Nytt i mitt kök

Ledig dag idag! Inget telefonsamtal från Servicedesk under lördagsnatten innebar att min andra lördag kunde börja om igen redan vid söndag lunch, och således följde en dag med lättejfullt slappande mellan promenaderna i strålande 13 grader och avslutades med lite vanilla WoW och en splitternybok i soffan. Imorse var jag uppe i god tid för och dricka morgonkaffe vid alla uppdaterade bloggar på datorn, ta ännu en solig promenad vid vattnet, och sedan traska ut till fröken Bergs blänkande Porsche för en liten miniloppisrunda. Hon och Sanna med familjer drar till Sälen imorgon men hon styrde kosan in hit till min lilla spirande vårstad för matinköp till denna tripp och en tur till Återvinningen med undertecknad. Det bidde en ovanligt lyckad runda, med fina fynd och efterföljande snabbrunda ute i Bråstorp. Så nu under eftermiddagen har bordet dignat av alldeles särdeles fina saker. Låt oss ta en titt!

Jag och fröken Berg sågs redan i lördags kväll med våra respektive mödrar för en lite lagom tjejkväll med tillhörande konsert, mer om det sedan. Av Malins mamma fick jag ett gäng sticklingar som hon omtänksamt nog hade kommit ihåg att jag var förtjust i sen jag var hemma hos dem i somras. Ingen aning om alls vad de är för något, jag tror de spretiga små armarna kan vara Nattens Drottning. Jag måste försöka googla fram hur man ska göra med sådana här halvfetbladiga sticklingar, om de behöver/kan rotas i vatten eller ska sättas i jord direkt.

Älskar och ha massa sticklingar såhär på vårkanten, har man tur springer de iväg så himla fort och växer så det knakar, en fröjd och följa - dessvärre har jag lite ont om plats i de sol-bra fönstren i den här lägenheten men får väl försöka bygga på höjden.

Jag är ju lite smått galen i gröna växter och nu har jag dem verkligen överallt. Jag ska ta lite bättre bilder sen framöver och visa upp lägenheten, och kanske våga mig på och räkna allt prunkande gröna guld.

 

Och vad var det som skymtade där bakom sticklingarna...?

Jojomensan... en Kockumsvåg!

Ynka 65 pix fick jag ge för den här slitna lilla klenoden som för många av er säkert ser ut som fullkomligt skräp men jag rådiggar den <3 en bit svensk historia som passar som handen i handsken i mitt rustika kök, och den fungerar helt hyfsat med. I den balanserar lokalt odlade morötter inhandlade på Willys. "Visst köpte du de där för att de gör sig bäst på bild?" frågade Malin och jag måste medge att det låg en viss sanning i det, även fast jag först och främst ville bidra till närproducerad handel. De är oförskämt snygga och hemmastadda där de hänger i min Kockum som om de var skapta för just detta ändamål. 

Och apropå svensk historia, så kom jag även hem med det här stiliga paret Gefle Vinranka.

De här pinalerna fick också följa med hem - en vacker teburk i porslin och en söt liten kardemummakvarn som ska få bo i någon av de två hyllor jag planerar att fixa ihop och sätta upp under våren. I den här teburken ska jag ha mitt rabarber-te jag köpte i Stockholm, så får jag försöka hitta en liknande till Marcus mindre väldoftande (i mitt tycke) Lapsang.

Kardemummakvarnen var riktigt rolig att hitta, jag har ofta tittat på de hela kardemummakärnorna och velat ha något specifikt att mala dem med, inbillar mig att det smakar så mycket mer då.

Efter loppis drog vi en runda till Rusta och där köpte jag på mig lite av deras härliga mandelserie - en olja, handkräm, deo och slog till och med till på en tvål bara för att why not. Den var fin, doftade gott, jag har fått bra lön efter hårt arbete och solen sken och jag hade kvalitétstid med min fina kompis - jag var på unn-humör helt enkelt.

Kvar på bordet står dessutom mina snittblommor som jag var iväg och handlade i onsdags när jag blev ledig efter nattens jobb - freesior som sprider sin doft i hela lägenheten och en och annan gästspelare i rosa som kikar fram mellan de blänkande gula bladen. De håller ännu!

En bubblare är de här två nya böckerna som införskaffats, varav den ena (Jojo Moyes) redan är utläst (rekommenderas varmt om någon där ute vill ha den!) och som inte är inne i mitt kök as we speak men ändå förtjänar en plats i nyhetslistan på träunderlag.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe, se om jag kan påta ihop lite fler inlägg, kanske spela lite mer vanilla, och sen är det jobbdags imorgon och jag hoppas på och få komma till en relativt lugn arbetsmiljö där projektarbetet taggat ner betydligt. Ha en trevlig kväll peeps!

 

En söndag i marsmobilbilder

Söndagsmorgnar brukar se ut ungefär såhär - någon av oss rör på ett lillfinger under täcket, vilket genererar ett mikroskopiskt prassel som tre par hundöron uppfattar som att det är dags och stiga gå upp OMGÅENDE och turas om att på varierande sätt visa hur exalterade och otåliga de blir av detta. Idun kör bulldozermetoden och klampar rakt över oss och siktar på att varenda centimeter hud som syns ska hånglas upp. Kelly vandrar runt sängen och sjunger halvtaskig serenad och Saga lunkar diskret tre meter från där hon initialt låg och släpper ut långdragna suckar som att hela hennes liv går ut på att VÄNTAVÄNTAVÄNTA.

Ett par tre ggr blir det tillsagda att göra just det, och de chillar ner sig en smula - missnöjets vindar seglar genom luften dock och Idun sitter och tjurar länge och väl i fotändan.

Den här morgonen gick jag upp rätt tidigt dock och förberedde lite av frukosten samt drack kaffe och njöt av mysfaktorn som kommer med att vara ensam vaken när resten av världen sover. Kändes det som iallafall. Två av tre vovvar fick frukost och gick tillbaka in i dvalan.

När sjusovarn väl var uppe han med så drog vi ut på - *trumvirvel* - promenad! Runt kanalen på andra sidan den här gången istället. Ingen utflykt till skogen eftersom vi hade fler planer. och ett tidsschema. Nu strålade solen igen och typ hela Motala var ute och gick.

Frukosten/brunchen idag var aningen nyttigare än lördagens - en smoothiebowl fullproppad med bär, frukt och annat gott och så rostat surdegsbröd till det. Söndagar vill jag gärna antingen testa lite andra frukostar eller köra på nåt lyxigare. Nu vart det lyx hela helgen förvisso... but we´re worth it!

När sista blåbäret var uppätet och kaffet urdrucket så packade vi in dogsen i bilen och lämnade av två av tre i huset - vi skulle nämligen tillbaka till Linköping och beyond. Kelly dumpades i Marcus lägenhet och vi kvistade vidare till.. Åtvidaberg, av alla ställen!

För husvisning!

Jamän, vi gör saker lite bakvänt vi, och kikar på sommarstugor ihop innan vi ens flyttat ihop. I det här fallet stugor i plural, eftersom två stycken såldes samtidigt. 

Otroligt hur lätt man rycks med i översvallande dagdrömmar så fort man hittar ett någorlunda intressant objekt - jag börjar direkt spinna vidare på hur vi skulle lösa det med ett extrahus och om vi skulle hyra ut det för och tjäna en hacka. När det gått en dag eller två har jag redan googlat fram en lämplig stugförmedling och kalkylerat hur mycket hyra vi skulle kunna ta och ta mig fasen om jag inte finns med där i den rosaskimrande hinnan med förkläde och nybakta kanelbullar till de nyanlända tyska sommargästerna. Ibland är jag rädd att min fantasi och kreativitet gått i ide efter dessa stressiga månader men näppeligen - det krävs bara ett lagom antal röda stugor med vita knutar på Hemnet.

När vi väl var där dock så insåg vi att nä, det här är inte Stugan med stort S. Det röda var väldigt risigt på övervåningen, risiga extrabyggnader som skulle behöva tas bort plus mycket annat som behövde göras och båda stugorna säljs friskrivna. Sjukt mycket folk som var här dock, säkert 50+ bara då vi var där.

Men men, vi får se. Det finns en till liten röd stuga i Laxå som jag spunnit nya dagdrömmar om...

Vi återvände hem till Linkan, drog igenom lite kvällsshopping, åkte och dumpade bilen på jobbets parkering och promenixade hem igen och pratade stugdrömmar och framtid.

Sallad, purjolök och lösgodis. Hela kostcirkeln för en sömnig söndagkväll.

Jag hade planer på och blogga och fixa andra småsaker men luften gick ur mig så det bidde mest soffhäng och Hay Day på mobilen. Medan Marcus luft å andra sidan, gick åt till madrassen vi skulle sova på eftersom hans lilla 90-säng förvandlar mig till en reumatisk ostbåge och han såklart hittar lösningar på dilemmat <3

Sen stoppa vi purjolök och sallad i kylen och gick och köpte varsin riktigt flottig pizza för och runda av kvällen. Mannen i kassan bytte musik medan vi väntade, till kärlekslåtar -eftersom vi var ett par stycken par ute i samma ärende. Gulligt värre!

Till pizzan blev det ett avsnitt till av Planet Earth och sedan film. Och det var söndagen det!

Nu ska jag återvända till soffan med starkt kaffe och försöka vakna till liv efter att ha jobbat prick hela natten med en trilskande Lyncmiljö...

En lördag i marsmobilbilder

Här sitter jag och blänger på jobbtelefonen just när detta skrivs och både vill och inte vill att den ska ringa, såhär i beredskapstider. Vi får väl se under tiden detta skrivs om det blir en lång natt men ledig dag (edit: det var lugnt, däremot trodde jag att allt från regnet mot fönstret till mitt alarm var jourtelefonen). Det ringdes lite fel redan igår (förrgår) natt så är aningen groggy nu efter en intensiv dag - när jag dessutom var uppe och snurrade och stirrade efter pizzabudet klockan halv fem på morgonkvisten...

Hade tänkt skriva lite om veckan som gått men förra veckan var verkligen ingenting och ha, förutom en mysig måndagskväll och så fredagen då. En salig röra av PMS, jobbångest och stressymtom var ingen bra kombo whatsoever så vi skiter i veckan (förutom måndag och fredag då) och kikar på hur helgen såg ut genom mobilkameran istället. Jag har knäppt av random kort hela helgen och tänkte det kunde vara kul att framöver kunna kika tillbaka på en helt vanlig helg i mars när vädret gick från 11 grader och strålande sol till minusgrader och snöstorm. 

Vi startade dagen med att dels sova ut (eftersom vi båda totaldäckade i soffan innan tolvslaget på fredagskvällen) och sedan bar det i vanlig ordning iväg till valfri skog. Det här är den rutin som vi har haft sen allra första början tror jag och sällan ruckat på. Denna lördag blev det Håleberget, och vi gick dessutom "baklänges" genom att starta där vi brukar komma tillbaka. Wild´n crazy asså. Det visade sig bara att den vägen var typ dubbelt så jobbig eftersom det var mycket brantare uppför berget där. När vi väl kom upp på toppen fick vi sätta oss och bara flämta ett litet tag. Men det var bara Marcus som hundarna försökte återuppliva.

"Dö inteee!"

Tillräckligt med plusgrader ute innebär täckfritt för Fidan och det är hon så glad för - känns som att hon är typ naken dock.

Men härligt pigg och glad var hon och skuttade längst fram, vilket är ovanligt nuförtiden. Stretade på bra uppför berget med, tror det är bra träning för henne. Neråt är lite sämre för onda vovveleder.

Jag plockade på mig lite av naturens gratisdekor i form blåbärsris...

...som skulle få hålla de här ljuvliga fredagstulpanerna från mitt hjärtegryn sällskap. Klantigt nog ställde jag den lite för nära våffeljärnet när vi skulle inta frukost så de slog ut typ dirr och ser ut som en helt annan blomma.

Våffeljärn ja, efter promenaden och allt bergsklättrande så slog vi till på en rejäl våffelbrunch med massor sylt och bär.

En nyklippt fining, fräscha snittblommor, trötta ben och mängder med kolhydrater. Bättre blir det inte!

Eller jo, faktiskt så - vi chillade hemma i ett par timmar, sedan traskade jag iväg till konditoriet och köpte lite mer sötsaker och snappade upp en blomsterkvast på vägen med ännu mer tulpaner. Vi skulle nämligen förbi farmor på en redig lördagsfika också. 

Toscarullar och göttiga apelsinsnittar som är lite av en favvo. Bland annat.

Det blev åtskilliga koppar kaffe och mycket snack med farmor som jag av någon anledning missade och få med på bild. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och sedan nämner farmor att hon börjat fundera på om vi barnbarn vill ha något av alla de pinaler hon har gömda i skåp och lådor. Bland annat en hel matservis från Rörstrand och massor tallrikar, silver och annat smått och gott. Tro om jag blev som ett barn på julafton när vi satt och öppnade alla mystiska luckor i vardagsrummets möblemang och hittade den ena skattgömman efter den andra.

Låda efter låda med tårtspadar, kaktänger, vackert utsmyckade, sirliga bestick, allt med en härlig patina färgad av tidens gång. Jag sa ja, tack och bock, jag tar väl hand om alltihopa, och all cred till Marcus som sa att det är väl klart du ska ta emot din farmors fina saker om hon vill ge bort det utan en tillstymmelse till förebråelse över vart sjutton jag har tänkt ha allt i mina redan husgerådsöverfulla kökslådor. 

Jag ska återkomma och hämta hem ett par godbitar framöver sen. Med mig hem nu fick jag de här tre karamellerna från Rörstrand och Gustafsberg som jag ska putsa till och använda flitigt.

Socker-och-tallriksstinna drog vi och handlade till kvällens middag. Vegetarisk kebab som sen var pulled pork stod på menyn och Marcus fick ett oemotståndligt sug efter knaprig, friterad pommes så vi gjorde slag i saken och inhandlade en fritös på vägen också. 

Samt detta - hur mycket vuxenpoäng är inte det inte när man börjar handla hem servetter på extrapris?

Och så promenad igen förstås. Även denna runda runt ena sidan av kanalen gick vi från andra hållet. SÅ snurrigt va!

Rådiggar det här sockerdrickaträdet. Lätt att jag skulle gömma nåt läskedryckigt här inne och låtsas som att Pippis dendro-happenings var en fullt seriös grej om jag hade kids. 

Vi hann precis komma innanför dörren innan det började segla ner snöflingor efter en solig dag med 11+ plusgrader. Det var dags att kirra mat och arbetsfördelningen blev som följande: Marcus fixa friterandet, jag fixade fruktigt vin. Helt OK för min del. 

Eller ja, visserligen fick jag först ge mig ut på kokosoljejakt efter att konstaterat att ett ynka paket knappt täckte botten på sagda fritös, såklart. Snöflingorna var stora som femkronor.

Ytterligare tre paket kokosolja senare så kunde vi gladeligen vräka i oss för att sedan landa med ett brak... 

...precis här, med kaffe och Planet Earth dokumentärer tills ögonen gick i kors och vi drog till sängs.

Det var den lördagen denna näst sista helg i mars 2016. Söndag coming up!

En salig blandning av olika sorters trötthet, en väska, och bara en aningens bit rage Kvinnodagen till ära

Här sitter jag en onsdagskväll och författar ett inlägg som jag egentligen skulle ha gjort i helgen - men just denna helg har för första gången på länge varit en sådan helg där inte mycket har behövt göras, det har inte funnits några måsten utöver hundpromenader och införskaffa föda och inta viloläge. Även fast det har gått ett par månader nu så har jag ännu inte riktigt kommit in i grejen att jag faktiskt fixar allt på egen hand under vardagarna, i kombination med ett jobb som har varit energikrävande så länge att jag glömt när det ens började vara det och gör så att jag kommer hem runt sex, halv sju nästan varje kväll. Inte alltid på grund av övertid men också på grund av att jag har svårare än någonsin och komma upp på morgonen - nu snoozar jag så pass att jag har prick tio minuter på mig att grabba tag i kläder, dra en kam genom håret, ta hundarna och mina overnight oats under armen och dra till bilen. Jag har till och med börjat ha samma tre outfits varje vecka typ, snart kommer förmodligen nån garderobs-soc och gör hembesök för att utreda försummelse av plagg. Jag är inte lika stressad om dagarna som jag var vid årskiftet, men gillar inte riktigt den här utvecklingen heller. Jag vet att likgiltigheten och min "lathet" och oförmåga att komma till skott med saker på min fritid annat än och ligga i soffan är symtom på att stressen kanske övergår till annat. Jag kämpar ändå för att hitta den här balansen, så det inte ska tippa över kanten åt något håll, och det är ju för väl att jag är medveten om det iallafall. Men det är för jäkla svårt ibland och veta vad som är "vanlig" trötthet, D-vitaminbrist, pollenkänning, depptrötthet eller utbrändtrötthet eller PMS eller whatnot. Önskar mig en sån där klocka som syntes i familjen Weasleys hus som visar vart alla barnen var, fast min har visare som pekar på mitt humör och vad det beror på. Gärna med förbättringsförslag, typ köp dig en blombukett att lukta på och en påse chips. Pretty pleeeease? 

Nåväl. Tills dess får jag nöja med mig att ge mig själv lite uppmuntrande vardagslyx på manuell väg. Förra veckans torsdagsbukett är fortfarande lika fin ute på mitt köksbord, riktigt bra skit!

Och helgen var som sagt balsam på en uttröttad själ. Jag var iväg på lördagskvällen för lite turkish delight med tjejerna i Vadstena, men annars bestod den mestadels av mitt allra bästa: när man gått en riktigt lång promenad med alla hundar i kylan och kommer in i värmen, alla djur är avtorkade och har fått sina tuggisar och stimmat runt lite innan de till slut lägger sig till ro på random platser i lägenheten och somnar. Och vi kan sitta och ta en fika på krämiga wienerbullar, lyssna på lugnet och bara njuta.

Alla nöjda, blöta och varma hundkroppar som snarkar lätt bland filtar och favvogolv.

Nåja... nästan alla 

Och sen måste jag ju också få visa vilken awesome tidig födelsedagspresent jag fick i fredags - det hade varit coolt och skriva "ba fick en random fredagspressy cause I´m awesooome!" som om random deisgnerväskor ingick i min veckovisa maintenance  men det hade ju varit lite... ytligt.

Det här är alltså min födelsedagspresent som min käresta införskaffade förra veckan men kom på att jag kanske ville byta till annan sort/färg och därför gav den i förtid. Nu hade jag ju inte velat byta ut den för allt i världen oavsett hur den såg ut, eftersom just han valt ut den <3 men vilken överraskning det blev - jag trodde han hade köpt mig en extra påse chips liksom när han var så hemlig och förväntansfull.

Vid närmare eftertanke - hade den varit skrikorange med limegröna prickar, då hade jag kanske övervägt ett byte... alternativt bytt ut hela min stil till 90-talsrejvare för och matcha.

Men nu var den alldeles perfekt mörkblå och jag som velat fram och tillbaka i flera år, sagt att jag ska kosta på mig en snordyr MK som en treat till mig själv när jag har en ekonomi som tillåter det men alltid fegat ur i slutet, inte riktigt kunnat rättfärdiga det inköpet versus så mycket annat som är mer nödvändigt att lägga pengarna på. Nu slipper jag det beslutet - nu kan jag istället bestämma mig för och sikta på en mer kreativ skapelse som komplement till den klassiska jag numera har i min ägo - riiiight?

Och just det ja - internationella kvinnodagen idag. Jag har gått och tänkt på detta under de få minuter idag som jag inte haft något och göra, vad jag egentligen tycker om det - men även här kan jag känna att jag mest är - ja, just det... trött. 

Under de här månaderna som gått då jag varit slut mentalt har jag utöver det känt en förlamande trötthet över och vara av kvinnligt kön i denna värld idag. Å ena sidan tycker jag det är awesome att vara kvinna - och vara kvinna i Sverige. Det är för jäkla kul för det mesta. Men prick samtidigt är det så otroligt tungt de dagar det inte är det. När man inser att man inte kommer ihåg sist man inte möttes av nyheter om våldtäkter där åklagare, rektorer, förövare eller random myndighetspersoner har uttryckt sig åt helvete eller känner behovet av att komma med diverse "förmildrande omständigheter"-argument och jag själv sitter där som en fågelholk över att det ens finns något "förmildrande" alternativ som berättigar att någon tvingar sina könsdelar på mig år 2017.

När man ser offentliga, starka och intelligenta kvinnor  stå upp för sig, ta plats och delar intressant debattartiklar och smarta krönikor på social media och jag går in i kommentarsfältet för och följa debatten och FORTFARANDE ser att hälften av kommentarerna fokuserar på hennes utseende istället för hennes ord. Är det dessutom ord som hanterar feministiska frågor eller riktar någon form av kritik mot män/patriarkatet i samhället så kan jag räkna med att det istället är kommentarer som innefattar vad man (män) vill göra mot henne för och "få ordning på henne", vad man (män) vill göra med henne för att hon ska knipa käft, att hon inte "fått känna på nåt rejält på ett tag" och att man (män) kan ställa upp på och fixa det/alternativt använda hennes åsikt som en förmildrande omständighet för att påtvinga sina könsdelar på henne, bekvämt nog. Och under dessa äckliga kommentarer är alla dessa individer som gapar om hur kränkta DE blir över att de "påtvingas" någon form av gemensamt samhällsansvar de inte känner för, för och komma till rätta med den unkna kvinnosyn som fortfarande florerar år 2017. HUR skevt!?

När man spenderar fem minuter inne på Linnéa Claesons instagramkonto assholesonline och först garvar åt hur fullkomligen åt helvete dessa snubbar är mentalt innan man inser att det här faktiskt är manliga medmänniskor i min egen ålder och yngre, som växt upp i detta klimat där vi ändå pratar mycket, mycket mer om det här problemet och faktiskt aktivt försöker göra skillnad och det HAR skett massor av förbättringar - och ÄNDÅ sänker de sig till en primatnivå och skickar oombedda penisbilder till random kvinnor och kallar henne hora när hon inte blir tacksam. Det är så satans skrämmande.

Jag skulle kunna arbeta upp mig till en fullkomlig rage och skriva sida efter sida om det här men jag vet att det inte är lönt - vi VET allt det här. Jag och alla mina kvinnliga medmänniskor lever med allt detta dagligen - alla VET att det är skevt, åt helvete. Vi har vetat det så länge att det blivit kutym, att det blir alldeles för tröttsamt att jämt och ständigt behöva ta i försvar att feminism behövs, att JA den handlar i mångt och mycket om kvinnors rättigheter även fast feminism innebär lika rättigheter för alla. Men det är för att vi fortfarande år 2017 står ut med ovan skit och mer. Vi måste komma till rätta med det OCH jämställdheten. Eller ska vi se till att män också får penisbilder skickade till sig för och jämna ut det hela? Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Lite positivt är iallafall, att jag vid flera tillfällen under mina för det mesta förhatliga pendeltågsresor, börjat lägga märke till en mjukare attityd hos de tonårskillar jag har förmånen att få dela vagn med. Visst, det är fortfarande hård jargong och mycket höhö-skämt och skrän i allmänhet, som man ju ändå är entitled till som fjortis - men jag har sett killar som stryker bort varandras hår ur ansiktet, ger varandra spontana kramar, kommer med uppmuntrande tillrop till en deppig kompis av arten "det fixar sig, prata med henne!" istället för "öööh skit i horan baa drick öööl!". Och det här värmer en cynisk och småbitter 30-årings hjärta något enormt, för här pågår något otroligt viktigt för feminismen mitt framför oss. Det är OK att inte vara macho hela tiden, det är OK att visa sig känslosam, vilja prata igenom saker och vara öm, något som generellt setts som kvinnliga egenskaper som "inte passar" en snubbe och som är något fult om man "är som en tjej". Äntligen börjar detta ruckas på, äntligen börjar vi med små, små myrsteg plana ut begreppet kvinnliga och manliga egenskaper och låter folk växa upp och bara vara så som de vill vara utan begrepp som "pojkflicka" eller "känslig kille". Det är där vi måste fokusera, det är där allting börjar som kan leda till samhällets attitydförändring. Jag försöker tänka på dessa fina fjortisar när jag stänger ner Facebook minst en gång om dagen för att jag helt enkelt blir trött på mänskligheten när besöker diverse kommentarsfält. Det finns ändå hopp för att vi en dag inte kommer behöva nån kvinnodag och alla dagar är allas, lika mycket.

Gigantisk kaka, ryggvärk och köttkoma

Här sitter jag och ser i ögonvrån hur den gigantiska amerikanska chocolate chip kakan håller på och slita sig lös från keramikformens bojor i ugnen - när det stod "gigantisk" i receptet så skojja de inte. The bikarbonat is strong with this one. När den är klar ska jag skjutsa in en vit chokladkladdkaka med jordgubbar och vispa lite grädde innan sängdags. Det är min tur och ha med fika imorgon och trots ryggvärk och jobbstress så viker jag inte från min princip att köra hembakat.

Ryggvärk ja - igår när jag lyfte Saga ur bilen, vilket jag gör eftersom jag är rädd att hon annars skrapar lacken men dessvärre så sprattlar hon värre än en epileptisk aborre - så känner jag hur det hugger till i vänstra sidan av ryggen och en konstant värk börjar sprida sig runt området. FUCK tänker jag men kör på som vanligt - ryggont är ju trots allt min vardag pga skolios. Men så har jag suttit ner en liten stund för och fixa nåt vid datorn och ska resa mig upp, och det gör så in i satans ont att jag får dra efter andan och stanna mitt i rörelsen och liksom hoovra halvt sittandes i luften. Hela vänstersidan ömmar och den lilla stunden sittandes har gjort halva mig lika stel som en 98-åring av halvkass vigör. Förmodligen någon låsning eller sträckning, eftersom det inte känns som någon kota som hamnat fel vilket händer mig av och till. Så nu har jag gått runt här idag med en påse frysta Quornfiléer tryckt mot ryggen och gjort mobilitetsövningar av typen "Titta på svansen" för och varsamt försöka stretcha ut min arma vänstersida. Det börjar kännas lite, lite bättre så jag är försiktigt optimistisk. Jag vet dessutom från various sociala medier att det är två andra som också har ryggstrul denna vecka så jag vet inte om det är nån inofficiell sportlovsvecka för ryggjäkelskap. 

Appropå halvkass vigör och abborrar så var det ju köttbuffé förra helgen, och mycket köttätande blev det. Nästan så man skämdes. Platsen var von Dufva och eventet heter Road Kill Grill. Deras egen beskrivning var spot on så jag snor den rakt av i brist på förmoga till utsvävande prosa såhär sent på kvällen: Som ni förhoppningsvis förstår kommer vi inte servera någon påkörd bäver eller dylikt utan det namnet vill säga är helt enkelt att det är ett humoristiskt och lite lätt stökigt grillställe dit alla är välkomna. Hos oss kommer ni kunna äta er mer än mätta på både ädla och oädla köttdetaljer. Allt tillagas med en amerikansk anda där rökning, lowtempgrillning och torra kryddmarinader står i fokus.

Sagt och gjort. Ett par stycken små burkar med diverse tillbehör fanns att välja på men köttet var i fokus - allt testades och den lyckliga vinnaren var utan tvekan den fantastiska oxfilén tätt följ av de möraste kamben jag någonsin ätit - bara man snuddade med tänderna vid köttet så gled det av benet. Resten var helt OK, men inte mycket mer än så. 

För en gångs skull behövde inte jag vara ensam om och dra fram kamera modell större och krumbukta mig i stolen för bästa vinkeln!

Ett litet hederspris går till minihinken med mac´n cheese som måste vara den i särklass flötigaste ost-och-makaronblandningen i denna del av Sverige med mackisar som mer eller mindre simmade under osttäcket. Majskolv var gött med, men de hade envisats med att strö nåt konstigt ströbröd över dem som sabbade lite. Och så popcornen - med lönnsirap och bacon <3

Cocktails före och till maten var kutym - jag slog till på en Alabama Slammer. Faktiskt en drink som kandiderar till topp tre favvo cocktails, riktigt fräsch. Rekommenderas.

Marcus festade loss på Margarita.

Vi hade bordet bokat i två timmar men efter ungefär 40 minuter satt alla ihophasade på stolarna med flämtande andhämtning och glasartad blick. Största matkoman hittills i år, kollektiv dessutom. Vi blev inte kvar längre än nödvändigt utan när några av oss tappra själar pillat i oss efterrätt (mig undertecknad) så bar det av hemåt för magläge i valfri möbel.

Nu är samtliga kakor klara så nu ska jag fixa grädden och hoppa i säng - håll tummarna att jag nu inte vaknar upp i sängen imorgon och inte kan ta mig ur...

 

 

 

 

Massa jobb, massa kött, och massa resa

Vilken vecka - det här projektjobbet har verkligen sugit musten ur mig på alla plan. Jag har till och med drömt om det förbaskade Exceldokumentet jag jobbar i och vaknat rabblandes SLA:er och designförslag. Nu är det förlängt till nästa vecka med, sen går saker tillbaks till det normala. Tyvärr, för det har varit riktigt kul och fokusera på detta.

Men men - det får bli ett snabbt inlägg här för jag ska alldeles strax slänga in hundarna i bilen och dra upp till huset, sedan dra ner till resecentrum igen och in till min käresta för att senare dra till en köttbuffé. Jajamen, en buffé av kött. Min veggonerv sitter och blänger ilsket på mig i ett hörn där i hjärnkontoret så jag får kompensera detta med att äta enbart vegetariskt nästa vecka och dra ett par illasmakande gröna smoothies bara för principens skull. 

Och, något som ju är spikat sedan en hel vecka tillbaka men som jag av någon anledning inte alls tänkt på och skriva ner - jag ska till Australien! I augusti, i ca två veckor - en sväng till Singapore över dagen kanske och eventuellt en snabbvisit till Nya Zeeland, färdplanen är inte helt spikad ännu. Men biljetterna är beställda och betala, there´s no turning back. Nu ska jag bara försöka hitta det mest näringsrika sättet att enbart äta nudlar och buljong på i ett helt halvår så jag får råd att göra alla awesome saker som brainstormats inför resan... 

Mer om det sen - nu, mot köttfesten! Trevlig lördag peeps!

The ID 10 T error - två måndagsfilmer från IT-världen

Måndag igen efter en helg blöt av många olika orsaker (Puckodrinkar var ett nytt koncept jag inte testat innan med adekvata resultat som innebär att jag förmodligen kommer vara relativt restriktiv med den formen av dryck i fortsättningen) och det är för tillfället lunch med tillhörande slösurfkaka till kaffet. Det kommer vara full rulle ikväll och under morgondagen, what with the Alla Hjärtans Dag och skit och sen ska jag åka upp till Huvudstaden i jobbärende i veckan med. Och apropå jobb så blev jag påmind om detta guldkorn nu under förmiddagen, och efter att ha sett den igen så är den skrämmande mer relevant i dagsläget än när jag såg den sist. Jag säger inte att det är exakt såhär för mig i projektform just nu, men jag tror alla mina kollegor håller med om att det generellt är skrämmande nära mest hela tiden :D 

Och när vi ändå är inne på det här konceptet så slänger jag med en gammal IT Crowd-favorit också som nog gemene kollega känner igen och har upplevt med minst en förälder.

Nu ska jag återgå till mitt Exceldokument och försöka få iallafall mina röda, blå och transparenta linjer i synk med allt annat förutom mina tre addon-fria browsers. Ha en fortsatt bra måndag peeps!

Att ryggdunka sig själv

Tillhör någon av er av den skara av folk som har himla svårt att ge er själva cred och pepp, rent generellt (läs; alltid)? Samma här - det var bra länge sen jag gav mig själv någon form av klapp på axeln eller valfri kroppsdel i berömmande syfte. Men nu jäklar! Idag känner jag faktiskt att jag vill ge mig själv en helt fullkomlig, bröstkorgsekande ryggdunk med tillhörande konfetti och fanfartrumpetande. Idag har jag fan gjort allt. 

Jag har hajat vad jag gör på jobbet och börjar bli bra på det, så idag var en sån dag då jag betade av möten på löpande band och fick ut faktiska resultat mixat med nya actions som INTE fick mig att börja kallsvettas av betingad stressångest. Vet inte när det skedde sist. 

Utöver det så har jag utfört två x singelhundspromenader i Linköping mellan alla möten eftersom pojkvännen är i Stockholm, och roddat med mammas födelsedagspresent eftersom brodern är kvar i Göteborg. Jag lämnade lägenheten i Linköping efter ytterligare ett knippe extra Gullig-Flickvänspoäng och väl hemma i Motala har jag fixat shopping för fredagsmys samt helgens tårt-och-förrättsuppdrag. Jag har kompenserat mina hundar för deras långa bilväntan med att åka till ett nygammalt promenadstråk och låta dem nosa loss rejält medan jag snubblat fram med skoskav på rotiga stigar knappt upplysta av det tunna snötäcket. Idun nosade så intensivt så hon satte snoret i halsen. 

Jag har fixat tårta inför helgen, jag har fixat den röra som ska fylla ett gäng tortillabröd till förrätten. Jag har planterat en palmjävel. Jag har kokat bulgur och gjort sallad till morgondagens lunchlådor. Och så kom jag ihåg att köpa torrschampo. Alltså, det enda som hindrar mig från och dra hem Superwomanmedalj i någon form idag är att jag dessvärre inte hann med tvättiden jag bokat. Attans. Next time maybe.

Kan dock som en mindre bonus nu när jag ändå är i gasen nämna att jag släpade ut samtliga kassar och påsar från min egna lilla återvinningscentral i förrådet igår, till den faktiska återvinningscentralen här i området. Jag sorterade färgade och klara flaskor, metaller, plast, kartonger och restavfall. Jag skruvade till och med av de återstående korkarna i flaskorna och sorterade dem. Återstår bara pantflaskor, men det nöjet sparar jag till helgen. 

Såatteeee.... konfetti och trumpetfanfar var det. Jag har varit awesome. Tack Rebecca!

Det KAN vara så att energin kommer ifrån att jag praktiskt taget inhalerat en hel 200-grams Marabou fudge & havssalt chokladkaka. Vilket torde vara nåt slags rekord för min del, även i dessa PMS-tider. Men så jäkla god! Rekommenderas varmt! Marcus: om du träffar på den blonda hästsvanstjejen 35+ i kassan på Ica Tannefors kan du hälsa henne att JA, den var så god som vi trodde. 

Som egenhändigt utfärdad belöning har jag då hällt upp näst sista slatten av Marcus öppnade flaska födelsedagsvin, och ska strax göra slut på de sista bitarna chokladkaka som en förskräckligt sen middag. Men whatever, jag är awesome. Se till att ni säger det till er själva med, minst en gång denna vecka och alla veckor framöver <3 Peace out!

Birthday, brunch, beredskap, babbel

Ja, det är ju tur att jag skippade det där sista nyårslöftet som var att blogga mer 2017 - det har ju ändå gått sådär... det verkar inte finnas vare sig tid eller energi ännu för och att ens produktivitet ska utgöras av mer än förmågan att bre sig en smörgås till kvällsmat. 

Jag hade rätt i att inte ropa hej riktigt än i och med min nya roll och arbetsuppgifter på jobbet. Det visade sig bli superintensivt från start, och inte blir det bättre av att travar av uppgifter ska göras asap och jag i nuläget är den enda tillgängliga resursen med rätt kunskap som kan göra det. Bad combo ihop med min inte så imponerande stresströskel för tillfället. Men den här veckan ska jag förhoppningvis få en sidekick att dela pressen med. Samt att jag är ledig imorgon på grund av beredskap i helgen (som hittills inte genererat ett enda samtal - say whaaaat!). 

Jag lyckades iallafall skrapa ihop lite energi förra helgen och ge mig ut på loppisrunda vilket genererade jackpot inte bata på en, utan två loppisar - dels mammas, dels Återvinningen, där jag kunde fixa både lampor, matta, gardiner och annat smått och gott så mitt hem börjar få en lite mer hemtrevlig och personlig känsla istället för Precis Nyinflyttat.

Det har också varit full rulle nu två helger i rad - förutom loppisjackpot så spenderade jag förra fredagen inne i Vadstena på en överraskningsmiddag anordnad av Malin. God mat och vin, standard - samt frågelek och en omgång Speak Out som var hysteriskt rolig med tandställning i käften och helt ologiska meningar att uttala.

Jag fick bara de riktigt träffande frågorna - som största läxan lärd, där jag svarade "lyssna på min intuition". Och så denna då, bredvid skinkrester och bubbelvin, som det fanns både ett och två svar på <3

Lördagen sen stod jag faktiskt och gjorde tårta, min första på jag vet inte hur länge - tårtmakeriet har ju fått ligga lite på is mitt under Den Stora Osäkerheten från i somras och sen har ju hela hösten och vintern varit så full av annat pyssel så det inte blivit en endaste liten kladdkaka gjord typ. Men nu var det Delias namngivningsceremoni, så jag stod och spritsade rosor i regnbågens alla färger och stansade ut stjärnor till höger och vänster prick hela dagen. Söndagen var dagen D (verkligen bokstavligt talat) men det får komma bilder sen när jag redigerat dem lite. 

Sedan har ju en viss någon fyllt år under veckan med, så en helt vanlig men ändå speciell onsdag var vi ute och svirade här i Motala och käkade top notch-käk på Levins Matsalar. Passande nog födelsedagsbarnets namne. Det var en sån middag då verkligen allt var superbt tillagat - jag åt hjälmargös som var så mjäll att den föll isär bara man närmade sig med gaffeln, kokt potatis drypande av smör och flingsalt och så sötsurliga gulbetor. Innan dess carpaccio med oxfilé tunn som plånkan efter denna festmåltid. Födelsedagsbarnet slog till på saftig entrecote och knaprig potatis, med toast skagen som föris. Hade inte med mig kameran, ni får använda fantasin och föreställa er hur gott det såg ut. Havtornsorbet till efterrätt med ugnsrostad vit choklad (!). Tur att det bara är och gå tvärs över gatan och rulla uppåt 50 meter efteråt för och komma hem.

Och just på grund av detta födelsedagsbarn så har även denna helg varit full av fint besök, massor mat och promenader i bitande kyla och snöfall. Vi fixade en trerättersmiddag på lördagen där mamma, Lasse och Marcus mamma med man var kvällens gäster och det åts vegetariskt med rödvinet flödande både i sås och dryck. Mycket trevligt - sedan gjorde vi om allt fast minus rödvinet och vegetarianismen och bytte ut Mamma och Lasse mot pappa och Heidi, och fixade en brunch idag som vi fortfarande är proppmätta ifrån. 

 

Mycket googlande av de samtalsämnen som kom upp blev det. Bland annat storheten i äppeltavlor.

Brunchen var sådan som man skulle vilja ha varje helg, men som nog både plånboken och mina lår tackar för att man inte riktigt har energi till. Korv, äggröra, stekt potatis, bacon, pannkakor, frallor och diverse bakverk, frukt och brieost. Pöh! 

Och nu är klockan slagen sju och beredskapen är slut - FREEEDOOOOM! Nu blire tvätt och pizza. Ha en fortsatt bra söndagkväll gott folk så hörs vi mer i veckan.

 

Rödbetsmassaker, en vurpa och en ny omgång Hålebergetbilder

Nytt år, ny matkasse! Vi är tillbaka i Citygrossträsket och denna gång med vegokasse - eller ja, en mix av Flexitarian och Flexkassen där man själv kan byta ut recepten mot andra om man vill. I måndags fixade jag mat för ett halvt kompani och det är en salig blandning av kryddig indisk böngryta, apelsindoftande couscous och så ett flak högst ordinära potatisar och korvar eftersom M av någon outgrundlig anledning inte var lika pepp på rödbetspaj som jag är. Sagda rödbetspaj iordningställdes igår, vilket gick smärtsamt långsamt av den anledningen att jag drog årets första is-relaterade vurpa i tisdags och tog emot mig medelst högerarm som nu har börjat protestera vilt mot all form av handgriplig ansträngning. Tänk er stå och råriva tre stora rödbetor med en högerarm som endast tål varsamma klappar på en hög med dun styrkemässigt och så jag då som står och grimaserar mig till två helt nya rynkor i fejset. While we´re at it så kan ni ju tänka er hur mycket rå rödbeta färgar av sig samtidigt. Där hade vi min tisdagskväll - upp till armbågarna i lila rödbetssafter som visserligen gick bra ihop med det purpurfärgade blåmärket på armen och så lågmält morrande i takt med rynkrumban som hade full show i mitt stackars anlete. Och så mitt i allt upptäckte jag att mjölken till äggstanningen var slut och I´ll be DAMNED om jag skulle ge upp där och då när pajskalet var förgräddat och rödbetshelvetet all over mitt kök men komplett grovt rårivet. Det blev en tur till Shell med lilafärgade fingrar som personalen tittade konstigt på, men sedan var pajen gjord och den var riktigt god - tack och lov...

På jobbet har saker och ting faktiskt lugnat ner sig en aning för min del, eller så är det lugnet före stormen - har jag lärt mig nåt på och om det här företaget är det att aldrig andas ut och tro att saker ska vara easy peasy från och med nu. Men just precis NU är jag inte lika stressad, ondmagad och ångestfylld som de senaste månaderna iallafall. Kanske jag kommer vara piggare framöver nu och inte bara spendera kvällarna med att ligga i sängen och tugga fikon med min bok. 

Helgerna är iallafall höjden av avkoppling för det mesta nu och vi har redan kommit in i en slags betryggande rytm - långa promenader i valfri skog med alla vilddjuren, lång och kaloristinn frukost, följd av kanske nån liten aktivitet men annars har det varit Harry Potter-genomgång de senaste helgerna och inga som helst krav eller måsten. Mycket, mycket skönt.

 

Förra helgen invigde jag M i Hålebergets klättervänliga omgivning när det till allas vår lycka äntligen hade kommit lite snö också så mysfaktorn var total. Det smälte ju såklart bort några dagar efteråt så allt skogen har och erbjuda nu är grådaskig lervälling - det absolut värsta hundägarvädret ever. Det är hår, grus, sand och allsköns skit i de allra konstigaste av ställen i lägenheten plus salt-tass-avtryck (!) så nu är den officiella "ingen idé och bry sig om och städa på ett tag" - perioden inledd i det här hushållet. Dammsugaren åker fram när dammtussarna börjar bilda fackförening.

Jag har inte riktigt tänkt på hur himla fint det är att det faktiskt finns så många olika skogar och andra bra promenadstråk här omkring där man kan njuta av varandras tysta sällskap och barrknarrande fotsteg och glada vovvar som springer över stock och sten. Visst har jag alltid åkt runt mellan dem i alla år men nu när jag visar upp dem på rad för Marcus så slår det mig hur många de faktiskt är. Och hur fint det också är att han uppskattar barrknarrandet och stillheten lika mycket. 

 

Och just det - ett fyrfaldigt leve igen för Elielunds Edith Piaf, aka Idun som fyllde nio år igår! <3 <3 <3 Och firade detta med att få välja, inte bara en utan TVÅ gånger från den illaluktande påsen med diverse torkade och rökta djurdelar som huserar i mitt förråd och stinka ner hela mitt sovrum - även under natten som följde <3

Helt otroligt att mina två värdefullaste små själar här i världen börjar bli gammelvovvar. 

Nu ska jag roa mig med att städa det däringa badrummet som jag planerat och göra hela veckan men inte hittat energi till och klockan tjugo över tio en torsdagskväll seems as good as any time. Sov gott med er peeps!

Den berömda nystarten (nytt år och allt!)

Jaha, det där med att kunna fortsätta blogga spamfri på min gamla plattform gick väl sådär. Trots rensning så fortsatte det droppa in filer med mer eller mindre ekivokt alternativt fullständigt ologiskt innehåll, och City Network måste ha haft min blogg på speed dial så ofta som de stängde ner den och skickade mail av typen "nu får du skärpa dig eller ta bort sidan". Så jag valde att ta mitt pick och pack och dra. Eller nja, alternativet hittade jag ju inte själv utan det fick jag hjälp med - vilken tur ändå jag har som konstant verkar omge mig själv med individer som vet sån här skit?

Så nu har jag flyttat åtminstone en tiondel av bloggen hit - till Squarespace. Jag har fortfarande mycket kvar att importera, och göra the final touches på den här designen samt lära mig hur jag ska konfigurera allt utan och få tuppjuck... men det känns ändå jäkligt bra att få en nystart och med ett format som ger mig lite mer möjligheter och utforma mina inlägg som jag vill ha dem.

Vi är elva dagar in på det nya året, och jag har faktiskt ett par nyårslöften den här gången. För och vara ärlig så är de tankar som varit med mig ett tag men som lämpligt nog uppenbarade sig relativt nära årsskiftet så då kan jag lika gärna omvandla dem till löften, så jag får cred för dem right?

Om jag nu håller dem vill säga.

Det första är och äta mer vegetariskt. Jag har funderat på det i flera år men alltid avfärdat tankarna med halvdana argument som "kött är för gott" och "det är för krångligt/tråkigt" (rätt motsägelsefullt?) och trots att jag är intresserad av mat och kost generellt, så har jag inte gått in för och utforska det gröna utbudet. De senaste veckorna föll det sig som så att flertalet aspekter kom ihop sig och övertygade mig till slut.

Majoriteten av de bloggar jag läser äter mestadels vegetariskt och de lägger upp underbart färgglada bilder på sånt som jag faktiskt gillar och tycker ser himla gott ut. Jag har lagat vegetariskt med Marcus ett par gånger enbart av anledningen att recepten såg intressanta ut. Och av en slump blev det så att jag åt nästan uteslutande vegetariskt en vecka, och min mage mådde bättre än på väldigt, väldigt länge. Jag som alltid jagat kolhydrater, laktos och gasbildande mat som bovarna till mina magproblem, verkar ha förbisett att köttet kan vara ytterligare en medbrottsling. 

Min tanke är att jag ska dra ner väsentligt på mitt köttätande och, så att säga - vända på steken, ha köttet som ett undantag istället för tvärtom som det är nu. Jag kommer fortfarande äta mjölkprodukter, fisk och skaldjur och när jag väl äter kött ska det vara svenskt och/eller ekologiskt i så stor mån som möjligt. Kommer såklart äta kött om jag blir bjuden och kanske nån gång på restaurang men jag brukar ändå köra på fisk de flesta gångerna då. Jag gör det här dels för min egen hälsas skull, men också för miljö-och-djurhållningsaspekten även om det kommer inte bli ett moraliskt ångestdilemma of some sorts. Att bli helvegetarian/vegan är inte ett realistiskt alternativ för mig just nu men det är en bra start

Löfte nummer två - köpa mindre klädesplagg. Oooh den kommer bli tuff! Men nu efter två flyttar där jag packat upp min garderob under en kaskad av obsceniteter och en bara knappt tillbakahållen lust att slänga skiten i valfri container och skaffa mig fem basplagg och leva som en fransk minimalist, så har jag insett att jag faktiskt... har en jävla massa kläder. Och köper nytt hela tiden. Jag har massor klänningar men använder dem inte för... varför egentligen? Bara för att jag inte längre är i Dublin med en dresscode och upplever Sverige som betydligt mer casual, så behöver det ju inte innebära att jag måste klä mig därefter. 

Jag har gett mig själv ett litet kryphål, och det är dels att majoriteten av de klädesplagg jag ändå skaffar ska vara vintage och second-hand, dels att de måste vara något jag verkligen, verkligen vill ha och vet med mig att jag kommer använda. Hållbart och miljövänligt. Och snällt mot plånboken.

Löfte nummer tre: pryl-detox. Samma här som med kläder. Jag har så himla mycket grejer, och jag har ju alltid dragits till allt som är vackert och varit lite av en samlare. En Oxes förbannelse. Min plan är att i omgångar rensa bland alla mina saker och göra mig av med sånt som jag inte haft uppe på ett tag, eller kommer ha användning för i den närmaste framtiden. Undantaget saker med stort affektionsvärde men även dem måste jag fråga mig själv vart de ska ta vägen framöver. Men jag håller på och bli galen på mig själv varenda gång jag öppnar en låda som visar sig vara en veritabel skattkista av skit, skräp och onödigheter. 

Löfte nummer fyra: göra det bästa för mig själv det här året. Göra det jag verkligen vill göra. Inte tänka så mycket. Leva i nuet och uppskatta allt jag har omkring mig. De senaste månaderna har varit ett ständigt planerande, ett ständigt tänkande framåt och ett pussel för att få ihop allt både praktiskt och själsligt. Jag vill utveckla min förmåga att strunta i oväsentligheter, att inte bry mig om vad oviktiga personer tycker, kunna ta konflikter på ett bättre sätt. Och göra roliga saker, resa - både korta sådana, och de långt bort. Hoppa på ett plan någonstans en fredag och bara boka in ett random hotell - inga planer, bara åka dit och strosa runt i ett annat land för en helg. Det som jag alltid sagt att jag ska göra men inte gör. Och så vill jag ta med min käraste någonstans. Och så vill jag till Afrika. 

Med lite taktik och en stor portion självdisciplin så kan mina tre första löften leda till mer möjligheter för det fjärde. Smart va?

Sen såklart så ska jag ju få ordning på min lägenhet utan att det ska kosta en förmögenhet, något som är en utmaning i sig och speciellt eftersom jag gärna vill ha allt fix och färdigt NU! Men jag ska försöka låta det ta tid, hitta fina vintagemöbler och ta in saker som kommer för att stanna. 

Nu ska jag ta och fixa mig lite mat (sista slurken sojafärs och couscous) och fortsätta läsa i soffan. Jag har varit hemma idag pga asjobbig huvudvärk och ska egentligen de-toxa från datorn med, men var så himla pepp på och skriva nytt blogginlägg så det får slidea lite för den här gången :) hoppas ni har en bra kväll peeps!

Gamla skogar och nya blickar

Så var vi då framme vid nyår. Slutet på ett år som innehållit alltför många storheter som gått bort, en Trump för mycket till president, och en oerhörd twist för min egen del. Jag har fortfarande svårt och tro ibland att jag faktiskt har en helt annan vardag bakom mig, helt andra framtidsplaner. Nu är det som ligger framför mig som en öppen bok, vilket faktiskt känns väldigt bra.

De senaste dagarna nu har varit precis så som jag velat ha dem. Långa promenader i en ny skog varje dag, med kaffe eller choklad och fuktiga rumpor mot frostig mossa. Stillhet och kyla och hundar som (än så länge) kommer överens.

Jag hade egentligen tänkt och skriva ett rätt långt inlägg om reflektioner och nyårslöften, men vi har en trerättersmiddag att förbereda och mitt hår måste fluffas, nagellacket penslas, och jag var alldeles för upptagen med att äta chips och läsa under gårdagskvällen för och förbereda inlägget. Det är för övrigt ett av nyårslöftena (förbereda då - äta mer chips behöver jag knappast göra) då är man ursäktad om man slackar in i det sista va?

Så jag nöjer mig med att önska er alla ett gott nytt år och en god fortsättning, så hörs vi år 2017 - ta hand om er allesammans! <3

Hackat och malet

Jaha ja... det här gick ju bra. När man väl sätter sig ner och ska blogga, så är bloggen hackad. Igen. Seriöst. Kanske dags och flytta till en annan, säkrare plattform. Marcus har suttit och gått igenom alla filer och plockat bort hur mycket skit som helst. Det förklarar alltså diverse login och annat mystiskt som dykt upp i samband med att man surfar in här.

Men nu så. Är vi up and running igen.

Eller ja - snarare down and däcking again. Nu, kan jag äntligen pusta ut ett par dagar utan något annat inplanerat än en tvättid. Och ja, så är det visst en nyårsafton där med. Men förutom det. Det är helt sjukt så mycket jag har flängt, fixat och pusslat de här senaste veckorna, och då var det ändå full rulle innan utan eget place och bil. Nu har jag bil (woop woop!) och rivstartade den stackaren med att dra fram och tillbaka till Linköping i en veckas tid och sen Eskilstuna under hård blåst och annandagstrafik. Det har blivit sena kvällar och tidiga mornar och varenda timme fyllt med något som ska göras, så nu är jag fullständigt slut mentalt. Så till den vida grad att jag börjat märka av en del stressymtom som pinglar med sina varningsklockor. Jobbet blir mer och mer utmaning - mer att göra som jag ännu inte lärt mig fullt ut, vi har blivit färre men arbetsbördan större. Kombinerat med den röra som privatlivet har bestått av och som så sakteligen kommer ikapp mig nu när jag är "safe" med egen borg och kan stänga om mig och bara andas ut. Jag försöker vara försiktig och lyssna på kropp och knopp - vill inte ha samma situation som förra året när jag var farligt nära den berömda väggen - men det är banne mig svårt. Hur logiskt det än är och hur allvarligt det faktiskt kan bli, så är jag fast i det där "men så farligt är det väl inte" tänket. Och kör på. Och glömmer saker. Tappar ord. Är virrigare än nånsin. Minsta lilla motgång får den lilla fågeln där inne i bröstet att picka vildsint och något svåridentifierbart - rädsla, obehag? - skjuter upp som en glödhet pil från mellangärdet. Vill ändå inte vara "svag", tänker att jag klarar mig, "andra har det ju värre för Guds skull!" Det är fascinerande hur man själv kan sitta och vara så förnumstig och klok med andra medmänniskor men så totalt ignorant när det kommer till ens egen person?

Jag ska ge det de här dagarna av ledighet nu och känna efter, bara vara och släppa alla måsten, njuta. Sen får vi se hur det känns när det börjar närma sig sitt slut.

De här bilderna är för övrigt från en tripp till Västervik som vi gjorde för två veckor, för och hälsa på Marcus fina morföräldrar Lite roligt att han har släkt i samma områden som jag. Det var tjock dimma både på vägen dit och vägen hem, men det är något mycket rogivande och vackert med det här kalla, karga. Att bara sitta tyst och låta den fuktiga luften slingra sig runt dig som rök och försöka räkna alla träd där på andra sidan vattnet.

Den häringa är ju också rätt vacker och se på tycker jag.

Julstämning hemma hos dem med avundsvärt stor veranda PLUS balkong. Vi åt världsgod mat och fika, Marcus fixade med deras dator och sen tog vi en raid till det för mig helt nya området med Biltema, Jula och massa annat där vi införskaffade gran, klappar och mat.

Vi har ätit pannkakor och jag har introducerat M till mina älskade buttermilk pancakes.

Granen har klätts med glaskulor, glitter, halmdekorationer och bjällror jag fyndade på loppis i Skänninge.

Tittut i alla kulor!

Och därefter klä-gran-fika såklart.

Från ett glögglas till flertalet andra, så har jag även avverkat årets julklappslek i Vadstena.

Hannas fina dukning med massor granris och olika mässingsljusstakar - så effektfullt i sin enkelhet <3

Malin Olyckskorp hade störtdykt i en trapp och blev 90-åring för ett par dagar med ond höft och svanskota - fick sitta på sidan och balansera peppisar.

Även här världsgod mat och flödande julmust. Jag hade gjort dessert i form av brownies med saffransglasyr och valnötter, mäktigt god men fullständigt oaptitlig på bild av någon anledning.

Sara och ny-blonderade Angelica frös och hoggade elementet.

Och jag tog kort på den här stilige lille nyförvärvet.

Kolla de små ullebullegosserunda tassisarna och tofsisarna på den små öjonen, ahmaggaawd <3

Årets julklappslek gick ovanligt städat till - ingen bråkade (särskilt mycket), det var måttligt med svordomar och Malin grät inte. Men hon fick ett av mina ljus. Annars fick jag ovanligt bra med loot!

Det är bara en av flarrorna med glögg kvar (rabarbern för övrigt - supergod, rekommenderas) och ljuset är snart uppbrunnet.

Sen var det en julfest också, men den enda vettiga bilden därifrån är denna - resten är antingen blurriga, mörka som satans ändalykt eller relativt opassande för en blogg. Festen hölls på en MC-klubb och maten var väl sådär - vi var dock bara där för och mingla lite, jag följde med en kollega under tipspromenaden och "hjälpte till", styrkt av några glas 20-kronors-vin från baren. Det gick förvånansvärt bra dock eftersom hon/vi vann och hälften av en halvt krossad kartong Lindh-choklad väntade på min desk på måndagen <3

Vårt lilla gäng gick vidare till Pitchers där vi hängde under resten av kvällen.

Vi hoppar fram en vecka till nästa fredag som ju var dan före dopparedan, då pappa och farmor kom för och fira minijul och äta middag.

Mycket fint vare i alla paket.

Så himla långt hår jag har nu! Ska kapa av lite i veckan hade jag tänkt.

Pappa tar seriöst på det här med julklappsöppning. Det är stoneface som gäller för att sen gå och skrika ut sin julglädje i en kudde.

När allt det fina var uppackat och alla ugglor, parfymer och böcker var uppradade längs granen drog de sin kos i ett glöggos och vi skulle egentligen ätit traditionsenlig skinkmacka med snaps vid midnatt men jag däckade ifrån allt på sängen.

Och ja - sen var det julafton! Vilket för vår del innebar jobb - halv åtta på julaftonsmorgonen ringde Marcus telefon och vi kombinerade julstrumpor med konferenssamtal. Fram till strax efter elva höll det på, och sen gick jag hela dagen på helspänn och bara väntade på att det skulle komma ytterligare nåt mer. Men det var lugnt resten av julhelgen. Skönt.

Åt risgrynsgröt till frukost och kom på halvvägs att det skulle utgöra en bra bloggbild men vart inte riktigt lika rustikmysigt med halväten skål. Men min nya fina jultröja från julstrumpan skymtar här iallafall.

Kaffe och chokladjulbjörn (och solljus!) på det.

Vi lastade in hundar, julklappar och julemat (mina bidrag var röd coleslaw och vintersallad med fikon, päron och ädelost) i min nya bil som hämtades ut förra måndagen och sparkade upp till huset där det vankades ännu mer mat och klappar.

Mamma och Oliver debatterar om vilken substans prydnadstomten kan tänkas ha dragit i sig vid tillverkningen.

Vad tror ni? Den ger mig fan mardrömmar.

Några med lite mer normal uppsyn.

Och ja, mycket fint blev det även här - Marcus var helt överväldigad över hur mycket julklappar jag och Oliver får. Så är det varje jul - "vi ska inte köpa så mycket" och sen är det ändå så att klapphögen når upp till de understa grenarna runtom granen.

Vi stannade kvar till nästan midnatt, åt knäck, jag drack vin ikapp med mammas Fireball-halsande när mitt skift slutade vid tio, sjöng snapslåtar och snicksnackade tills ögonen gick i körs och vi promenerade hem för att därefter totaldäcka i sängen med finkläder och allt.

Sen var det juldag med allt vad det innebar - sovmorgon, dagdriveri, hämtmat, några ängsliga blickar på jobbtelefonen som ju höll sig fortsatt tyst och sen hämtade vi klappar och Fidan som sovit över i huset. Annandagen for vi till Eskilstuna för och fira efterjul med Marcus familj - fick ännu mer fina klappar, lärde mig fylla i alla fiskar i Hitta-Doris-boken på korrekt sätt eftersom jag tydligen gjort fel i hela mitt liv, samt åt kalkon med gudomlig sås och närapå spräckte kjolen. En mycket trevlig tillställning med en väldigt fin samling nya människor att ha i sitt liv.

Och där är vi framme till idag - dvs tisdagen då jag sitter och skriver detta. Nu ska vi inte åka någon annanstans än till olika skogar och kanske Maxi för lite mera mat. Annars är det i soffan ni kommer hitta mig, med te, fikon och bok. Låt oss hoppas nu att bloggen inte går och blir småsmulor igen så jag har en chans att komma ikapp med den däringa regelbunda bloggningen som jag tjötat så mycket om ;)

Flytta kartonger, ät ost, drick vin, adventsfika - repeat

Ja jösses här går det undan! Idag har jag bott exakt en vecka i min nya lägenhet, eller ja - torsdagen sov jag inte här men tekniskt sett har jag bott här sen dess enligt Adressändring iallafall. Tanken var ju att jag skulle ta en halvdag på torsdagen, möta upp flyttfirman (aw yiss, flyttfirma denna gång, fuck bära kartonger igen) och få allt inburet snabbt och smidigt så jag kunde ägna resten av dagen åt att packa upp rasket och sen chilla järnet min allra första fredagskväll på Kungsgatan.

Det vart dock inte riktigt så. För när klockan var kvart över tolv och ingen flyttfirma dykt upp, så skulle jag kolla bekräftelsemailet efter deras nummer. Och ser då att de har skrivit in fredagen istället för torsdagen som bokat datum. Fuckfuckelifickfuck. Trots att Marcus specifikt sa torsdagen 1:a december när han hjälpte mig boka. Klantigt av mig och inte dubbelkolla datumet i mailet, men jag fokuserade istället på att de tre adresserna blev rätt eftersom jag misstänkte att det var där det kunde bli fel. Men ändå, hallå. Det var inte mycket och göra åt dock, dispatchern bad om ursäkt men de kan ju inte skicka ut någon med så kort notis. Så det blev och flytta kläder och smågrejs och utnyttja min lediga eftermiddag på det sättet istället, och sen pussla järnet på fredagen med och jobba hemifrån samtidigt som vi koordinerade firman från huset till pappa till mig och tog emot Mio som kom med nya soffan. Och spendera första fredagskvällen på Kungsgatan med allt annat än och chilla. Men det var väldigt mysigt ändå, jag hade en personlig möbelihopsättare i Marcus medan jag uppbådade sista energin till och packa upp kartonger - mamma och Lasse dök upp lagom till pizzadags och tog över möbelihopsättandet. Och så bubbel emellanåt såklart. När bordet var ihopsatt blev det ett firande trots allt, och vi skålade i både vin, chips och lösgodis. I ett ölglas och ett vinglas eftersom det var de enda jag hittade i kartongkaoset.

untitled-1114

untitled-1117

untitled-1119

Älskarälskarälskar mitt nya bord förresten, värt varenda krona - tungt och rustikt, det kommer bättre bilder nedan sen.

Jag kanske ska passa på och säga här också, att Marcus kommer figurera en hel del i bloggen framöver. Jag har vänt och vridit på det här i tankarna hundra gånger om, huruvida jag ska ta upp det eller ej eller vänta. Samtidigt, vi umgås väldigt mycket just nu, det vore konstigt att inte säga vem jag gör saker med och som skymtar i bakgrunden. Det är ingenting som planerades överhuvudtaget eller något som skedde innan jag bröt upp. Det var inte anledningen till uppbrottet heller. Jag vill bara göra det klart for now.

Så. Just nu är jag fortfarande i smått kartongkaos, även om jag nått milstolpar som första julpynt och laga mat i mitt nya kök. Så vi lämnar den biten en liten stund till och kollar på vad annars som skett de senaste veckorna.

Det bidde ännu en ost-och-lite-vin-kväll hos Malin framför brasan, med mycket prat om det som varit och vad som är nu. Överlag har min ost-och-vinratio skjutit i höjden den senaste månaden.

untitled-1005

untitled-1008

untitled-1009

untitled-1019

Mina vovvar har bott heltid i huset och har nu blivit helgvovvar hos mig. Eftersom jag inte har bil än och inte kan skjutsa upp dem på morgonen så får jag ha vårdnaden om dem ca 30 minuter varje eftermiddag och helger.

untitled-1033

Jag, Marcus och Stefan gick ihop på jobbet och beställde hem shitloads med chips från Amazon - alla mina irländska favoriter! Jag fick hämta ut det här paketet på Östenssons i stan och bära ombord det på bussen. Ni kan tro att folk stirrade när jag helt sonika slängde upp det här monstret på axeln som om jag vore Superwoman. Chirre väger ju inte så himlans mycket liksom men det vet ju inte de!

untitled-1034

Borde nästan gjort en haul-eller-unboxingvideo på YouTube här, NÅT chipsföretag hade ju kunnat se och sponsra mig med livslång obegränsad chipskonsumption när de inser hur dedikerad till detta snacks jag är!

Som och gräva guld - knaprig, friterad och lättsaltat guld <3

untitled-1035

Aw yiss!

untitled-1036

untitled-1037

untitled-1038Jag känner mig snuskigt chipsrik! Det här kommer räcka åtminstone december ut.

untitled-1041

Har hunnit med iallafall en julmarknad hittills.

untitled-1049

untitled-1050

Ekologisk glögg, brända mandlar, lagrad julmust, tre sorters korv och fyra sorters senap. Och en skumtomtejulkalender. Lustigt hur marknadsinköpen successivt byts ut från diverse prylar till endast ätbart ju äldre en blir.

untitled-1052

Första advent firades med chipsprovning och noggrann protokollföring, för att sedan bytas ut mot skinkmackor, glögg och ädelostdignande pepparkakor.

untitled-1064

Om nom nom!

untitled-1091

untitled-1090

untitled-1088

untitled-1100-2

Åkte hem till huset och möttes av ännu mer glögg och ännu mera pepparkakor. Helt OK ändå att överdosera båda två på advent tycker jag.

untitled-1105

untitled-1108

Sen vart det inflytt och första helgen i lägenheten, med en tripp till fullsmockat IKEA där jag höll på och bita sönder käkarna i mitt försök att containa lusten att tillintetgöra minst hälften av alla människor där. Helt sanslöst mycket frysa-för-att-sen-stå-mitt-ivägen-folk. Men fick med mig fyra kassar fulla med Nödvändigheter iallafall. Efteråt invigde vi kaffemaskinen också, ihop med syndigt knubbiga och krämiga cinnabons.

untitled-1122

Jag hade fått de allra finaste inflyttningsblommorna med <3

untitled-1123

"Nu blir det ju bara kort på mig när jag äter olika saker ju!"

untitled-1126

Men ja, det åts väldigt mycket indeed - andra advent kom pappa och Heidi och fikade på diverse saffransbakverk, ännu mer glögg, must och p-kakor.

untitled-1138

Och ost såklart...

untitled-1139

Mitt julpynt sträcker sig än så länge till adventsljus, en ljusstake i köksfönstret och hyacinter, men det är ju the essentials eller hur? Tänkte få upp en gran asap också.

untitled-1140

untitled-1144

Vi har ytterst, ytterst försiktigt börjat sammanföra våra vovvar med varandra och det gick över förväntan, även om jag fortfarande inte vågar vara helt optimistisk. Saga och Kelly är ju inga problem, Idun och Kelly är den knepiga kombon. Men till slut hade vi dem alla tre tillsammans i lägenheten, plus lösa på långpromenad.

"Vaddå JAG bråkar väl inte?"

untitled-1137

Utöver detta med flytt, IKEA, hundsammanförande, kartongkaos och adventsfika så har jag även tagit över en ny roll på jobbet efter en kollega som slutade denna vecka. Jag dual-wieldar nu två processroller på jobbet och det är i särklass en utmaning, även fast det är rätt kul att återigen göra nya grejer. Men som med allt annat är det rätt tungrott, så jag är helt slut om kvällarna och räknar ner dagarna till min julledighet. Den kommer bli veckan efter jul, veckan innan och själva julafton är det jag som har beredskap. Det ska bli intressant och se om Murphy´s Lag vågar sträcka sig så långt som till och avbryta Kalles Jul-tittandet.

untitled-1155

Nu ska jag premiärbaka kanelkakor i min varmluftsugn och språka loss på Discord. Trevlig kväll peeps!

untitled-1153

Stockholm round två

Inatt var en av de konstigaste nätterna på länge - jag drömde att jag blev mörkrädd, och detta på grund av att det satt monster i varje hörn av rummet i klassisk barnskräcksmanér. Jag bodde fortfarande i huset och allt var som vanligt, förutom att när jag gick och lade mig så hörde jag hur mamma och Lasse gick över till grannen och jag totalfreakade för att jag då var ensam hemma och tog trappan upp i tre steg och stod o gapade för full hals i trädgården medan alla monster stod i dörröppningens skuggor och väntade på mig. När jag vaknade helt abrupt höll jag på och totalfreaka på riktigt i ungefär två sekunder innan jag insåg att jag lämnat bordslampan på så det var fullt ljus i rummet och inga monster i sikte. Helskumt.

Anyway - jag har tänkt och få till ett inlägg om Stockholm nu men det har blivit nåt nytt varje kväll som tagit uppmärksamheten ifrån mig. Som mina sedvanliga soffdäckningar under fredagarna, både planerad och oplanerat sen hemkomst eller så har jag suttit i tre timmar framför Pinterest och stressat över att jag inte vet vilken nyans av beige min hallmatta ska ha. Men bättre sent än aldrig!

Vi - som i jag och Marcus, som också hade polers i huvudstaden som gjorde att vi kunde slå ihop en social miniturné - åkte tidigt på fredag morgon, blev försenade i ungefär en timme men anlände ändå i helt skapligt tid till hotellet, där vi inte chillade särskilt länge innan vi gav oss ut på helgens första äventyr: Comic Con.

Vi, eller snarare jag, hade spanat in att det skulle vara den här helgen så vi avhandlade Kistamässan dirr. Jag hoppades på lite kul grejer i stånden och vart inte besviken. Det var förvånansvärt mycket Japaninnehåll, supergulligt och färgglatt.

untitled-0884

Och vissa andra saker inte lika supergulliga.

untitled-0885

Nä fort tillbaks till det gulliga och färgglada igen!

untitled-0886

Aaaaw... känner ni igen de här tjockishamstrarna? Jag har ju en sån uppfiskad från en av de japanska arkadhallarna som ligger någonstans i en låda nu och väntar på att få charma brallan av alla dess åskådare.

untitled-0887

Även Gandalf måste ta lunchbreak och mumsa i sig en köttbullemacka.

untitled-0890

Det vart en del fynd men dem visar jag vid ett senare tillfälle när det inte är så pissmörkt och tråkigt att fotografera.

Vi vandrade iallafall runt här och klämde, kände och köpte saker, åt mackor och stod hundra år i kö till pengaautomaten för att den säljare där jag spanat in en animefigur efter många beslutsångestkval såklart inte tog kort. I det stora hela var det inte så supermärkvärdigt, några roliga cosplayare och en del kul grejer men annars rätt meh.

Vi styrde kosan tillbaka till hotellet och fick med oss en låda socker och frityr från Dunkin´Donus på vägen.

untitled-0910

Med energilagret påfyllt av blixtsnabba kolhydrater gjorde vi oss gå-bort-fina och inhandlade alkohol plus blomsterkvast för att bege oss till Flemingsberg.untitled-0894

Där skulle vi nämligen äta middag hos Marcus vänner Jonatan och Amna, och inmundiga sagda alkohol under mycket trevligt prat och dundergod lasagne till inpå midnatt.

Kvällen avslutades sen på baren runtom hörnet vid hotellet med lite mer rödvin och sällskap av ingen mindre än Marcus moder med man, som helt slumpartat hade bokat musikalbesök samma helg och inackorderade sig på samma hotell.

Nästa dag var jag bara pyttelite rödvins-hangover, och botade den bäst med flertalet tallrikar ost, äggröra och croissanter med jordgubbssylt. Hotellet vi bodde på var för övrigt Raddison Blue Waterfront Hotel, som ligger precis bredvid centralstationen och var helt awesome, aningens lyxigare än vad en enkel bonnflicka är van vid ska sägas. Här blev också Marcus hooked på cappuccino.

untitled-0913

Vi åt faktiskt så pass mycket att vi fick gå och lägga oss en stund igen efteråt av ren frullekoma. Då vet man att den är bra.

Men sen så, var det upp och hoppa igen och ta en svängom runt staden som var Halloweenpyntad.

untitled-0915

untitled-0916

Hötorget fullt av pumpor som utgjorde en riktig färgbomb.

untitled-0917

untitled-0918

Jag trodde mina två vilddjur var omaka men så ser man den här kvinnan och hennes Helan och Fjärdedelen till hundar.

untitled-0919

Mest av allt lockade alla blombuketter såklart. Så avis på stockholmsborna som kan välja och vraka mellan dessa gudomliga och jämförelsevis oförskämt prisvärda buketterna.

untitled-0920

Bara för att så slog vi till på en bukett, efter att ha letat förevändning att ens köpa någon och utnämnt mamma (och Lasse med då) som den bäst lämpade ursäkten.

Här är han förresten, mitt eminenta resesällskap med håret på vift och ett stadigt grepp om växtligheterna som fick följa med oss resten av stadsrundan och blev ett ovanligt världsvant blomsterarrangemang.

untitled-0923Spanade in denna skapelse, högst oklart vad för tjänster den faktiskt erbjöd förutom ett muntert skratt då.

untitled-0924

Jag tog som sig bör ett dussin bilder på ett fågelskrälle som åt bröd.

untitled-0925

Aningen vildsint emellanåt.

untitled-0928

Vi gick förbi Punkt Shop och gick såklart in för ännu en liten nostalgitripp.

untitled-0930

Fotade fina byggnader och höll på och bli överkörd här eftersom jag placerat mig mitt i en gata.

untitled-0931

Den här däremot var helt riskfri.

untitled-0932

untitled-0933

Vi styrde kosan mot Historiska muséet för och få oss en liten dos kultur, och spanade in åtskilliga benbitar och krukrester innan vi återigen kvistade tillbaka till hotellet med endast ett pommestallrikstopp. Ett av de bästa stoppen onekligen. Men under lördagkvällen var det dags att träffa mina vänner <3 och det inleddes med mexikanskt på Geronimo´s i Gamla Stan med Borchers, hanses flicka och Peter.

Ljuset härinne var horribelt och min kamera verkar bli lite väl åldersdigen så sorry för något oaptitliga bilder. Maten var iallafall riktigt god, och här skymtar även en supergod Cadillac Margarita.

untitled-0939

untitled-0941

Sedan skulle det väljas ut en pub och helt fullständigt otippat, så hamnade vi på irländska The Liffey där vi fick celebert sällskap av Amanda, Bex, Thellan och Sara och hade en alldeles utmärkt afton där i ett hörn med öl och GTs och snack tills man blev hes. Jag tog faktiskt inga bilder alls här eftersom jag hade fullt upp med att umgås, prata och förundras över hur annorlunda allt var nu jämfört med sist jag var uppe.

Vi delade till sist på en taxi hem med Peter och Sara, de sista munkarna mötte sitt öde och vips så var det söndag.

untitled-0936

Det enda som gjordes denna dag dock var och äta ännu mer frukostbuffé, chilla och till sist packa ihop inför hemresa. Innan dess hann vi dock med varsin söndagsdrink ihop med Marcus kusin som hade fixat släktrabatt till hotellet.

Hej hej där i spegeln!

untitled-0942

Och i denna!

untitled-0944

Och blomsterbuketten som fått följa med på gator och museum och stått i ett pytteglas med vatten, den klarade sig alldeles utmärkt och det var först häromdagen som mamma fick plocka bort de som vissnat. Kvalité!

untitled-0951

To beige or not to beige

Två veckor och en dag kvar. Inte för att jag räknar så noga... och inte för att det på nåt sätt är illa som det är nu, tvärtom. Men nu börjar jag verkligen riktigt rålängta efter att få flytta in i eget, helt eget, och börja om igen. Helt och hållet faktiskt eftersom jag endast tog med mig skrivbord och en hallpall i möbelväg ihop med lite köksgeråd utöver alla mina desto fler prylar och pinaler som inte duger nåt vettigt till egentligen. Tack och lov för att jag inte lade in alla mina extrapengar jag fick i våras på mitt lån - jag hade tänkt och betala av det helt, men någonting fick mig att tveka och hålla fast vid dem ett tag istället. Och det visar sig vara ett klokt val nu såhär ett halvår senare, fast kanske inte riktigt av den anledning jag hade i åtanke då.

Jag har nämnt lite tidigare att det känns lite som att jag går runt i nåt slags vakuum fast ändå inte, det känns som livet för två månader sen snarare var två år och jag får fortfarande stanna upp ibland och tänka "vafan hände?" eftersom jag ärligt talat glömmer emellanåt varför jag bor hemma i en källare och har en ny lägenhet och se fram emot. Då får jag ett hugg av dåligt samvete och försöker ta ett ögonblick och kontemplera över ledsamheten i det hela - men ska jag vara ännu mer ärlig så har jag så himla mycket fint på gång i livet just nu också, att det går inget bra att försöka ägna dåtiden den respekt den faktiskt förtjänar. Och DET kan jag känna mig hemsk över med jämna mellanrum, eller iallafall att jag borde känna mig hemsk över det. Ska man det? Jag har ju liksom ingen manual i hur man hanterar detta och vad man ska känna och göra, när man är den avslutande parten som gör det här av helt eget val och går relativt helskinnad ur den känslomässiga skurtrasan som ett uppbrott definieras av. Hur lång sorgeperiod "bör" man ha? Jag har ju bara varit i andra änden och känner endast till den avgrundsdjupa smärta och förlamande ångest som hör till -utan dem i någon nyans känns det väldigt förvirrande och tafatt.

Att det går så pass "lätt" beror förmodligen på att uppbrottet var abrupt, tydligt och utan vidare kontakt whatsoever när det praktiska var avklarat. Vilket jag var helt förberedd på. Jag hade ju trots allt den fördelen, den mentala förberedelsen. Att redan ha gått igenom scenarion, arbetat igenom dem, när de väl sker.

Jag funderar också en hel del över hur mycket jag egentligen ska skriva om det hela här - det kliar i fingrarna att få ösa ur mig alla känslor jag har just nu, redogöra för vad jag pysslar med och vad jag ser fram emot. Just nu håller jag tillbaka just på grund av den respekten jag ändå vill bibehålla, även om jag är medveten om att den redan är förbrukad i vissas ögon. Men really, vem som läser den här bloggen skulle egentligen göra det bara för och elda upp sig över min brist på deppighet? Och egentligen är det inte vilka som läser som spelar någon roll heller och har aldrig gjort, nu har det bara blivit så att jag tycker det är kul och kommunicera via bloggen till folk runt omkring mig. Jag håller på och svamla iväg ut i oändligheten nu med känner jag men ja - jag släpper nog på den här mentala haken rätt så snart, det finns ingen anledning till och hålla på och vara mystiskt intetsägande och insinuerande som den simpla blondin jag ändå är. Jag är ju inte nån Kissie, Dessie eller Kenza liksom.

För och summera upp hela texten så kan jag säga att mitt största problem i livet just nu är och välja färg på min nya soffa. Jag har ett enormt sug efter att återgå till mina jordfärger som jag alltid varit så svag för, varma toner med inslag av rustikt trä och massor grönt. Jag har mer och mer fastnat för gråa soffor, gärna ljusa sådana som man sen kan tona ner med hjälp av kuddar, plädar och olika träslag i resten av rummet. Grått är också så pass lätt att ha som grund och sen ändra accentfärger efter behag. Men nu har jag också börjat överväga en beige/neutralfärgad soffa för och ytterligare förstärka det varma och ombonade. Det skulle vara jäkligt snyggt med en smutsvit/gräddvit soffa också men som hundägare går det fetbort. Då tänker jag att beige kanske är ett lämpligare substitut.

Arrrghh the beslutsångest! Vänliga (och ovänliga med för den delen) själar med åsikter får gärna träda fram.

64380-2

02382a0cdd3011a665596c4fe9291e10

 

em_classic_natur_0616_alt2-jpg_766_496

pic_206349597 skarmavbild-2013-08-05-kl-13-35-26

7354815ee3d868ca6b52757e1f718940

Good news iallafall är att jag nu har en säng i mammas garage, samt ett nytt köksbord på väg. Så jag åtminstone slipper leva mitt vardagsliv ifrån en filt på golvet under den första tiden. Nu är det bara mattor, lampor, soffbord, sängkläder, mat i skafferi och kylskåp, el, bredband och en generös andel krukväxter som ska införskaffas. Och så den där jäkla soffan, om jag kan bestämma mig innan årsskiftet åtminstone...

Reality check

Tjo! Här flyter dagarna förbi i ett stadigt töcken av jobb, pendling, hundpromenad, lite mer pendling, äta mat, jobb, pendling - och ja, sova då. Det finns inte så mycket utrymme kvar däremellan men nu är det iallafall ganska så exakt en månad kvar tills jag flyttar till eget place igen. Och kommer närmare resecentrum. Bilen kommer julaftonsveckan om jag har tur, vilket är lite drygt eftersom det innebär en månad i eget hem fast utan möjlighet till och lämna hundar per fordon under morgontimmarna.  Men men, det löser sig nog.

Appropå pendling, så har jag aldrig nånsin åkt så mycket kollektivtrafik som nu alltså. Jösses. På morgonen har jag och välja mellan och kunna ta landsortsbussen som går precis utanför huset, men SNORTIDIGT (= kräver sänggående vid 21 som en annan pensionär) eller så får jag byta tre gånger för och ta mig in till jobbet. Ungefär samma på vägen hem, fast byt ut SNORTIDIGT mot TRÅKSENT. Lägg till att jag också åker in till Linköping under helgerna alltsomoftast nu med. Jag som inte trodde jag kunde bli mer trött på kollektivtrafiksfolk har nu nått en ännu högre ribba. Det är banne mig karaktärsbyggande detta.

(Försöker jag åtminstone intala mig när jag åker mitt femte fordon för dagen på vägen hem och en yvig herre bakom mig konstant träffar mig på baksidan av jackan när han ska gestikulera... det är inte mycket asså men det räcker fan till mentalt mord)

Jag ackompanjerar det här inlägget med en hög randombilder från hösten som gått nu, eftersom jag faktiskt har gjort annat än och gått runt som en veritabel ångestböld men inte riktigt har kunnat förmå mig till och blogga som om allt skulle vara som vanligt.

Detta är från en superb supé som Malin anordnat med super-supergod mat och dukning värdig ett uppslag i Elle Decoration <3

_dsc0778

_dsc0769_dsc0782

_dsc0813

I övrigt då så kan jag meddela att vissa saker aldrig förändras när man återigen befinner sig i sitt familjehem. Rebecca 30 ska gå ner till källarrummet men hejdas abrupt av spindel modell femkrona mellan ögonen som sitter på golvet och kontemplerar hur hen bäst ska strypa mig i sömnen - mamma får komma och plocka bort den åt mig.

_dsc0707

_dsc0671

_dsc0821

Var på Halloweenfest förra helgen och träffade en hel drös nytt och trevligt folk med en katolsk emopräst vid min sida. Läskigaste delen av kvällen var nog när jag beslöt mig för att det var en bra idé och hala ut båda mina linser mitt framför allt folk inne på en smockfull pub. Bilder kommer senare.

Nu i helgen eller rättare sagt redan i övermorgon, fredag morgon, bär det av till Stockholm igen. Nu kommer jag förhoppningsvis träffa tredubbelt så mycket folk, har redan med mig eminent sällskap upp, och saker och ting är så himla annorlunda från förra gången jag var där så det svindlar lite för ögonen. Men det kommer nog bli jäkligt bra.

_dsc0823

_dsc0822

_dsc0837

_dsc0827

_dsc0840

Nu ropar tvättmaskinen på mig så nu tidsinställer vi detta till arla morgonstund istället för halvvägs till midnatt som det är nu, just på grund av att jag kom på att jag behövde tvätta när jag egentligen behöver sova. Måste ju se till och nå ut till alla mina trogna fluktare out there. Hoppas ni får en fin torsdag mitt i all blås, snö och slask <3

Life & Lemons

Nu så, börjar saker och ting falla på plats så sakteligen här. Mitt i ett stillsamt kaos egentligen. För några månader sen bloggade jag om att jag kände på mig att det skulle bli stora förändringar det här året - just då hade jag egentligen helt andra sådana i huvudet. Inte för ett ögonblick tänkte jag då att jag skulle sitta här i huset, med min fasta punkt nere i mitt gamla källarrum återigen och vardagen nerpackad i lådor med bara the essentials uppe. Min gamla dator lämnade jag kvar eftersom den egentligen inte var min, och köpte en sprillans ny. Som en slags första markering. Den har sedan följts av boende och bil. Förra veckan skrev jag kontrakt på en ny lägenhet, i centrum igen. Med fransk balkong, tänka sig...och där jag blev larvigt lycklig över och hitta en grovtvättmaskin i tvättstugan med.

Bil är beställd - på leasing. Bewan fick bli kvar hos honom, och jag hoppas jag kommer njuta lika mycket av min egna, gräddvita pärla som jag gjorde med den svarta pantern. Det är så fånigt egentligen - när jag gick där med ångesten som ett kallt, blött täcke över axlarna och spelade upp mina tankar kring hela situationen om och om igen, så var bland det allra sorgligaste och tänka på hur glada vi var när vi skaffade Toyotan ihop. Och hur mycket jag skulle sakna och ha henne, tillsammans. Det var liksom det första riktigt vuxna jag gjort med någon, och sen skulle jag rasera den fina känslan några månader senare. Det ger mig fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Även om det bara var en bisak i det stora hela.

I övrigt rullar det på - jag tycker själv att jag har tagit det här förbluffande OK ändå. Men så är det ju lättare för mig som redan processat detta till förbannelse ett tag innan. Nu börjar jag känna av en viss melankoli då och då över hur det blev och skuldkänslorna kommer nog aldrig försvinna. De uppstår vid alla möjliga uppenbar och mindre uppenbara situationer och jag försöker acceptera att de finns och hantera efter bästa förmåga.

Ute faller regnet och snart är alla löv borta. Det här är min absoluta favoritårstid, dock blir det inga äpple-och-kaneldoftande bakverk gjorda, eller riggade photoshoots ute bland färgskiftningarna. Jag planerar max en vecka i förväg, beställer hem massa böcker att försvinna i emellanåt och dricker massor starkt kaffe och är tacksam över de jag har omkring mig som möjliggör tid för reflektion och välmående under detta limboläge.

Jag har iallafall knäppt en handfull höstbilder när jag kommit ihåg och ta med mig kameran ut (och det har funnits dagsljus, brr!) dock verkar jag ha förlagt överföringskabeln så tills jag köpt en ny - vilket med mina uppstartstider mätt kommer ske nån gång innan julafton iallafall - kan jag drömma mig tillbaka till solvarma citrusfrukter från Schönenbrunns orangeri.

dsc_0297

dsc_0300

dsc_0298

dsc_0303

Nu ska jag ta ytterligare en kopp alldeles för starkt kaffe (efter att ha uteslutande använt perkolator eller Tassimo det senaste året verkar jag ha blivit helt handikappad när det gäller doseringen i vanliga, hederliga kaffebryggare) och köra några dailys i WoW innan jag går till sängs och reflekterar över att det gått tre veckor nu men känns som tre år.

När livet tar en annan vändning

Nu har det varit tyst här ett ganska bra tag, och anledningen är inte att det inte händer något - tvärtom. Men all min energi har gått åt till att reda ut den härva av tankar och känslor som jag gått runt och plockat, trasslat med under en längre tid nu.

För två veckor sen avslutade jag nämligen min sju år långa relation, en av de svåraste saker jag någonsin gjort med tanke på vår intensiva historia och de framtidsplaner vi ändå smidde alldeles nyligen. Men det var någonting som inte kändes bra med dem, någonting som gjorde att jag bromsade mitt i allt. Jag har fått ledtrådar i hur jag känner av och till, men skyllt det på jobbstress eller 30-årskris. Sedan visade det sig, efter mycket rannsakan, ältande, ifrågasättande - att det inte var någotdera. Och att det inte är schysst någonstans att fortsätta som ingenting, köra på med planerna och med förhållandet när ens själ och hjärta inte är i det. När känslorna inte räcker. Det låter så himla futtigt när man säger det, och ingenting som jag alls önskade, men så är det.

Jag flyttade ut samma kväll och är åter tillbaka i mitt gamla tonårsrum. Tills jag får mitt egna place om några månader. Jag är så oerhört ledsen för den skada jag orsakat inte bara för den som var min allra bästa vän, utan även alla runt omkring som blir påverkade av detta. Jag tänker inte skriva så mycket mer, hade kanske egentligen inte tänkt skriva alls men så är ju det här min dagbok med, om än offentlig, där det vore konstigt om en sådan stor händelse inte fanns med. Och för att jag inte riktigt vet hur man gör när man ska berätta sånt här för dem utanför ens omedelbara närhet. Det känns så himla konstigt att världen där ute fortsätter utan och veta att min (och hans) värld plötsligt vänts upp och ner, å andra sidan finns det väl inte direkt nån manual eller process heller för och informera.

Så ja - fyi.

113487-sad-podrick-walks-away-gif-img-atel

Bloggtest

Tjo peeps!

Inte för att jag vill göra mig några föreställningar om att jag har mer än fem läsare som alla desperat suttit och refreshat URL:en de senaste veckorna i jakt på ett livstecken, men om ni ändå är iallafall två stycken som klickat er in lite småsurt under lugg så får ni gärna meddela ifall ni fortfarande blir skickade till en kinesisk skoåterförsäljare? Efter många om och men har City Networks gjort en återställning från backup, vilket inte helt säkert skulle lösa problemet men jag hoppashoppashoppas verkligen det för satan vad enerverande det har varit med den här skiten. Och vad himla random att just min blogg ska bli hackad och utnyttjas för skodon och husgeråd av tvivelaktig kvalitet - hur mycket kan de ha tjänat på min handfull av småbuttra läsare liksom?

Men ja - hojta gärna om ni fortfarande blir ivägskickade. Jag ser att det fortfarande kommer kinesiska tecken när man googlar på Noobyliscious, I am at loss till vad man ska göra åt det om resten funkar men hoppas väl på att det är nån cache som tar tid på sig att tömmas.

Cat (and bird) tax:

lerro8r-imgur