Två överraskningar och en 30-åring

Phu, jag är helt slut mentalt efter de här veckorna - det känns som att det har gasat på i ett svep med veterinär, egna besök hos tandläkaren, tårtmakeri, jobba på plats alla dagar i veckan och nu dessutom jobba till 18 också. Och så planerandet av överraskningar såklart! För nu hade vi ju en viss person som fyllde hela 30 bast i fredags, och därmed lämnar de 20-nånting-åren. Nu är det dags för filttofflor, bridgeblandning och börja intressera sig för vilket grus vi ska ha på uppfarten!

Jag gick länge och fnulade på både present och överraskning, och hade en del idéer men ingenting som kändes sådär 100% helt rätt. Marcus pratade förra året om en 30-årsfest, men i och med varken energin eller ekonomin varit på topp så förkastade han till slut ett öppet hus eller hyra lokal, och sa att han nöjde sig med att fira litet istället. Jag kunde inte släppa tanken på en överraskningsfest ändå, men det är lite utmaning när vi bor som vi bor. Smusselförutsättningarna är lite utmanande.

Sen kom jag på det när jag var inne en snabbsväng och surfade på Ombergs Turisthotells hemsida. Vi har kikat på deras paket i omgångar och tänkt att vi ska åka dit och njuta, men det har alltid varit något annat som pockat på pengar och tid istället, eller så har det varit fullbokat. Nu såg jag att de hade fått in ett nytt paket som hette Vintermys, med övernattning, 4-rätters och frukost, till ett helt överkomligt pris. Och hur mycket bokningar som helst lediga! Då slog jag till.

Sen blev det ju rätt enkelt - då är vi ju borta hela fredagen, kommer hem lördagen, massor av tid att samordna en överraskningsfest med familj och släkt ju!

Eller nja. Sånt här projektande är ju aldrig enkelt, hehe. Det blev en del turer med att spela med när Marcus gjorde upp planer med folk, och hålla koll på vilka tider de sagt att de ska komma. Han hann nästan göra upp plan med sin pappa innan jag snabbt rodde in även honom i hemligheterna och bytte plats på allt.

Det svåraste var nästan att försöka beräkna om vi kommer trampa sönder varann i vårt lilla hus, eller om alla får plats. Till min glädje så kunde ju nästan alla jag frågade komma, men det gav ju en del utmaningar utrymmesmässigt.

Men ja, mer om det sen - nu fokuserar vi på turisthotellet en stund, och en rejäl bildkavalkad!

_DSC0001-1.jpg

Eftersom Idun “lägligt” nog fick opereras förra veckan och behövde mer tillsyn, kunde jag be att få jobba hemma med henne under fredagen och rodda med alla förberedelser. Marcus var helt inställd på att Mats och Karin skulle komma till oss på kvällen, och sova över. När han sen kom hem och frågade vart Idun var (hade åkt och dumpat henne hos mamma) sa jag helt sonika att Idun inte var här. Och… (incoming olycksbådande musik) “din pappa kommer inte heller”.

“Va?”

“Nej. Vi ska åka iväg”.

“VA!?”

“Ta på dig igen så drar vi.”

_DSC0002-1.jpg

Och drog det gjorde vi, i blixthalka och snökaos, haha! En väska låg redan packad i bilen med kläder och tillbehör, och bubbel väntade oss på hotellrummet. Det var en mycket glad och mycket överrumplad Marcus som fick skåla in sitt 30-årsfirande <3

_DSC0004-1.jpg

När chocken lagt sig och vi båda blivit lite smålulliga på allt bubbel och relaxat i hotellets superfluffiga sängar, gick vi ner med våra glas och spanade in stället.

_DSC0006-1.jpg

För det visade sig att vi var DE ENDA som bodde här just den här fredagen!

_DSC0007-1.jpg

Så häftigt och ha allt det här helt för oss själva.

_DSC0008-1.jpg

Ute föll mörkret, ljuset blev overkligt blått och snöandet tilltog och här inne var det så tyst och varmt, det kändes verkligen som att vi var mitt ute i ingenstans och vad som helst kunde hända.

_DSC0009-1.jpg

Bordet var redan dukat för bara oss och väntade otåligt på att få bli serverat.

_DSC0010-1.jpg

Och i skåpen stod massa Royal Copenhagen, allt porslin var blåvitt, love it!

_DSC0011-1.jpg

Så var äntligen klockan dags för middag och vi kunde sätta oss och börja mumsa. Först fick vi in deras egna smör och två otroligt gulliga små minilimpor.

_DSC0012-1.jpg

Sen kom första rätten - kål i alla dess former. Bakad, stekt, friterad, med en kräm på getost, honung och valnötter. Så. Gott. Jag har ju gått och blivit en riktig kål-lover på senare dar. Marcus uppskattade rätten, men är inte riktigt lika stort kål-fan.

_DSC0013-1.jpg

Nummer två: bakat ägg, rökt abborre, kräm och crunch på palsternacka, brynt smör och friterade surdegsbitar. Också väldigt, väldigt gott.

_DSC0014-1.jpg

Jag var i rejält splurge-mode och slog till på vinpaket åt oss båda. Haha, note to self - INGEN bra idé och beställa vinpaket till fyra rätter när du redan dragit i dig en halv flaska bubbel också. Det var glas och vin ÖVERALLT, orkade absolut inte dricka upp allt.

_DSC0015-1.jpg

Liten paus i ätandet då vi drack av vin(erna), pratade, och lyssnade på musiken och en katt som skrålade utanför.

_DSC0018-1.jpg

Sen kom huvudrätten in, och det var bland det absolut godaste jag ätit i köttväg; hjortkalv, med morotskräm, grillade morötter, plommon och portvinssky. Underbart karamelliserade morötter, köttet så mört att varenda tugga smälte. Det är såhär man ska avnjuta kött - sällan, men med exceptionell kvalité och vördnad när man väl gör det.

Upptäckte nu att jag inte hade tagit kort på efterrätten, det säger en hel del - även den utsökt, varm pumpakaka, havtornsmarmelad, vaniljglass, vit choklad och mandelflarn.

_DSC0019-1.jpg

Vid det här laget var vi så mätta och dästa att vi inte orkade med och göra så mycket mer, än och placera oss framför brasan, dricka kaffe och äta praliner, och bara njuta av stillheten och att ha fått äta riktigt, riktigt god mat.

_DSC0021-1.jpg

Medans vi satt där kom de och förberedde frukostbordet åt oss, och det var så gulligt att se hur de dukade för bara oss. Två av allt.

_DSC0022-1.jpg

När brasan började dö ut, flyttade vi oss till rummet. Smuttade lite på vinet, pratade, läste om hotellets historia. Jag uppdaterade alla i den hemliga gruppchatten, haha.

_DSC0024-1.jpg

Dagen efter vaknade vi utvilade och redo för frukost - i och med att vi var de enda där så fick vi själva välja när vi ville äta, och fick stanna så länge vi ville (vilket jag redan innan hade bett om, eftersom utcheck annars är klockan tio vilket hade inneburit ytterligare planering inför de två timmars dötid vi hade innan jag kunde ta med honom hem. Yikes!)

Liiite The Shining över korridoren.

_DSC0025-1.jpg

Där nere doftade det gott av nybryggt kaffe och ljuset var bra mycket mer fotovänligt.

_DSC0026-1.jpg

Våra två små ensamma äggkoppar hade fått sällskap av ägg och kaviar.

_DSC0027-1.jpg

Och det var så himla vackert ute med rejält snötäcke.

_DSC0028-1.jpg
_DSC0029-1.jpg
_DSC0032-1.jpg

Omberg beskriver det som att de fokuserar på kvalité framför kvantitet när det gäller frukosten, men nog fanns det en hel del att välja på ändå. Allt är antingen hemlagat, närproducerat och/eller ekologiskt. Äggen hämtas till och med bara någon kilometer bort, hos grannen med Alvastra äggbod.

_DSC0034-1.jpg

Godast var sconesen med lemon curd, och kombuchan som var riktigt frisk till frukostmaten.

_DSC0036-1.jpg

Kvällen innan var vi nästan lite skraja att vi skulle bli insnöade, så mycket som det vräkte ner. Men här var det plogat och fint.

_DSC0037-1.jpg
_DSC0040-1.jpg

Var tvungen att ta bild på den här söta lilla croissanten, jättefrasig och god.

Ser ni det gröna lilla ljuset från telefonen? Gruppchatten gick varm just då, med alla på väg från olika håll.

_DSC0041-1.jpg

Så började då min quest att dra ut på tiden så mycket jag kunde så alla fick en chans att anlända och förbereda sig. Sanna hade tidigare erbjudit att vi kunde komma bort till dem i Ödeshög, under förevändning att jag skulle lämna någon pralinask eller så. Men jag tänkte att det var lättare att se till att vi kom härifrån sent. Blev dock lite nervigt där ett tag att försöka balansera det hela och verka naturlig och neutral när Marcus förhörde mig om eventuella fler överraskningar.

_DSC0043-1.jpg

Skickade in Marcus i duschen efter maten (haha, schysst!) och skrev frenetiskt med alla innan jag själv liksom kom på on a whim att jag nog också ville duscha. Och drog uuuuut på det. Eva skrev att jag skulle kört ett halvt spa där inne med krämer, manikyr, hårinpackning - attans, att jag inte tänkte på det innan!

Försökte sedan fota en rödhake som satt jättenära utanför oss. Lyckades sådär, som ni ser.

_DSC0048-1.jpg

Köpte lite mer tid genom att vilja fota mer. Det här gamla nattduksbordet exempelvis.

_DSC0049-1.jpg
_DSC0050-1.jpg

Komplett med fint kantband och allt!

_DSC0051-1.jpg

Och en sista bild från balkongen, på Hästholmen där borta. Sedan var klockan halv tolv, och NU kunde vi åka hemåt! Hela tiden försökte jag lura bort Marcus i tron att nåt kanske var på G, kanske inte.

Nu bor vi ju så att det är stört omöjligt att inte se alla bilar som stod på uppfarten. När vi närmade oss var han först osäker på om bilarna tillhörde besök hos oss eller grannen (Lasse hade frågat grannen om de fick låna utrymmet bredvid deras lada).

Men sen fick han se Eva och Peters bil och DÅ kom överrumplingen nummer två!

_DSC0054-1.jpg

Tadaaaaa! Chocken! Skönsången! Marcus både glad och förlägen!

_DSC0055-1.jpg

Hela huset var fullt av folk och såhär såg det ut! Jag insåg nämligen att jag aldrig hade kunnat klara av att fixa med allt på egen hand, så lejde mamma och Lasse att åka ut på fredagskvällen med extra bord och stolar, och ställa i ordning allt. Mamma fixade dessutom käk, och Eva hade fixat tårtor och engångsartiklar. Miljöfrågan fick vika undan för det enklaste under omständigheterna.

_DSC0056-1.jpg

Idun som var konvalescent fick följa med, och fick en ny bästis <3

_DSC0057-1.jpg

Jag hade passat på och frossa i tulpanbuketter under fredagen också.

_DSC0058-1.jpg
_DSC0060-1.jpg

Vi åt, vi drack, vi fikade, Marcus fick presenter, mitt i allt ser jag i ögonvrån hur Mats och Karin anländer och skickar ut Marcus återigen utan att han fattade varför. Smidigt med en spontan tredje överraskning!

_DSC0063-1.jpg

Han hade önskat sig bidrag till en airbursh, och fick tillräckligt av alla för att kunna köpa sig en med alla tillbehör redan samma dag. Lyx!

_DSC0059-1.jpg

Evas goda tårta med maräng och hallon.

_DSC0064-1.jpg

Och en rejäl flarra Ripasso!

Efter mat, fika, prat och fir, så åkte en hemåt och då följde de andra efter, så vårt knökfulla hus tömdes raskt på folk och kvar var Mats, Karin och en trött, överväldigad men glad 30-åring. Och så jag då. Lagom virrig efter att alla spänningar släppt. Tack alla för att ni kom så långväga och var med och överraskade!

_DSC0065-1.jpg

Jag följde med mamma och Lasse hem och hämtade Kelly, som fått leva loppan hos grannen där. Sedan lagade Mats och Marcus middag, och de hade även packat upp symaskinen jag fick i julklapp - så det bidde en startlektion ihop med Karin, sen satt jag och testade olika inställningar och drack bubbel.

_DSC0066-1.jpg

Åt ännu mera gott kött, drack ännu mera vin, åt tårta igen, och pratade och njöt av sällskapet.

De stannade till lunchtid dagen efter, Marcus fixade sconesfrukost och Karin tog mått på Fidan för att sy henne ett alldeles eget täcke <3

Behöver jag säga att vi totaldäckade under eftermiddagen? Vilken helg! Men Marcus var så glad, och så nöjd, och vilken tur att det dröjer 10 år tills nästa storfirande ska planeras, haha!

Mål för 2019?

Ugh, jag är SÅ trött nu - på vädret, på blåsten, på halka, avsaknaden av snö, mörkret, pendla, att det ALLTID ska bli så stökigt när jag bakar… ambivalensen över och ha företag, å ena sidan vilja att folk köper massor, å andra sidan vilja att affärerna ska vänta ett litet tag till, tills…

Förra veckan höll jag på och testade nytt sortiment , och nu i helgen har det bakats tårta och skapats praliner. Igår hade jag en riktigt blast-from-the-past-kväll med inte mindre än två gamla bekantskaper som jag inte sett på år och dar, som köpte bakverk av mig. Ikväll vankas skräckfilmskväll och imorgon ska jag baka en hejedundrande god brownie till jobbfikat. Det rör sig framåt här, men ändå sååå seeegt. Samtidigt som jag vill att det inte ska gå FÖR fort. Ja ni hör ju, hur jobbigt det är och vara mig…

Det kommer lite förändringar framöver som jag inte riktigt kan ta upp nu, men snart så - kan säga så mycket som att det kommer innebära mycket mera dagsljus iallafall, hehe. Hade tänkt och göra det här till ett stort inlägg om alla mina mål inför 2019, men nu när jag tänker efter så har jag faktiskt inte så många. Inte mål iallafall, snarare riktlinjer..?

Nåja, lite riktlinjer då:

P1040550-1.jpg

Livskvalité - redan på gång att förbättras, I hope. Jag måste bli bättre på att sluta göra saker av fel anledningar, så som att jag “borde” och “ska” och “det är så man förväntas göra”. För om jag gör allt det och det inte känns bra, gör mig deppig eller trött eller whatever - vad är då meningen? Vem pleasar jag? Vad får jag ut av det, egentligen? Jag är den förste att predika om vikten att skita i normer och jaga materiell lycka, men är faktiskt apdålig på att leva som jag lär. Skärpning!

P1040696-1.jpg

Minska mitt intag av kött ännu mer - jag äter redan mestadels vegetariskt, men har faktiskt börjat känna mer och mer att kött inte längre smakar. Bara vissa rätter, och bara ibland. Mår mycket bättre utan, det är klimatsmart och hållbart, billigare… massa win-win helt enkelt.

P1050375-1.jpg

Ge mig ut i världen med företaget - nåja, iallafall till typ Godegård och Askersund. Boka in mig på marknader, synas mer, stämma av vad som funkar och vad som inte funkar IRL. Jag var till och med så pepp att jag mailade Vegomässan i Stockholm om att få anmäla mig - kostar dock 5000 spänn för en meter bord. Yikes.

P1050794-1.jpg

Försöka ägna mig åt annat kreativt än bakning - tuff den där. För när jag har fritid och ska skapa något, så blir det ju såklart bakning. Tiden och orken räcker inte till för något annat just nu. Men framöver hoppas jag kunna återta mitt odlingsintresse och fixa ett par rejäla rabatter, och kanske göra fler drömfångare och DIY:s att pracka på nära och kära.

P1060575-1.jpg

Bli ännu bättre på och säga nej, och säga ifrån - också en grej jag gör nu, som även den kan förbättras. Säga nej till saker som inte funkar för mig pga ork, ingen tid, eller bara ingen lust - utan att känna att jag måste ursäkta mig. Ta bort stigman, och förhoppningsvis sprida det även till andra. Vi måste inte älska att göra allt som alla ber oss om, varje gång - det är OK att inte känna för det. Jag är inte elak för det.

Sorry för lite halv-luddigt inlägg men just nu känns det som att jag befinner mig mitt i en inandning och bara väntar på att få andas ut. Senare i veckan kan jag tala om varför. Värsta kryptiska bloggaren asså!

Håll till godo iallafall, köp praliner, ta hand om er!

Snö at last - ett tag iallafall.

Vilken skitdag igår. Och ja, kanske idag med. Jag hade tänkt skriva det här inlägget i lugn och ro, sedan finslipa mina dokument inför livsmedelsinspektörens besök på fredag (!!) som jag glömt berätta om - men istället får jag en chock när jag öppnar min lönespec under morgonen,. Och sedan får resten av dagen ägnas åt att försöka hålla sig lugn inför utsikten att gå ännu en månad utan pengar. Jag fick ju felaktig lön, och de korrigerade allt förra månaden - trodde jag. Icke. De har korrigerat den här månaden med. Utan att informera om det, och felaktigt dessutom. Och jag får typ - ingen lön alls. Det hela strider mot svensk lagstiftning. De ska undersöka, räkna om och betala ut mer - men tveksamt om jag hinner få det innan jul. Precis sånt man vill höra två dagar innan efterlängtad julledighet.

_DSC0771-1.jpg

Vi får se idag hur det hela spelas ut. Vore mycket tungt att behöva blanda in facket och dra igång en jäkla tjafsprocess under jul-och ledighetstider.

Under tiden ska jag iallafall fokusera på dokumentationen till fredag. Det ska bli både nervöst och en lättnad att äntligen få köket, rutiner och allt annat kollat.

Ville med det här inlägget mest glädjas åt att snön äntligen kom (även om den är puts väck nu, snyft) att jag hade en sjukdag och kunde få njuta lite av det vackra och ha en superhärlig promenad - trots att Idun åt kattbajs.

_DSC0772-1.jpg

Jag var så glad åt att snön hade kommit, och såg verkligen fram emot en rejäl promenad i snötäckt skog och samla massor välbehövlig energi, mysa med hundarna och bara njuta. Så fixar jag i ordning i bagaget och ska sedan lyfta in Idun. Hittar henne inte först och får gå runt bilen.

Då står hon och slafsar i sig kattbajs som ligger bredvid mina odlingslådor. Jag ser rött med en gång, hela den underbara njutningskänslan bara POFF - försvinner i ett moln av tuggat kattbajsdoft och jag bara vrålar åt henne att spotta ut. Vilket hon också gör snabbt som fan och med världens mest skuldmedvetna blick, och jag ser hur det bara rinner bajs längs munnen på henne och tappar det helt och ba ”NUHARDUJUFÖRSTÖRTALLTIIIIIIIINGHUNNJÄÄÄÄVEL!

_DSC0773-1.jpg

Halvt kastar in henne i bilen, Kelly hoppar med i rena förskräckelsen, sen kör vi under isande tystnad (och svaga fekaliepuffar) till Omberg och Idun är fortfarande helt ifrån sig av skuldkänslor och fjäsk när jag öppnar bakluckan och släpper ut dem. Jag bestämmer mig för och tjura exakt fem minuter till innan jag inte pallar mer, för det är ju ändå så fint ute och Idun är ju så ångerfull och jag har ju faktiskt hela dagen framför mig.

_DSC0775-1.jpg

Man kan ju liksom inte vara arg när man ser det här.

_DSC0776-1.jpg

Vi gick upp till Hjässan, som var helt folktom och snön helt orörd.

_DSC0777-1.jpg
_DSC0778-1.jpg
_DSC0779-1.jpg

Fina men livsfarliga.

_DSC0780-1.jpg

Älskar när det blir både rimfrost och ett tunt täcke snö ovanpå allting.

_DSC0782-1.jpg

Här ska vi sitta och dricka varm choklad sen vid nästa snötillfälle.

_DSC0783-1.jpg

Som taget ur valfri Game of Thrones-scen.

_DSC0784-1.jpg

Minus vindkraftverken i bakgrunden då.

_DSC0792-1.jpg
_DSC0794-1.jpg

Rensa tänderna lite…

_DSC0797-1.jpg
_DSC0799-1.jpg
_DSC0804-1.jpg

Onåderskan.

_DSC0800-1.jpg
_DSC0801-1.jpg
_DSC0802-1.jpg
_DSC0806-1.jpg

Och såhär såg det ut förr om åren här uppe på Hjässan. Hisnande mycket historia här.

Nu ska jag försöka bortse ifrån att det är grått och slaskigt ute och försjunka i de här bilderna igen, och fortsätta arbeta på min faroanalys. Och vänta på besked från lönekontoret. Efter imorgon sen, ska jag sova hela helgen och bara gå upp till adventsfikat…

Ha det gott vänner!