Sorgesommar

För några veckor sen gick jag en promenad med Idun, och såg henne mer eller mindre stappla fram och flåsa som hon aldrig gjort förr. Där och då slog mig insikten som en knytnäve i mage - nu börjar det nog närma sig. När jag kom hem ringde jag och bokade en tid hos Jägarvallen direkt. En hel dag med röntgen och hela köret, för och se hur illa det är. Längst, längst inne, en fråga om bekräftelse - är det nog nu?

De ringde efter några timmar igår och sa att de inte ens behövde göra någon röntgen. Hon har så pass ont i sin kropp nu, att det inte finns mer och göra.

Jag stod i bakstugan med kolasmet glömd i ena handen, lyssnade och nickade, frågade “hur länge?

Inte över sommaren. Max en månad, skulle jag råda er till”.

DSC0724-1024x681.jpg

Så nu ska jag bestämma ett datum. Bestämma den dag som ska vara den sista i Iduns liv. Det är fruktansvärt. Och precis som med Saga, är första stadiet av sorgearbetet det av ren och skär ångest, dåligt samvete över allt man gjort och inte gjort. Att jag inte lade alla mina pengar och semesterdagar på att åka med henne och simma flera gånger i veckan. Alla gånger man gått tio minuter och hon stretat emot, och jag har sagt “nej kom nu, lite längre måste vi gå!”. De gånger jag själviskt nog velat gå lite längre på nya vägar jag inte känner till, och hon fått gå längre än hon borde. Jag vet att det inte spelar någon roll nu, och jag försöker tänka logiskt. Men det är svårt. Det är så otroligt sorgligt med att det här sker vid nästan exakt samma tidpunkt som Saga förra året. Att även den här sommaren ska vara kantad av sorg och en tomhet jag faktiskt är oerhört rädd för redan nu. Med Saga fann jag tröst i att Idun stod redo att ta emot dubbelt så mycket kärlek, klapp och gos. Nu kommer båda mina trogna följeslagare, min Helan och Halvan, att vara borta, Kvar blir bara jag. Vem är jag ens utan mina två käraste fyrfotingar?

DSC0030-2-1024x681.jpg

Mitt i allt är jag ändå tacksam, återigen, att även hon kommer att få somna in på det enda sättet jag kunde tänka mig. I lugn och ro, omgiven av alla oss som älskar henne. Inget utdraget velande där man varken vet ut eller in. Utan ett definitivt, odiskutabelt faktum. Det funkar inte längre. Hon får några veckor nu där hon kan få slicka alla tallrikar, äta hur många pizzakanter hon vill på fredagskvällarna, och ta upp precis hur mycket plats hon vill i sängen. Och sen ska jag ha henne i mina armar när hon försvinner, här i soffan.

_DSC0549-1.jpg




Helt däckad - och intervjuad

Slut som artist! Efter en helg där trädgårdsfix stod i fokus och vi fått jobba med muskler som aldrig jobbat förut (och fått varsin 100-årig kropp på köpet) sprang jag dessutom runt som en nackad höna igår kväll och städade bakstugan kliniskt ren, svängde ihop ett par chokladtarteletter med marsipangrisar, och började spontanrensa i skåp och städa badrum efter midnatt på rent adrenalin. Idag kom nämligen Motala&Vadstena Tidning och intervjuade mig - första intervju som företagare och jag har nog aldrig låtit mer osammanhängande, haha! Det är tur att hennes jobb är att få fram en vettigt text av allt.

Nej men det var roligt faktiskt, även om jag bävar lite för bilderna och filmen (!) där jag står och drar dåliga skämt med en tandborste i handen liksom. Förberedde en pralinform för och få “in action” bilder och sen hade jag en färdig form praliner jag skulle banka ur för fotografering med. Och tro fan om inte de där satans pralinerna hade blivit knasigt tempererade och endast gav ifrån sig sex ynka praliner. Värsta antiklimax. Men men, tandborst-splatterbilderna blev nog bättre.

Så - snart i en MvT-tidning nära dig! Iallafall om man bor just här i Motala eller Vadstena då.

_DSC0547-1.jpg

Efter att hon hade åkt, så fotade jag två nya produkter som jag testar - rabarber och syrensirap, som passar utmärkt och ha i bubbel. Sen var ju “någon” tvungen att dricka upp rekvisitan. Synd och slänga.

Så då unnade jag mig att dunsa ner i soffan, pusta ut, äta en bit choklad och skåla med mig själv att jag nu gjort även det här som företagare. Ska bli väldigt spännande och se när artikeln kommer ut, hur den blev, hur jag framstår. Förhoppningsvis mer put together än jag kände mig, hehe.

_DSC0555-1.jpg
_DSC0549-1.jpg

Och där i soffan somnade jag tillsammans med Fidan, och efter en powerwalk med Marcus och dahliaplantering med Kelly, så ska jag nu släpa mig i säng inför ett extra jobbpass. Imorgon ska jag dessutom iväg med tjejerna och skjuta efter jobbet, DET ska bli väldigt kul. Skjuter segerskott till mig själv såklart.

Sov gott med er!

St Canice´s Cathedral

Klockan är 04.50, jag är sååå sugen på att snart sluta jobba, dra förbi Bauhaus på vägen hem och botanisera bland trädgårdsgrejer på lönedagen, och sen åka hem och njuta av några dagars ledighet. Jag läser bok, kollar Project Runway, letar rustik trädgårdsinredning på Pinterest och uppdaterar ärendesystem, allt samtidigt bara för att jag är så rastlös, haha!

Så, här kommer ett snabbt blogginlägg inkastat mellan allt också.

_DSC0021-2-1.jpg

Kilkenny var ju som sagt vårt första stopp under touren, och efter en rundtur med guiden som berättade om häxjakter och annat skoj så var det fri lek. Vår första närmare titt med den lilla staden var St Canice´s katedralen.

_DSC0022-2-1.jpg
_DSC0023-2-1.jpg

De här urgamla gravstenarna med sin patina alltså… jag har så många bilder av dem, en av dem kommer åka upp som förstoring någon gång framöver. De här keltiska korsen representerar så mycket vackert för mig.

_DSC0024-2-1.jpg
_DSC0026-2-1.jpg

Jag har alltid tyckt mycket om att befinna mig i kyrkor. Det är något med tystnaden, doften av stearinljus och kall sten, stämningen. Jag är ju inte på något sätt religiös, men jag kan ändå uppskatta den intimiteten och sinnesfriden som liksom lägger sig över en.

_DSC0035-2-1.jpg

Det fanns så otroligt fina detaljer. De här bänkarna med snidade träskulpturer…

_DSC0033-2-1.jpg

… de helt galet stora och vackra målade fönstren…

_DSC0036-2-1.jpg

…fler sturska, bevingade kreatur…

_DSC0025-2-1.jpg

…och mer målade fönster, jag gillar speciellt duvorna.

_DSC0039-2-1.jpg

Till och med golvet var ett konstverk i sig.

_DSC0042-2-1.jpg

Sämre begravningsplats kan man ha. Richard Butler hette den här herren.

_DSC0044-2-1.jpg

Vi kom ut lite mer andligt mättade, till skinande sol men halv storm.

_DSC0046-2-1.jpg

Och drog vidare för att se vad mer Kilkenny hade att bjuda på. Mer häxor och friterad ost, visade det sig, på en och samma plats dessutom. Stay tuned.