. Däremot hann vi se kortegen när de vandrade genom Medevi. 

Fanns ju inte så mycket att fläkta sig mot om man säger så.

Haha, missade helt att de här gynnarna kollade rätt in i kameran - och stackars fanbäraren som kommer kutandes efter alla andra!

Vi satte oss och åt medeltidsbuffé i wärdshuset istället (med wokgrönsaker, tänka sig!) och det var ändå rätt mysigt med tända ljus och regnets smatter mot fönsterna. 

Och sa att vi måste åka tillbaka hit sen på en solig dag, och fika på Schweizeriet.

En sista rundvandring innan vi drog hemåt igen.

Helt tomhänta kom vi inte hem iallafall - Marcus köpte korv och jag en peperomiastickling inne på en hantverksbod.

Lite sugen på en svagdricka bara för att jag gillade flaskan så mycket, mindre förtjust i drycken själv dock.

Och gårdagens höjdpunkt, när jag bara låg och filosoferade på gräsmattan och hör ett klickande ljud precis framför mig och ser den här lilla filuren stå och näbba sig. Det måste vara den modigaste sparven i gänget som brukar hänga utanför altanen som alltid kommer och sätter sig i dörröppningen som för att säga - "kommer det nå käk eller?"

Och bestämt sig för att verka i egen regi. 

Jag gick in och hämtade brödbit och han satt snällt kvar hela tiden och tog emot smulorna jag kastade. Sen testade jag att lägga dem närmare och närmare och till sist hålla fram dem i handen. 

Först checka av läget till höger.

Sen vänster.

Det var ju himla gött bröd asså. Ska jag?

OK då, men försök inte med några tricks!

AOMNOM!

Tyvärr ville inte min kamera fokusera alls på de snabba rörelserna, men ett par gånger kom han den lille rackaren och åt direkt ur handen på mig. Tänka sig!

Klart man måste ge en sån här extraordinär sparv ett eget namn. Så nu är han Sune för mig! Så får vi se om han kommer åter framöver sen vid nästa gräsmattetillfälle.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och grunna på om jag ska åka upp och kolla till Sune och samtidigt mina vovvar som fått husera i huset över natten på allmän begäran från semesterfiraren i huset. 

Bullar och känslosorg

Idag är ingen bra dag - det är bara och acceptera det och försöka göra något konkret, vad som helst, och inte bli kvar i sängen med mentala rullgardinen nere resten av dagen. Det är det första handfasta rådet jag fick av psykologen. Säga till sig själv att ja, nu är det skit - och så får det vara, men jag ska nog vända på det här idag ändå. 

Min första reaktion på det var att prestigehjärnan kickade igång - "men om jag inte LYCKAS vända på det då? Då kommer jag piska upp mig själv för att jag misslyckats med att sluta vara deppig".

Mitt problem i ett nötskal. Jag förstår inte varifrån den här hårda attityden gentemot mig själv kommer ifrån, men förmodligen är den resultatet av flera olika faktorer som sammanstrålat under årens gång. Jag behöver egentligen inte en psykolog till hjälp för att kunna pin-pointa alla de olika situationer och omständigheter som är grunden till mitt mående idag. Det är ganska megatydligt. Men jag behöver någon som säger såna här saker till mig. Att sluta se på saker som misslyckanden, och istället se dem för vad de är - försök till och peppa mig själv till ett bättre mående, och ett försök ÄR gott nog. Det tar oss en livstid att forma vårt trygga beteendemönster och vi ska inte tro att det bara går att gira ur spår på första försöket. Klart man landar i diket då. Grejen är att man ska tänka som så, när man ligger där i jord och ängsgräs, att "jaa, jag gav det ett försök iallafall och nästa gång faller jag nog inte rätt ner i den här komockan... och det var iallafall väldigt fin blåklint här!"

Idag har det tagit mig en hel förmiddag att släpa mig ur den här gråzonen där man är ledsen för allt. Också saker som är totalt ologiska, och saker som man skäms över att man är ledsen för och så blir man ledsen för DET också. Nu kom regnet hit, och på nåt sätt mår jag bättre då. Ingen ångest över att jag inte har något torp och gigantisk trädgård i solskenet som jag tror skulle lösa AALLAAAA mina problem, eller ångest över att jag inte känner för ett glas rosé på uteservering med en vän för det är sånt man BORDE längta efter och ångest över att mina ståtliga, dyrköpta mårbackapelargoner får bruna blad OAVSETT VAD JAG GÖR. Jag har alltid trivts i regn, och det verkar ha en förlösande effekt på mig. Nu ska jag dra iväg en sväng till Rusta och leta förvaringslådor. Förrådet ska få sig en omgång. Göra något konkret var det, en förbättring av något. Städa och rensa är superbra antidepp för min del. Det gäller bara och förmå sig och komma igång.

Vet ni något annat som är bra antidepp? Bullar!

P1010925.jpg

De här bullarna har jag gjort en gång tidigare fast i form av ett pull-apart-bread, vilket det också är i originalreceptet. De är gjorda av briochedeg, så de blir så himla luftiga och saftiga - speciellt när man krämar i så mycket fyllning som möjligt med. 

Och med hederligt svenskt pärlsocker istället för färskostglasyr.

Tänkte jag skulle översätta och dela receptet till de här fantastiska godingarna så ni också kan fixa lite välgörande sötebröd en deppig eller regnig dag. Eller whenever. Det är rätt nice att man inte behöver knåda något extra heller. 

  • En dl varmt vatten (inte skållhett, lite mer än ljummet)                                             
  • 3 teskedar torrjäst, den röda
  • 3 matskedar socker 
  • 1,2 dl ljummen mjölk
  • 1 1/2 tesked salt
  • 3 ägg
  • 170 gram smält smör
  • 9-11 dl vetemjöl
  • 1 tesked vaniljpulver

Kombinera det varma vattnet, jäst och socker i en skål, mixa till jästen lösts upp och låt sitta ca 3 minuter tills blandningen "puffat till sig".

Addera mjölken, salt, ägg och det smälta smöret. Mixa ihop i bakassistenten eller för hand. Addera sedan gradvis mjölet tills allt kommer ihop till en deg - den får hellre vara lite kladdig än torr. Stjälp ur på mjölat bakbord och knåda ihop hastigt till en smidig boll. Lägg tillbaka degen i skålen och täck med handduk ca 1-2 timmar eller tills degen dubblat i storlek.

Fyllningen brukar jag faktiskt alltid höfta - här tog jag ungefär 150 gram rumstempererat smör, blandade med en dl råsocker, en halv dl strösocker och två matskedar kanel och lite vaniljpulver. 

Resten vet ni - kavla ut degen, bred på det göttaste, rulla ihop och skär i rätt tjocka skivor. Sätt ihop dem som jag i en springform, eller i vanliga bullformar. Baka i ugnen 175 grader i ca 10-15 minuter. Hellre aningen halvfärdiga än att de står snäppet för länge.

Eller så kan ni skjutsa in bullarna i kylen över natten och sedan skjutsa in dem i ugnen på morgonen och äta nygräddade kanelbullar till lördagsfrukosten, american style. 

Nu är solen tillbaka men mitt lite bättre humör håller i sig, så nu bär det av och shoppa lådor. Ta hand om er peeps <3

Hamnpiren deluxe

Leeeeediiiig! 

"Bara" två dagar for now men herrejösses så gött. 

Det är fortfarande fyra veckor kvar till min semester och både chefen och psykologen på FeelGood rådde mig till att ta ett par dagar ledigt innan dess. Jag är ju ändå inte lika "viktig" på jobbet under en period nu eftersom jag är bortplockad från de mest stressande uppgifterna såsom högpriohantering och beredskap, så rent krasst kan jag vara ledig nästan hur jag vill. Det är bara mitt till synes obotliga dåliga samvete som sätter imaginära käppar i hjulet. Men mer om det sen.

Så nu försöker jag beta av alla hundratals bilder och plita ner alla inlägg jag skrivit ner i huvudet. Nuförtiden känns bloggen viktigare än någonsin för mig eftersom jag vill dokumentera allt allt ALLT men samtidigt får det inte bli ännu en stressfaktor så det är en svår balansgång emellanåt.

Nåväl - här är lite pics från när vi var och käkade med mamma och Lasse för ett par veckor sen på eminenta Hamnpiren här i Motala. Detta ställe har riktigt blomstrat det senaste året, och gått från och vara ett ypperligt ställe vid kanalen med glass, till ett ypperligt ställe vid kanalen med glass på Smultronstället-nivå, grillbuffé och en diger lunch och a la carte meny som vi ännu inte hunnit sätta tänderna i. 

Denna kväll var det dags att testa grillbuffén, och jag hade anammat Malins fräscha sminkning samt klippt av mig en bit hår! Så himla skönt, jag fixar verkligen inte för långt hår. 

Marcus var också riktigt fresh med ett dussin olika färger i håret nu <3 och spexade loss med med alltid lika eleganta moder.

Partaaay med ölglas i örat!

Och sen låtsas som om inget har hänt.

Jag var tröttis och inte lika spexig men lite kan man ju vrida på ansiktsmusklerna.

Grillbuffén får klart fyra skrikande måsjävlar av fem i betyg, varav halva betyget stammar från det supergoda örtsmöret på surdegsfralla...

...och de här himmelska potatiskroketterna modell XL. Hade jag varit Mrs Potato Head hade det här varit mitt harem. 

Buffén bjöd annars på bland annat glaserade kamben, chicken drum sticks, entrecote, rökt lax, majskolvar, chorizo och en hel uppsjö olika sallader, oliver och tilltugg.

Yum!

Även här lyckades jag äta precis lagom och bara ta om av de ljuvliga potatisarna, så man inte blir sådär otäckt, vulgärt däst av alldeles för mycket mat. Undvek matkoma ytterligare genom att vandra runt och titta på allt fint i trädgården.

Den här liraren dyker upp överallt nuförtiden, alltid lika missnöjd.

Mamma och Lasse satte sig ner och förde två helt olika samtal, oberoende av varandra.

Sen slog vi ändå till på en efterrätt att dela - Snickersglass!

Och chokladbollsglass till mamma som vart synnerligen begeistrad.

Gott!

Vi satt kvar till stängningsdags och vandrade sedan runt och tittade på vår fina hamn och de ännu finare båtarna.

Tyvärr något oskarp bild, på tre av mina favoritpersoner <3

Kan varmt rekommendera Hamnpiren till er som har vägarna förbi Motala. Det går inte och boka bord, men finns platser både ute och inne och det är ändå bra ruljans på det hela så det finns gott om utrymme de ggr vi varit här. Mycket trevlig och glad personal med.

Och när vi ändå är inne på Hamnpiren, så har jag ett par bilder ifrån ännu längre bakåt i tiden som ännu inte kommit upp, från när vi var här och käkade glass nån gång i början på juni. 

Som sagt så har Hamnpiren kommit upp i Söderköpings Smultronställestandard, nästintill - de har inte de riktigt överdådiga kreationerna men det är snarare positivt. Här tog jag en nougatbomb och Marcus en cheesecakedröm.

Fidan och Kelly var med (Saga idkade rehab upp i huset) och hundar är mer än välkomna här och får vatten och grejer, ännu mer plus!

Det var faktiskt supergott, även om minen jag har säger annat men det är ba larv.

Och klart vovvarna ska ha glass med. Hundlaktosfisar kan man väl ta...

Och appropå hund och fisar så ska jag lassa in alla tre i bilen och åka och släppa av dem i valfri skog så de får rasa runt i värmen och bli lagom trötta för att de ska kunna sussa gött när jag drar på loppisrunda. Eller så åker jag upp till huset direkt och chillar i solen hela långa dagen. Så länge jag inte stressar är dagen min att förvalta på bästa sätt, såhär nästan mitt i veckan. En ordination lätt att stå ut med.

Vardagslyx på en helt vanlig måndag

För ett par måndagar sen hoppade jag på buss nummer 613 fullastad med diverse attiraljer, bubbel och ett gäng liljor som var så sprickfärdiga att man kunde känna den berusande doften sippra igenom allaredan. 

Målet var Vadstena, och balkonghäng med tillhörande vardagslyx på en helt simpel, ljummen måndagskväll. 

Jag var tidig så jag hoppade av på sista hållplatsen och promenerade till mitt utflyktsmål, och passade på att njuta av staden i försommarskrud.

Vadstena är så himla fint med alla små gränder och ålderstigna hus, rosenbuskar och syrenträd (om än något överblommade) överallt. Jag skulle egentligen inte ha något emot att bo här, om det inte var så att det kanske är snäppet FÖR litet - alla känner verkligen alla, och även om det finns en viss lockande trygghet och gemenskap i det så föredrar nog den relativa anonymiteten som Motala ändå ger, om du inte gör dig själv känd på något vis. Eller ökänd. Eller har hela släkten plus skolkompiskretsen där och inte en jäkel flyttar ut. Men det sker ju inte riktigt. Bara en annan som flyttar ut och sen flyttar tillbaka. Typ den enda, heh.

"You had ONE job!"

Ungefär här vart jag upplockad av slutdestinationsfamiljen för min färd - familjen Berg, på väg hem efter en massa kalasande. 

För vardagslyxen bestod nämligen av balkonghäng, bubbel, och ett gäng godsaker såklart. Blomsterkvasten var till Malin - hon fixar och donar så mycket, en annan som inte har ens en sjättedel av hennes energi skulle haft en mycket tråkigare vardag och gjort mycket mindre roliga saker om jag inte haft en Malin som kommer på hundrasjuttioelva grejer att fixa och göra och bolla kreativiteten med. Viktigt att visa uppskattning för sådant ibland <3

Och som för att understryka detta så hade hon till och med fixat fina iskuber med syrenblommor inuti som fick simma i rosén.

Och attiraljerna i min väska bestod av min ytterst blygsamma samling smink. Jag rensade rent för ett tag sen och har mestadels basic grejer kvar - men det räckte för Malin som stod beredd att kasta sig över mig med sminkborstar i högsta hugg och gå loss på mitt fejs. Kvällens underhållning med andra ord! 

Resultatet: mer ögonskugga och färg på läpparna, mindre kajal under ögonen helt enkelt - en fräsch sommarlook! Malin kan onekligen sina grejer. Jag ska nog testa på att gå ifrån kajalen lite och köra mer på den här ansiktsdesignen.

Jag hade även bett henne lära mig och locka håret med plattång, eftersom det är något jag alltid varit hopplös på och bemästra - det gick bra så länge Malin körde, men så fort jag tog över blev det mest vridna testar åt alla möjliga håll. Det behövs trial and error framför spegeln hundraelva gånger - jag klippte av mig håret istället ett par veckor senare ^^

Malin fladdrade runt mig och tog actionshots så nu har jag trettio plus bilder i kameran på mig själv när jag lockar håret och slår upp mina blå så mycket jag kan.

Sedan följde go pizza och lite mer bubbel och babbel tills kvällssolen hade sjunkit ner tillräckligt för och signalera om hemgång.

Ovanligt inspirerande vardagslyx på en helt vanlig måndag. Tack! <3

Lockelsen i förfallna byggnader

På vägen hem efter midsommarhelgen, så hade vi inte kommit särskilt långt innan vi körde in i ett litet samhälle som såg mycket anrikt ut och jag fick syn på något som genast orsakade akut fot-på-broms-tvång.

Nämligen det här!

Förfallna och övergivna byggnader av alla dess slag har alltid fascinerat och lockat mig ända sen barnsben, då jag själv försökte skapa mitt eget ruckel och släpade hem alla möjliga konstiga, skitiga och i mina ögon alldeles underbara prylar hem till vad jag kallade "Kontoret" (ingen aning, jag var inte så keen on logic back then).

Platsen var Högsjö Gård, och till höger om denna väg gick en underbart vacker allé upp till kapellet där det tydligen anordnas dop och bröllop med tillhörande festligheter i den mäktiga huvudbyggnaden.  

Men jag är en sucker för ruckel som sagt, så vi skyndade hit på ivriga ben (nåja, JAG skyndade, Marcus är väl inte överförtjust i dylika saker men snäll som han är så låter han mig hållas när jag blir alldeles begeistrad över de märkligaste saker).

Jag har försökt googla på vad det här har varit för något och vad dess historia är, men än så länge har jag tyvärr inte hittat något matnyttigt. Det är en form av verkstad iallafall, med redskap för både trä och metall, målarburkar, gamla hjul och en kakelugn. 

Antingen jobbade mycket korta individer här, eller så är detta en smått rustik nödutgång.

Baksidan bjöd på ytterligare ett ruckel men där kunde jag inte gärna ge mig in utan att Marcus fick slag - det ligger väl någon sanning i att det kanske inte är helt tillförlitligt i och för sig. 

Hej hej!

Tycker det är så himla roligt att fundera över hur det kan ha sett ut här i dess glansdagar, hur många som jobbade här och med vad, vilka de var - hade gården en helt egen verkstad som tog hand om precis allt? Hur länge var den aktiv? Jag hade inte haft något emot och vara lärling här inne och lära mig laga gamla vagnsdelar och hyvla brädor till herrskapets långbord. Förutsatt att de tog emot vimsiga men kreativa blondiner.

Lite läskigt med, vad man kunde hitta under allt bråte. Rådjur?

Efter en stund ooh:ande och aaah:ande och drömmande blickar på ruttna balkar så hade jag fått mitt lystmäte stillat och vi kunde fortsätta hemresan. Den bestod förresten till stor del av kopiösa mängder hällregn, det var som att någon hällde ut en gigantisk badtunna från himlen. Ändå väldigt mysigt bilväder, även om man bara kunde åka strax under hälften av hastighetsgränsen.

Dessvärre åkte vi tydligen på böter ändå - men smet undan eftersom det inte riktigt gick och dra kortet genom den där moccaburken från -89 års kaffeutbud på Coop.

Det stora midsommarinlägget

Såååå midsommar var ju förr-förra helgen - och för en gångs skull så var jag iväg och firade på annan ort, det är faktiskt inte ofta det hänt i mitt vuxenliv om jag ska vara ärlig. Jag har alltid haft rätt konventionella midsomrar där jag helt eller delvis befunnit mig i huset och ätit alldeles för mycket mat så att man lägligt nog kan svimma av en stund i soffan utan att någon dömer.

Mycket mat vart det ju förvisso även detta år, ojojoj vad vi åt gott, hela helgen. Vi befann oss i Västerås, hemma hos Marcus mamma Eva och hennes man Peter i deras underbara ex-kapellhus och fick en släktträff på köpet.

Läckra Prins Charlesbakelser med ostbågesmul, samma som Marcus bjöd på under midsommar 2016. Jösses vad annorlunda allt var då.

Rökt lax, en klar favorit!

Också för en gångs skull, så åt jag mig inte proppmätt utan precis lagom och smakade lite på allt. Lite bubbel till det såklart och en bordsgranne som förklarade det förträffliga med fidget spinner.

Efter lunchen var det dags att klä stången, jag och Marcus hade stannat med jämna mellanrum på vägen upp och dykt ner i diverse diken för och samla in blomster. Varje tillfälle lät ungefär:

"ROSA lupiner!"

"DETHARVIINTE!!"

*SKRIIIIIIIIIIEEE* (däckskrik)

Som ni ser - rester av fångsten.

Kransbindandet fick dock de andra stå för.

I väntan på dansen.

Här har ni undertecknad i somrig outfit - jag satsade på lite retrostil och rockade tyllkjol under långkjolen och virvellugg.

Kollarå!

Tog en osedvanligt lyckad selfie som nog faktiskt är en av mina favvobilder av oss nu. Marcus mosters man Bosse som också var kameraintresserad tog även han en jättefin bild som han dessutom skrev ut på fotopapper, ramade in och skickade till oss! <3

Och här har vi det färdiga resultatet! Själva dansen var en upplyftande upplevelse, det visade sig att majoriteten av oss helt hade glömt exakt hur man rör sig till de gamla goda låtarna och det slutade med att vi mest hoppade runt på olika sätt i ringen. Yours truly i höga klackar också, ett smärre midsommarunder att jag inte vrickade nåt.

Den sakramentskade gummiormen som ungarna lyckades smyga på mig med jämna mellanrum.

Och här har vi Eva och Peters hus i sin fulla prakt! Vi tog en promenad innan det var dags för middag och grillning. 

Hittade hästar såklart som jag var tvungen att hälsa på.

Och gick förbi vackra gamla lador.

En till häst som rockade loss i hagen.

Sen kom vi ner till en å med ett liten, pittoresk korsning med en gammal vattenkvarn, ekor och diverse fina hus som skulle passa utmärkt som fik eller små handelsbodar - vilket Eva redan smidde drömmiga planer om.

Och det här vackra ljusblå huset med underbar punschveranda.

På vägen hem gick vi förbi en gård som huserar påfåglar - hade hoppats på och få bild på en men den ville inte riktigt ställa upp. Om ni kisar ser ni en liten blå sak där ovanpå gula vagnen.

Sen kom vi tillbaka och grillade, fick matkoma, efter ett tag började regnet vräka ner och vi satt resten av kvällen på verandan och lyssnade, drack vin och konverserade tills det blev skymning. Då åkte kaffe, choklad och avec fram, för att ännu senare avlösas av ost och kex. Vi var rätt runda om både fötter och mage när vi väl rasade i säng. 

Resten av helgen tog jag faktiskt inte så mycket kort, utan vi chillade runt med promenader, mer god mat och umgicks med släktingarna som droppade av en och en allteftersom lördagen fortskred. 

Ninjahästar under en annan promenad.

Fantastiskt mysiga lyktor från Majas Cottage som jag gått och sneglat på ett tag och faktiskt fick i present för ett par veckor sen, ska visa i annat inlägg. E&P hade en hel uppsättning utspridda i grupper på olika ställen, mycket effektfullt. 

Sen var jag tvungen att ta en bild av det stora rummet, helt fantastiskt (mycket komporerade adjektiv nu) med högt i tak och upphöjningen längst fram där altaret var förr. 

De hade även lyckats lägga vantarna på två gamla skolplanscher som jag stod och dreglade lite över.

Och en Husqvarnamaskin med komplett sybord och allt - det roliga är att E&P har inrett hemmet på nästan prick samma sätt som jag vill ha vårt - fyllt med vackra, anrika möbler och noga utvalda dekorationer med en historia och tanke bakom. Mycket att inspireras av.

Stort tack igen för en underbar helg och med så mycket att bli bortskämda med! <3

Nu ska jag hoppa upp på vår träningscykel och drömma mig bort till de där ostarna igen...

Just let me staple - the vicar.

Lite bilder och happenings från veckorna som gått som ännu inte kommit upp.

En kvällsfika längs med strandpromenaden i Motala.

Fidan hittade skatt i form av en tennisboll.

Och våra skatter bestod av cinnabuns/cinnabons/whatever, denna förträffliga idé att kombinera kanelbulle med wienerbröd. 

Plankad fågel i solnedgång och obligatorisk whatever-bärsbild.

Tyckte tydligen min torftliga frukost här var värd att ta bild på. Förmodligen till ett dagsinlägg som inte blev av.

Förgätmigej <3

Premiärdopp ute i Vinberga, totalt ensamma för en gångs skull.

En överlycklig Kelly.

En lika överlycklig, snudd på helgalen Fidan som beräknande väntar på sin chans att sno pinnen när hennes fyrfota familjemedlemmar precis kommit in i den där fem sekunder långa efter-att-ha-simmat-som-sjutton-återhämtningen vid ilandstigning.

Upptäckte att det simmade firrar stora som min underarm i vattnet, och blyga var de inte heller!

Marcus försöker sig på en macka.

Inte helt begripbart för en hund. "Kasta nåt då!"

Jag försöker ju komma in i det här med och minska matsvinn hemma, och som ett led i detta skulle jag bevisa för Marcus att det går alldeles utmärkt att fixa ihop nåt gott av allehanda rester. Det gick helt OK fram tills dess att jag fick för mig att hälla i den sista näven riven ost i skiten. Då vart det bara en seg sörja. Tur det finns sås. Med tillräckligt med sås blir det mesta nästan ätbart ändå.

Utmärkt försommarmellanmål när vi var uppe i huset en dag och solade. Färskpotatis med smör och salt, lyx i sin enklaste form.

Sen fylldes ju resten av magen upp med obligatorisk fika såklart. 

Undertecknad övar posering efter ett intensivt squashpass.

Nailed it! Hallå Desigual, spons tack!

Efter squash mötte vi upp Christoffer som skulle följa med oss hem. Kommer inte ihåg om vi även gjorde massa flyttgrejer här? Under en sådan där ovanligt produktiv dag. 

Och festa loss lite på allehanda snacks och Marcus finfina Amaretto sour.

Och sen gick vi ut och käkade på Hamnkrogen - maten var lite sådär faktiskt, handskalade räkor smakade misstänkt lik de som man får i lake från Ica, och det var fullt av stora, halvkokta primörer som inte riktigt behövdes där under schnitzeln. Men mätta vart vi iallafall, och strosade runt mellan uteserveringarna och tog lite drinkar.

Och aah, det var det!

Lite referens till titeln i det här inlägget - den här fick jag skickad till mig av min kollega Daniel för ett par veckor sen, och jag kan fortfarande inte jobba ordentligt på en timme eller två efter att ha sett den - så hysteriskt roligt och jag kommer ALDRIG kunna lyssna på de här låtarna normalt efter detta.

Konsten att fånga godis via linsen

Här sitter jag när solen skiner ute och sörplar i mig kaffe och tycker synd om mig själv. Fick världens, vad jag förmodar, allergiattack i måndags som gick över i feber och allmänt elände och nu är jag hemma tillsammans med en annan sjukling i hushållet - nämligen Kelly som ätit nåt olämpligt eller blivit magsjuk, och har kräkts i alla tänkbara hörn av vardagsrummet under morgonen. Mina andra två är hemma nu med efter en långhelg hos mamma och Lasse men de undrar mest varför det är sånt ståhej med kräks och snorfloder och en surmulen matte, och längtar säkerligen tillbaka till friden i huset. 

Nåväl. Jag har hundratals bilder jag har suttit och gått igenom så de kommande inläggen är rena bildbomberna. Just nu är jag lite för seg och trög för att författa någon vidare meningsfull text, så det är tur att bilder säger sin story med. 

Jag läste någonstans, kommer inte ihåg vart nu, någon som uttryckte sig så vackert om fotografering. Att det var som och gå på skattjakt, och hela tiden leta efter de där fina små klenoderna genom kameraögat. Vad som helst egentligen kan bli en egen skatt, en egen historia, genom en bild. Jag har börjat tänka på fotograferandet som en godispåse, en enorm hög lösgodis som hela tiden fylls på och som man plockar ur alla möjliga sorter ur hela tiden. De söta, de sura, det salta, det riktigt smörkoliga och kladdigt chokladiga, de som är lite meh och de som är ens absoluta favoriter. Några ovanliga som du inte alltid får tag på, och några samma gamla vanliga som du ätit tusentals gånger men som ändå funkar fortfarande. 

Just nu plockar jag nog mest ut de sistnämnda, och blandar dem med lite sött och salt. Energin räcker inte riktigt så långt som till och experimentera med ljussättning och dylikt och få fram creme de la creme, men jag får ändå en skaplig omgång godis att tugga på när man är sugen. 

Den här omgången bilder får symbolisera midsommargodiset. Små karameller av vår fina natur vid den här tidpunkten på året. Det var dagen innan midsommar när vi åter var tillbaka i Marcus pappas stuga och jag fick välja mellan och gå med Kelly eller hjälpa till med köttet. Och jag försitter ju aldrig en chans att kunna ensam ströva genom skog, mark och landsbygd med kameran i högsta hugg, det blev de varse när vi var borta i lite över en timme och kom tillbaka precis när köttet var klart att läggas på grillen och oron börjat mullra i herrskapets magar.

Precis som jag planerat hela tiden, heh...

Drömboendet <3

Nyslaget gräs, perfekt underlag att kuta runt på.

Och kanske smaka lite på det som var kvar en bit bort.

Gick ner till sjön och höll på att plumsa i plurret i mina försök att få en närbild på näckrosorna.

Massvis med musselskal var uppspolade och jag fick praktiskt taget sitta på mina händer för att inte plocka med mig ett halvt kilo hem. Samlarinstinkten är så jäkla stark i mig fortfarande.

Och så fick vi hälsa på en grävling! Hen var inte riktigt lika översvallande glad över detta som jag var. 

Kom hem lagom till en underbar solnedgång som startade mellan palettbladen.

Och slutade med en vberitabel eldsvåda i skyn.

Så ofantligt vackert i all sin prakt. 

Sedan var klockan sent, vi hade ätit min hallonvariant av banoffee pie och det var dags att sova och vakna upp till midsommar och roadtrip till Västerås. Mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag försöka göra mig presentabel mitt i all feber-och-hundkräks-yra och hämta Marcus och en träningscykel som vi köpt mitt i allt. 

Lupinkalas!

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att Malin plockade på sig lupiner för kund och fosterland och mer därtill - nå, här är anledningen varför.

Ett lupinkalas!

Härliga Malin hade gått loss totalt på dukning och middagsfix, sånt som en annars gärna skulle vilja göra med men där orken (och utrymmet!) tryter - Malins energi dock borde man tappa på flaska och sälja dyrt som ett helbrägdagörare elixir. 

Titta bara så mycket gott - snittar och spett och frukt och såklart en massa ost.

Bubbel i glasen och lupiner i kristallkronan, då vet man att det är fest!

Assietterna som fyndades under vår loppisrunda, och duk-servetterna likaså. 

Vi åt och åt och åt och gjorde slut på i princip allt, sånär som på ett fat med några överblivna snittstackare. Vi är inte oblyga när det kommer till god mat inte. 

Jag tog bilder på oss vid bordet men på varenda en så är typ hälften dolda av lupinkvistar så det får duga med den läckra dukningen och den här fina kissen som kom och suktade efter brieostrester.

Tack för en helt otroligt fin middag <3 nu ikväll har jag ätit en något mer blygsammare sådan bestående av rostade färskpotatisklyftor och paprikahummus, men så ska jag testa outfits till midsommar också och har inte riktigt råd med en trind mage i det sammanhanget. Hoppas ni har en fin måndagkväll gott folk!

The land down under.

Låt oss prata om Australien! Och om mig, som ska dit!

Jag hade ju väldigt lösaktiga planer på att dra till Afrika one way or another i vintras, när jag var nybliven singel i typ en vecka eller hur det nu räknas. Mitt bland alla skuldkänslor och ångest över vad man åsamkat, så spirade en liten frihetskänsla med inför insikten att jag nu kan göra vad fan jag vill och är min egen igen. Jag hade mina sparpengar som jag hade stoppat undan på grund av den gnagande känslan av "just in case" och kände att jag kunde treata mig till att resa någonstans riktigt långt, helt själv. 

Men så under någon random dag i januari så språkade jag med Anton och Stefan som vanligt, och mitt i allt kommer A med frågan om vi är sugna på att haka på till Australien. Han ska åka med ett par polare, och the more the merrier. Stefan avböjde med hänvisning till att de redan ska göra en långresa, medans jag dröjde med svaret och sedan... "tja, varför inte?" 

gettingaroundaustraliabig.jpg

Marcus var ju också medbjuden såklart men när jag frågade tror jag att jag hade fått en bättre reaktion om jag hade yppat spridda reflektioner om en framtida könskorrigering. "Jag reser inte till ett land där precis allt är ute efter att döda mig!" 

Så bidde det då så, att halva min semester kommer bestå av en roadtrip genom den australienska östkusten med en Anton och två random dudes jag förhoppningsvis kommer komma galant överens med. Allt boende sker via Airbnb och kommer bland annat vara värsta flådiga lägenheten med utsikt över havet och pittoresk stuga bland massiv växtlighet. Schemat kommer vara fullspäckat av naturreservat, snorkling, nöjesparker, museum och trädgårdar och låååånga sandstränder och mil efter mil längs med bushen. Vi drar den 14:e augusti,  och är borta lite över två veckor.

Bildkälla: KoalasBondi Beach, Road Trip

Idag är det liiite mindre än två månader kvar och jag är grymt peppad! Vi pratade om att dra över till Nya Zeeland ett par dagar med men det tog för mycket tid och blev för dyrt, så får köra det separat med Marcus i framtiden sen. Känns ju ändå som ett land man bör uppleva under en längre period än två, tre dagar. Men Singapore har vi iallafall ett dygn i lite drygt, så får se om vi hittar på nåt där.

 Nu håller jag på och roddar med att skaffa internationellt körkort så jag kan köra där nere (vänstertrafik woop woop) och nästa vecka bokar jag förhoppningvis vår vehicle of choice.

Nästa vecka är det också midsommar och det har snart gått ett år sen min helomvändning i livet och vardagen, och resultatet blev ganska så fantastiskt. Trots ångest, samvetskval, stressymtom och att någon troligtvis blir förbannad över och läsa detta. Men så är det. Can´t please ém all. 

Idag är det FREDAG mina vänner, och jag har massa nyfyndade loppisböcker hemma att läsa i soffan ikväll, i sällskap av chips, lurviga hundar och lurvig sambo. Just nu begär jag inte mycket mer <3

Ta in sommaren medelst blomster och loppisbonanza

Den däringa vattennivåbristen vi har haft, den torde ju ha bättrats på betydligt under de senaste dagarna. Det är som om våran gamla badkarskran har förflyttats upp till skyn, ständigt läckande med mer eller mindre hällregn och småskurar om vartannat. Det gör inte mig så mycket faktiskt, jag gillar ju regn och rusk - både känslan av och gå i det, och sitta och lyssna på det med öppen balkongdörr och en kopp kaffe. Tids nog kommer solen och värmen, jag har det på känn. Om inte annat får det gärna vara såhär medans man är på jobbet åtminstone, och dra igång rejält lagom till semestern, hehe...

Till den är det dock låååång tid kvar. Nästan två månader bestämt. Under tiden får jag försöka ta in sommaren i lägenheten i form av alla växtligheter jag kan hitta. Detta medför ju vissa bonusar. Marcus höll på och få tuppjuck när han hittade det femtioelfte krypet som gjorde sig bekant med vårt köksbord. Jag låtsas som att det regnar. 

Eller ja, det behöver jag ju inte.

Så sjukt att en kan plocka blåklint nu, det är midsommarblomman nummer ett för mig - känns som att våren var så himla lång och fin och sen bah PANG! så vart det mitt i sommaren typ. 

Visst är de alstroemeria, de här gula? De har hållt sjukt länge, fick dem för snart två veckor sen av Marcus och de är fortfarande pigga och fina.

Vallmo <3 den här lilla knubbisen har slagit ut nu, Marcus trodde inte det var samma. "Åh är det en ny blomma här nu!" <3

Älskar verkligen vanlig klöver mer och mer förresten, så himla fin i sin enkelhet och finns överallt och passar in i alla arrangemang. Den häringa lilla ättika-glasflaskan fyndade jag på loppis, har ju en förkärlek för gamla etiketter och tycker det passar så bra i kombination med enklare blomster. Stillebenet i övrigt kanske ni som hängt med ett tag känner igen, det har inte ändrats - lilla Tallinn-musen och fler loppisfyndade flarror. Det är kaktusvasen från Ullared och några mässingsljusstakar som är nya. 

Speaking of loppis så kommer ju sagda flaska från just den loppisrunda som jag, Malin och Hanna var på i söndags. Efter Återvinningen så var vår håla of choice Fornåsa, och innan vi gick in så styrkte vi oss med diverse bakverk och kaffe.

Det här är ett enormt, gammalt loppis som har en lika enorm skylt som helt enkelt meddelar LOPPIS! MASSOR! och består av en jättebyggnad med prylar från golvlist till taknock och 8-9 andra små lador och garage fyllda med både fynd och, ja... ren skit. Många av sakerna har stått ett tag vilket man känner på lukten... men om man förbiser det och kan fokusera blicken någorlunda ett par sekundrar, så hittar man några fynd i röran.

Hanna förälskade sig i var och varannan gungstol, och jag hittade en blomlåda som fick följa med hem. Letade efter nån form av högt, smalt avlastningsbord men av alla saker i alla tio byggnader så fanns inte ett enda.

Däremot finns det en uppsjö av byggmaterial för dem som renoverar eller letar begagnade delar till olika projekt.

Kanske köpa en droska? Skulle jag lätt göra om jag hade enorm trädgård. Trissvinst NU plz.

Jag tog inga bilder inifrån för jag var alltför upptagen med att ta in alla miljoner grejer i huvet istället, och fastnade vid en korg med linnedukar i typ en halvtimme.. men lite småplock vart det iallafall, och sen fyndade jag en hel påse grejer under min egna loppisrunda igår. Loppis for life! Visar sen serrö.

På vägen hem hamnade vi i ännu ett lupindike och plockade enorma buketter i regnrusk, såklart. Malin nästan baxnade under sin, och varför hon gjorde det kommer också i ett eget litet inlägg. Ha en bra dag nu peeps!

 

Hellström, hällregn och hemskt strulig blondin

Jag tog nog priset som struligaste resesällskapet förra veckan när vi skulle till Stockholm. Dålig dag och trött och sur och allmänt eländig, inte riktigt fit for fight och hänga med Marcus storstadsspring i folkmassorna och ständigt på efterkälken. Sen är jag dum nog och tar med mig systemkameran till konserten fastän jag borde lärt mig vid det här laget att de med 98.9% chans inte är tillåtna. Så efter att ha köat i två timmar, eftersom konserten var framflyttad och de hade tyckt det rimligt att notifiera överallt utom hemsidan som såklart var det enda vi kollade på, så blev det totalstopp vid insläppet när de fick syn på kameran. Och till råga på eländet så hade de ingen som helst förvaring heller. Så jag fick vackert traska runt och kolla med diverse infoställen innan det blev till och bita i det berömda sura äpplet och ta sig till centralen för och låna ett förvaringsskåp. Tur i oturen då att konserten skulle börja kl 20, och inte 17 - info som jag fick av volontärer i en infovagn. 

Lyckligtvis tar jag mig fram och tillbaka utan några större problem och passar på att köpa med mig lite snacks, efter att noga läst det finstilta på biljetten och försäkrat mig om att det var OK. 

Fast det var det ändå inte, eller ja - lösgodis var OK, chips (jag hade köpt en liten 30 grams påse till Marcus) räknas tydligen som mat(!) så det gick icke. 

Med den förargliga påsen undanröjd kom jag då äntligen in, givetvis genom fel ingång, och fick strula mig fram till min bättre hälft och när jag äntligen sätter mig ner och pustar ut - så frågar han hur länge jag bokade skåpet och jag svarar glatt att det är bokat för hela fyra timmar. Och inser i samma sekund att vi kommer ju för fan vara borta mycket längre än så - med en halvtimme redan förverkad i restid tillbaka, en och en halv timme kvar tills konserten börjar och sedan den plus restid tillbaka. Jag vete fasen vad jag tänkte där jag stod och stirrade på valet mellan 4 timmar och 24 timmar och tyckte det första var bättre för då sparade jag ju en tjuga med. Suck!

I Marcus blick ser jag för en sekund ren och skär förtvivlan över insikten att jag faktiskt är skvatt knäpp emellanåt. Men sen tar han  sig samman och ber mig kolla hur villkoren ser ut om man övertrasserar, och jo - det går över till 24 timmar då och så får man betala den där tjugan. Phu.

Och konserten var jättebra, jag är ju inget Hellströmfan till och börja med utan har bara snappat upp en och annan låt via Marcus men killen är onekligen en pärla live. Och allra allra sist körde han min absoluta favorit som jag kommit att älska, Nu kan du få mig så lätt. Då rann tårarna. Den betyder mycket för mig och jag hoppades in i det sista att han skulle riva av den.

Det tog ett bra tag att ta sig hem efteråt, eftersom vi delade Stockholms gator med Summerburstbesökare och fotbollsdårar på väg från Sverige-Frankrikematchen och dessutom promt ville ha med chips (Marcus) och en Big Mac (jag) samtidigt som det gjorde ont i magen vid tanke på Kelly som suttit hemma i Marcus pappas lägenhet alldeles för länge. Efter att ha suttit och våndats under en utdragen stoppsignal med chips och burgare i ett fast grepp på tåget ut till Sollentuna kom vi äntligen hem vid typ halv två på natten.

Dagen efter drog vi hem runt lunch och kraschlandade i soffan lördag kväll där vi blev kvar resten av helgen typ. 

Eftersom det blev en så kort vistelse till huvudstaden denna gång så har jag inte en endaste bild därifrån, förutom några halvsuddiga Håkanbilder i telefonen. Jag har desto fler från sommarstugan, så här kommer en bildbomb på den lilla guldklimpen - komplett med det här härliga försommarvädret som skiftar mellan hällregn och solsken i fuktig dis. Här satt vi och grillade, beundrade utsikten, lyssnade på en hantverkare som hade tveksamma åsikter om kupering på hundar, och drog på promenad i solens sista strålar. 

Ser ni de fina regndropparna? Sånt där regn som är som och gå omsluten av ständig våta väggar och lägger sig som en yttepyttefin hinna över ansiktet. 

Kelly dual-wieldade två pinnar samtidigt.

Magiskt vackert när kvällssolen bröt fram. 

Och sedan gick ner över sjön.

Nu ska jag fortsätta röja här hemma. Jag sjukanmälde mig pga taskig mage och emellan toabesöken tänkte jag försöka få gjort allt annat skit (höhö) som bara blivit liggandes här hemma på grund av bristande motor från undertecknad. 

Durkslag, vin, hundkexbrottning och en styck poseringsskola

Jag hade högtflygande planer för bloggandet, jag svär! Men - så kom the Handmaid´s Tale i vägen. Vi skaffade HBO Nordic i helgen, och herregud. Det var längesedan jag såg en serie som lämnade mig så emotionellt utmattad som denna. Ja, inte sen GoT faktiskt. Den är så otroligt bisarr, obehaglig, fascinerande, magomvridande och på något sätt ändå inte inte helt otänkbar i den värld vi lever i. Vilket är det mest skrämmande av allt. Jag har suttit och bara gapat, hållit andan och tittat bort av obehag, ändå vill jag bara se mer. Skådespelarna är fantastiska, det är så mycket känslor i varenda ansiktsmuskel. Se den! 

Utöver och se dystopiska serier då, så har det varit en relativt aktivitetsfri långhelg - lite halvfull rulle med sista flyttbitarna för Marcus del, och så en sväng till Norrköping med Malin på lördagen. Jag fick ju Ost-och-Vinprovning i födelsedagspresent förra året och tänkte casha in den nu med eminent sällskap.

Hade en riktigt bra hårdag och förevigade den - upptäcker först nu den gigantiska, enda vita fläcken som placerade sig alldeles utmärkt där mitt i pannan. Oh well. 

Vi drog till Ingelsta shoppingcenter först och botaniserade runt i butikerna - jag provade mitt livs första jumpsuit och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Kände mig som tolv igen, fast med lite mer höfter. Eller ganska mycket mer höfter, ahem.

Fyllde på dem med krämig wienerbrödsbakelse, och ångrade mig bara lite när Malin kom med sin kräftstjärtstallrik med lite sallad.

Jag kände mig riktigt fin denna dag med kjol och blus, och bad Malin föreviga även min outfit på bild - och här kära vänner, kommer en liten poseringsskola för dem som känner att de behöver putsa på sina moves en aning!

Tips numero ett - det är alltid kul med lite rörelse i en bild, att det händer någonting och inte blir sådär stelt och onaturligt. Ett bra benskak kan lyfta vilken outfit som helst! Denna uppnås lättast genom visst överslag på högerlutningen, som om du vore på väg och ramla rätt in i syrenbusken. Vid närmare eftertanke är det ännu bättre om du faktiskt GÖR det, för och få till trovärdigheten liksom. 

Vill du hålla dig undan rörelser som riskerar diverse benbrott och syrenblad där syrenblad inte ska vara, så kan du istället satsa på den något stramare stockposeringen och hålla dig fullständigt still och tom på allt vad intelligent aktivitet heter. Föreställ dig att resultatet av en felvänd backspin i ett taffligt försök till vingklippt albatross resulterar i att golfbollen precis träffat dig mitt i nyllet och du befinner dig i den där tre-sekunders limbon innan du faller platt bakåt, cartoon-style. 

Om inget av ovanstående lockar så kan det aldrig gå fel med en flirtig, vanilla gangsta pose.

Eller så nailar vi äntligen en någorlunda vettig, klassisk över-axeln pose med alla ansiktsdragen någorlunda synkroniserade. I snålblåst och regn och skavsår från nya klackisarna, det är ju fan att man inte blivit modell än alltså. Jag kan ju det här med modemasochism. 

Rådiggar den här blusen by the way, köpt på loppis och så fin med brodyr på baksidan och lite grejer going on på framsidan.

Med så pass tight kjol och en wienerbrödsbakelse i kombination dock, så kände jag mig strax efteråt mer som den häringa. Vi körde in till Norrköping centrum och hann ta en snabb repa på New Yorker innan det var dags att spankulera bortåt.

Till hit - Kvarterskrogen Durkslaget, i ännu mera regn. Malin modig och fräsch i ljusa kläder kör stenhårt på fibbla-med-random-tingest-posering. 

Stället gjorde sannerligen skäl för sitt namn.

Och såhär såg det ut när vi satte oss till bords. När vi väl hade kommit upp hit så var båda två ganska så hungriga igen, det krävdes en hel del viljestyrka för och inte inhalera hälften av ostarna på en gång.

Och det här var vinerna vi skulle testa - den till vänster är ett jättesött dessertvin, gjort på ädelrötade druvor. Ädelröta är ett fancy namn på mögel, helt enkelt. Jag tänkte direkt att det skulle vara ett SÅ bra namn på en random undead i WoW!

Vi lärde oss varför man snurrar på vinet i glaset, för och frigöra doftämnen och "öppna upp" vinet. Tydligen ska experter kunna urskilja och placera vinet till ålder, region och druvsort genom detta. Wicked.

Sedan följde en och en halv timmes varsamt doftande, smakande och småätande av ostar och vi blev faktiskt rätt mätta och lärde oss faktiskt en del. Framförallt ska jag ta till mig tipset att testa mousserande vin med vanlig hushållsost, det ska tydligen vara superbt och låter som en lagom onsdagslyx.

Krogen i sig gick inte av för hackor (eller snarare durkslag) heller, den var sådär härligt rustik som jag gillar och det doftande underbart från köket. Får komma tillbaka hit någon gång och ta en helkväll med käk också. 

Sedan bar det av hemåt igen, med högtflygande planer och teorier som debatterades vilt och ett kort stopp vid närmsta dikeskant för och plocka på oss ett gäng lupiner. 

Men först instagram såklart.

Bästa sommarblomman, synd bara att de har sån negativ påverkan på övrig flora i närheten. 

När buketten var lagom stor och jag vände tillbaka till bilen, hör jag plötsligt ett frustrerat morrande bakom mig - då har hon bestämt sig för och dra med ett gäng hundkex för och komplettera buketten, men hundkexen var inte direkt med på noterna och gjorde kraftigt motstånd. I ca tio sekunder var det blomma vs människa och jag skrattade så jag tjöt över hur stackarn slet och drog och svor över denna särdeles envisa stjälk. Det märks att hon gör sina squats, så lågt ner i gräset som hon kom i sina försök till koncentrerad ryckstyrka. Det slutade med seger för människan, men vid hemkomst konstaterades det att hundkexet fällde för mycket efter sin omruskande kamp, så den förpassades till de sälla hundkexmarkerna. 

Och nu mina vänner, drar jag till Katrineholm och sedan vidare till Stockholm för och glana på Håkan Hellström, Marcus födelsedagspresent från mig. På återseende!

Sagauppdatering och lite blomster

VI skulle ju egentligen varit inne hos Valla i måndags, men deras röntgen gick sönder hastigt och lustigt så vi fick tid på torsdagen istället. Hela veckan har jag försökt undvika katastroftankar och ångest och vara rationell istället - jag har som icke-hundortoped ingen aning om hur skadan ser ut och det kan mycket väl vara så att det är en rejäl stukning eller någon inflammation "bara". Men så slänger man en bläng på henne där hon står och "dippar" med vänstertårna ner i marken och det blir så satans förbaskat svårt att behålla det rationella tänket eftersom det ser ut exakt som när Iduns korsband gick av. Så när jag klev upp imorse var alla försök till neutralitet som bortblåsta och när jag väl skulle hämta henne på eftermiddagen så var jag nervösare än under hundrafjorton random föredrag i skolan. 

Men vet ni vad - diagnosen blev kronisk knäledsartros. Och en förmodad uppflammad inflammation som följd av hennes kattjagande i trädgården för två veckor sen. Ortopeden hade vändit och vridit på henne men inget av deras dragtest visade att korsbandet var i farozonen. Till och med höfterna, som jag fått för mig är rätt kassa, såg väldigt bra ut enligt röntgenbilderna och hennes stelhet där är bara vanliga ålderskrämpor. Vi är nu ordinerade en månad av mikropromenader i koppel, extra tillskott för lederna och smärtstillande, plus massage och lite annan rehab som jag behöver refresha minnet för. Så varken operation eller utdömdhet utan mellanalternativet som jag ändå hade så lite förhoppningar om. Se där vad de kom på skam - nu hoppas vi bara att det räcker med den här månaden och att hon blir bättre, så det inte fortsätter med mikropromenader och ingen lek eller springa. Då vet jag vad som behöver göras <3

Appropå rehab, så var jag ju på Feelgood i fredags och fick faktiskt prata med en renodlad psykolog. Det är märkligt det där hur en fungerar, det är så lätt att ge andra råd och hänvisa till samtalsterapi men när det kommer till en själv? Nänä - jag har redan gjort min egen analys, tack så mycket, du behöver bara säga åt mig vad jag ska göra av den så är saken biff!

Inte fullt så enkelt... jag kom till honom med tanken att slänga fram min stresshantering som främsta orsaken till besöket och få lite tips och trix för hur jag, typ - inte är så stressad. Men såklart så snappade han upp att det var mer än så och så slutade det med verbal uppkastning och en känsla av "herregud så väck jag är!" Men nyttigt som fan. Nu ska jag tillbaka dit om två veckor och har en del att fundera på.

Annars så är det långhelg på G, igen - och även denna ska fyllas med, förhoppningsvis, mer flyttbestyr, en ost-och-vin-provning och så resten en behaglig blandning av göra precis lagom mycket och ingenting. Jag tänkte försöka få ner några stycken inlägg som hamnar på efterkälken, och berätta mer om Australien ju! 

Men nu ska jag strax dra iväg och hämta ut medicin till Saga och gå en powerwalk med Kelly  - M är och svirar med kunder i Linköpings uteliv och jag bränner doftljus för glatta livet. Känslig som han är för dofter så har jag fått dra ner på min doftljuskonsumtion och brassa på när han är ute hur huset.

Tack och lov så har han dock än så länge inte reagerat nämnvärt på den stadigt ökande volymen av vilda blommor jag släpar in i köket dagligen. Framförallt min all time favourite syren som har sin prime time nu! <3

"Jag har nog fasen blivit immun mot blommor, eftersom de kommer in varenda dag och är precis överallt!"

Födelsedagsfirande part 2

Här kommer då andra delen av födelsedagsfirandet, som ägde rum helgen efter och var sådär precis lagom och härligt som jag ville ha det - en födelsedagsbrunch med bästa T & M, Marcus som passade upp med drinkar och både tilltugg och allmänt tugg i stora mängder <3

En hel del drickbart för tre pers kan man säga (Malin körde så smakade bara). 

Fina Talitha bakom lilla djungeln, som var supertaggad på och få dricka drinkar för första gången på en halv evighet.

Två uppmärksamma lyssnare - Malin som är snyggare än ever i kort, mörkt hår (tror jag pitchat båda av och till så länge vi känt varann så yay!) och den andre filuren... tja, underbar på alla sätt och vis som tjattrar på med alla mina vänner och fixar med allt.

Malin hade hittat alla de bästa korten i sina gömmor!

<3

Malin drog sedan hem för och barnvakta en hel kull, Talitha stannade kvar ett tag till för en sista drink, sen följde vi henne hem i den första, heta majvärmen. Tack tjejer för att ni förgyllde denna lördag och för att all den goda maten faktiskt gick åt!

*bild tagen från Malins instagram, @malinberg107*

En fin söndag

Så lyckas jag hitta en gammal backupdator som jag tog med mig i höstas, med Lightroom installerat och allt och bloggandet är räddat. No offense till Linuxprogrammet, men mina små grå är inte riktigt kalibrerade till och lära mig något helt nytt nu mitt i allt.

Långhelg coming up som sagt, och jag firade in den med och krossa en full flaska ättikssprit på köksgolvet så att hela köket luktar pizzasallad typ. Men ja, ättika ska ju vara ett superbt rengöringsmedel och jag som går i tankar om och använda mig mer av skafferiets stapelvaror i städningen fick mig ju en rejäl försmak - bokstavligt talat. Nu väntar jag mig att både golvet och den stackars köksmattan ska glänsa fläckfritt som aldrig förr imorgon bitti.

Idag var jag med Saga hos veterinären med - ringde Motala djurklinik igår men de hade inte någon tid förrän måndag, ville inte vänta så länge så ringde Jägarvallen och där fanns det plats. Det var inte mycket kläm och drag som behövdes innan veterinären konstaterade att hon har väldigt ont i sitt vänstra knä, och att det lutade åt vad jag själv befarat. Korsband, eller kanske en mindre fraktur. Med tanke på Sagas ålder ville hon inte ge någon prognos utan istället skicka oss vidare till ortopeder som lättare kan bedöma skadan och om eventuell operation skulle hjälpa eller stjälpa. Så är vi alltså där - när veterinären börjar prata om operation som ett ingrepp som kanske gör med skada och elände för hunden och den tid den har kvar, än och ge chans till ett drägligt liv ett litet tag till. Jag hade redan förberett mig mentalt på det här, men det gör ont i hjärtetrakten ändå. Nu ska vi till Valla på måndag och hon ska lämnas in till specialisterna för en heldagsutredning. Sen får vi ta det därifrån. 

Innan läggdags slänger jag upp lite pics från i söndags, när vi gick en kortis längs de skuggiga stråken i Ödeby och spanade in fjärilar och vilda skor, och intog första glassen vid Borenshults slussar och solen sken i 24-gradig värme denna första, vackra sommarhelg.

De snålar inte med vare sig strutarnas storlek eller innehåll i Borenshult. 

Jag var mycket nöjd över att introducera denna tradition för Marcus, det är ju ändå ett av Motalas bästa sommartecken.

Klart vovvarna ska få slatten!

Jag hade tänkt ta de sedvanliga roliga storkäftskorten på Fidan.

Men det gick åt fanders. Hon var vrålsugen på glass tydligen.

En vart ju iallafall lite extra svalkad...

Nu ska jag ta och hoppa till sängs. Sov gott med er folket, vi höres.

Flytt och flopp

Det här skulle ju då ha varit födelsedagsfirande part 2-inlägget, men guess what? MIn dator ger mig ingen bild, så den är nu inlämnad till Mediamarkts servicecenter, förväntas tillbaka om typ 16 dagar eller nåt. 

Så nu sitter jag på Marcus stationära Linuxdator med ett bildredigeringsprogram (Lightroom kan inte köras på LInux) som drev mig till vansinnets rand efter cirka tio minuter så det blir lite ont om bilder framöver. Speciellt med tanke på att jag startade en överföring av befintliga bilder på min laptop när den hade bild i några värdefulla minutrar, och jag i min enfald litade på att den fick över allt för att den hade fått köra klart. Vilket jag nu upptäckte inte var fallet. 

Såatteee...

Nåväl. Den här helgen har vi iallafall flyttat över Marcus alla grejer till min lägenhet. Jag hyrde en flyttbil, en Volkswagen Transporter, av Wahlstedts och höll på och gå åt av nervositet när jag skulle manövrera denna, i mina ögon, enorma best till bil. Men det visade sig att jag kirrade det galant, även om det tog en halv evighet att backa ut från vägen som ledde till Marcus trappuppgång och en och annan liten buske gick hädan på vägen.

Jag sprang runt och handlade öl och mat till bärsällskapet, och skrubbade rent kök och andra ytor så att de skulle se OK ut fotomässigt - killarna bar skräp och packade ner lådor. Hela lastutrymmet blev poppfullt, otroligt nog eftersom det på ytan inte ser ut som att han har så mycket grejer. I jämförelse med en annan liksom. 

Sen hem med hela rasket och ytterligare en svettladdad backning senare så var hela rasket ute och inne i min/vår lägenhet och förråd. Allt detta i 25+ värme också eftersom vi haft årets första sommardagar denna helg. Otroligt härligt - förutom just under de här timmarna av bärande, packande, skrubbande och bestmanövrerande. 

Och under söndagen har vi röjt bland alla grejer och satt upp pinaler som ska stå framme, stuvat undan annat som får vänta ett tag till - mitt i allt gav jag mig på och röja min garderob också och har därmed haft en av mina mest produktiva helger detta år. Om inte DEN mest produktiva? Det känner jag ju nu dock, är helt slut. Det märks att allt tar på mig extra mycket, oavsett vad det är, och då också kräver extra mycket energi och återhämtning. Nu har det kommit ikapp med bilen, allt jobb, flyttrodd, och mitt i allt så har Saga börjat halta kraftigt på sitt vänsterben så till den grad att hon inte längre kan gå långa promenader. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är som mamma säger, värmen, som gör att hennes förmodade artros gör mer ont. Vi var ju hos veterinären för två veckor sen som kände och klämde på henne och sa att hon förmodligen hade artros i både höfter och knän men inte mer allvarligt än så. Håll tummarna. 

Veckan är iallafall kort, med tre ynka jobbdagar och jag blir dessutom gräsänka några dagar medan M drar upp till Arlanda. Blir det fint väder stuvar jag nog in alla hundar i bilen och drar till valfri skog eller trädgård och parkerar mig där resten av ledigheten. Det blir lagom med aktiviteter. 

 

Födelsedagsfirande part 1 och allmänt

Ja, det här inlägget skulle ju postats i fredags men jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag inte loggade in och tröck på publicera-knappen. Kanske var det pizzahögen of doom som tog andan ur mig, eller så var det den osedvanligt dåliga vampyrserien på Netflix som vi ändå inte kunde låta bli att se ett avsnitt till av som distraherade. Och sen träffade ju skiten fläkten så att säga, resten av helgen. Men iallafall - bättre sent än aldrig. 

Äntligen är vi framme vid en otroligt efterlängtad fredag. Det är beredskapsvecka igen och den fortsätter in på helgen, med X antal övertidstimmar som följd, men fram till klockan 22 ikväll kommer jag inte göra mycket mer än äta upp den pizza jag gått och suktat efter prick hela veckan. Av Stefan och Anton fick jag ett presentkort på OnlinePizza som födelsedagsgåva, så den kommer utnyttjas till max. 

(Kortet kunde bara nyttjas en gång, så vi köpte hem sju pizzor som vi bösade in i frysen för sju helger framåt!)

Och apropå födelsedag ja - 31 jordsnurr nu då. Det är nu det känns lite som att det kan kvitta, att man kan sluta räkna. Fortfarande kul och fylla år och så men det där med fira känns som att det får räcka med en och annan middag tills man kommer till typ 35 och 40 *hujedamej* och kan slå på stort med spriten så man glömmer att det sker.

Nevars skämt åsido. Min åldersnoja har lugnat sig betydligt. Förmodligen för att jag vände upp och ner på livet förra året och medvetet lät det ta en annan riktning, ännu mer bort från den "norm" jag trots att hade byggt upp i mitt huvud. Och det känns jäkligt bra - friare än ever.

Iallafall - eftersom jag fyllde på en neslig tisdag i år, så vart det födelsedagsmiddag redan på söndagen. Platsen var Vänner & Vin, sällskapet var föräldrar med respektive och så Marcus såklart. Maten var tapas och drinken var vin och en gigantisk daiquiri. Tyvärr blev bilderna helt wonky därinne så det är bara bilden av mina förtjusande tapas som kan avnjutas. Här inne fick jag även mina presenter i form av vattenkanna, blomspruta och en hel påse full med bra ekorengöring. Tack och bock!

Måndagen var 1a maj och således röd dag - Marcus slängde en bläng ut mot torget och dess nätta lilla samling demonstratörer och beslöt sig för att följa med mig till Godegårds marken istället. Där gick vi utan jacka och njöt av solsken och av att köa 20 minuter för att jag skulle få mig lite stekt strömming med mos och lingon <3

Vi inhandlade BARA ätbara saker. En krämig ost, en hel del korv, karameller och kanderad ingefära...

...och en avstickare till chipsståndet med mest prospekt såklart. 

Vi iakttog djurlivet som bestod av vilt utsmyckad lama med intimitetsproblem och lika ulliga, gulliga kaniner som alltid finns här.

Paus i skuggan med korv och pommes.

En annan sög i sig svindyr jäkla sockervadd.

Och sen åkte vi hem och chillade järnet, vips var det tisdag och min födelsedag foh realz och den firades med årets första uteservering med sedvanligt bubbel.

Numera 31-åriga yours truly, för en gångs skull i relativt rakt hår och med en och annan extra kråkspark.

Marcus beställde in knapriga vingar från kycklingar som måste kört bänkpress i hönshuset, så stora som de var. 

Även min bruschetta var abnormt stor men otroligt god, drypandes av olivolja och rikligt med mozzarella. Som huvudrätt tog vi varsin hamburgare där pommesen var den stora stjärnan, och jag åt tills jag inte förmådde äta mer och var lite tipsy från öl och vin och röda lampor, och vi vandrade femton meter bakåt tills vi var hemma. Fan vad vi kommer hänga på uteserveringarna på torget i sommar känner jag, toppen och bo max en minut ifrån. 

Min fina. Så mån om att jag ska må bra och att han gör allt han kan för den sakens skull <3

Annars då - tid är bokad hos Feelgood i slutet av maj, för ett första möte. Jag mår helt OK just nu, förutom tröttheten som slår till för minsta lilla och det dåliga humöret i samband med det kommer som ett brev på posten. Men nu är jag ledig på måndag igen och kommer göra mitt bästa för att bara fylla den med nice saker och mycket vila (nja så supermycket vila vart det ju inte med bilroddande och whatnot). Sen är det korta veckor ett par veckor framöver då jag slängt in ledighetsansökan på varenda klämdag som finns.

Och apropå nice saker - på torsdag åker jag, Niklas och Victor upp till Stockholm efter jobbet för att se Hans Zimmer - igen! Förra årets succéturné då jag satt och grät i Wien för att det var så vackert, den görs om i år igen och är dessutom ännu längre och nu spontanbestämdes det att jag hakar på. Så nu kommer jag förmodligen sitta och böla i Globen istället. 

Vi har kommit igång med och spela squash också - jag har glömt hur det kommer sig att det blev squash av alla sporter, men det var Marcus som drev projekt Parträning så det bidde så. Två ggr i veckan, varav en av dem är på morgonen innan jobbet. Det är en utmaning. I fredags morse hade jag bara fått i mig en endaste kopp kaffe innan vi körde igång och jag hade ett slänga-racket-i-golvet-moment halvvägs in i spelet. Att vara 31 innebär  ingalunda ett mognare sätt att hantera motgångar i sport.