Bland grodbakelser och hönshus

Jag är jätteglad över att det regnar så här mycket - verkligen. Förra sommaren har helt ändrat mitt perspektiv på regn. Det är nästan (men bara nästan) en fröjd att springa ut i hällregnet ideligen och tömma hinkar och kärl i de stora regntunnorna för att samla så mycket som möjligt. Men den här BLÅSTEN. Jag blir tokig! Visst, vi bor ute på åkern, det är extra mycket vind här, men KOM IGEN. Alla mina stackars odlingar och rangliga blommor i odlingslådan börjar se ut som att samtliga har extrem skolios - de lutar åt alla håll utom uppåt. De som varit ståndaktiga nog att inte knäckas av på mitten då. Och det är faktiskt så himla tråkigt. Ska man inte kunna ha blommor här liksom? Idag promenerade jag inne i stan och blängde avundsjukt genom staketen på alla trädgårdar där som hade låååånga och FULLT UTVECKLADE ringblommor och jätteverbenor. Bastards.

64204801_437742603474243_5747757026302230528_n.jpg
62435478_319748655615535_2356787196859514880_n.jpg

Försökte ta bilder för att illustrera hur extremt mycket det regnar, går inte riktigt att fånga dock. Men, titta där - en sån däringa vi-måste-båda-bli-bättre-på-att-komma-ihåg-och-ta-in-sånt-direkt-efter-användning-sak. Det är inte bara jag minsann.

Anyway - hade en trevlig måndag och tänkte jag skulle dela med mig av den genom mobilbilder för en gångs skull.

image_2019_06_11T18_14_54_438Z.png

Första anhalten var hemma hos Niklas. Han ska hjälpa mig att bygga ett hönshus i sommar, och nu diskuterade vi den slutgiltiga designen samt själva bygg-upplägget. Känns trösterikt att ha ett litet projekt att se fram emot under sommaren, och fullfölja det med någon som faktiskt kan snickra och hindrar undertecknad från att limma ihop ett par brädor och call it a day, hehe.

64431045_406884693500292_2003628395639865344_n.jpg

Sedan drog jag vidare in till Linköping centrum. Idun var med mig - de här sista dagarna nu är så dyrbara att jag inte vill vara ifrån henne längre än nödvändigt, och tänkte det kunde få vara roligt för henne att komma ut och göra stan lite. Vi chillade vid St Lars-kyrkan innan klockan slog 18 och det var dags att möta upp Johanna.

64451209_2256833597738111_4436745665384546304_n.jpg

Hon hade med sig salami som Marcus köpt från en sån där föreningsgrej, och så skulle vi ta en fika. Jag struntade i alla eventuella hund-på-fik-etiketter och hivade upp Idun i egen stol med filt.

64403319_454025828499970_7636450941754933248_n.jpg

Köpte mig en macka, mycket svart kaffe, och något jag inte ätit på år och dar - en grodbakelse.

62357293_415910308992602_8227501955660906496_n.jpg

Precis när jag ska hugga in på den så kommer en kollega från jobbet och skämtar om att jag “måste ju vara väldigt kräsen när det kommer till andra bakverk”, och jag försäkrar honom om att så sällan är fallet men att jag kaaaaanske gör lite research för att se om det här är något jag skulle kunna göra en egen version av.

Men när jag väl tagit en tugga så kunde jag konstatera att jag definitivt kunde ha gjort det bättre. Alldeles för lite kakao, och för mycket margarin. Men mycket fotogenisk.

62497908_2294019047582027_8853426862764851200_n.jpg

Var sämsta cafégästen ever och matade småfåglar direkt ur handen, utöver att jag behandlade min hund som en regelrätt fikaperson. Men fuck it.

64292833_445093566069256_4815210023070203904_n.jpg
64430505_668320930248348_7586101130338238464_n.jpg

Idun var en riktig människomagnet - flera ggr ser jag Johanna le åt någon bakom mig, och då står det folk och tittar på Idun och utbrister i diverse “åååh” och “aaaw”. Folk saktade ner när de gick förbi och log med hela ansiktet. En snubbe med en “I love Jesus” t-shirt kommer fram och är helt lyrisk över Fidan, och berättar en story om sin egen vovve och dennes kvälls-kiss-rutiner. Hon själv bara glassade i beundran med stillsam grace. Förutom när hon fick halva min ostmacka och hugger den som en galen haj innan min hand knappt lyft tallriken. Hon har lärt sig snabbt de här dagarna att hon är Queen.

62269039_303229497291262_8166796256539049984_n.jpg

När caféet stängde gick vi och satte oss vid kyrkan igen och fortsatte språka. Ytterligare ett par kom fram och beundrade Idun och sa att de själva funderade på en staffe.

Så ja, är man singel och vill köra hundtricket, så är en Idun tydligen väldigt bra och ha.

62314400_2219084438403121_2737406494256398336_n.jpg

Sedan skildes vi åt, och på vägen ut från parkeringshuset ser jag den här skylten. Jag messar Johanna och skämtar om att “vad vet de som jag inte vet, VAD KOMMER HÄNDA!?” Medans Marcus approach var att det var en väldigt fin och passande skylt, och att det borde finnas fler sådana.

64225856_2343601495888737_5759216892401156096_n.jpg

Och sen slutade vi kvällen här som så många andra den här veckan, i soffan med extra lyxig bäddning. Jag flydde in i en av de nya böckerna jag köpte i Linköping, och tog ytterligare 100 kort av Idun när hon låg och sussade. Hela min mobil är proppfull av såna här kort. Jag är livrädd att missa en enda sekund av extrem Idunsöthet och inte kunna föreviga det.

62322488_334765490530998_4083586297229213696_n.jpg

Annars då: det är helt otroligt vad extremt grönt allting är just nu. Men så kom vi ju på att förra året fick vi ju inte se allt i sin rätta skrud, då var det ju så torrt att inget växte och allt blev gult istället.

62522291_374347226527435_4377294805382725632_n.jpg

Svampabstinensen börjar kicka in i takt med att folk i svampgruppen på Facebook lägger upp att de hittat både kantareller och stensopp. Jag fick nöja mig med vad jag tror är en champinjon på Vadstena frisbeegolfbana.

64250473_640496599763729_706914946490826752_n.jpg

Försökte fota en av väldigt många vackra fjärilar - de har kommit i mängder nu de senaste dagarna. Väldigt roligt såklart - mindre roligt när man ska åka in till stan och det bara smattrar om framrutan som förvandlas till en smärre massgrav.

62327502_633169170493365_700448959126044672_n.jpg

Var tvungen fota det här arrangemanget utanför mamma och Lasse med. Det syns varifrån jag får den kreativiteten.

62367912_411569466097557_6144435618735718400_n.jpg

Fler promenader med Idun. Hon får bestämma takten, och oftast är vi bara ute i max tio minuter. Jag försöker göra dem så roliga som möjligt med lite nya ställen, och en del godissök.

62440623_2235966033154492_3310879315121405952_n.jpg

Nu har jag även varit med på Mjölby REKO och sålt, och fick en hel del beställningar - roligt! Skulle haft Motala REKO ikväll men energin räckte helt enkelt inte till så det fick prioriteras bort. Hade en del hemsidebeställningar jag gjorde klart under gårdagen istället och fick in en beställning på en donut-tårta. Den ser jag fram emot och göra.

62577484_2375942162456502_4575163841335263232_n.jpg
62608151_611156576035445_5988079623542407168_n.jpg

Och idag har vi gått en blåsig, kall promenad, sedan parkerat oss här i soffan med kaffe och bok. Nu har jag läst ut boken, det mullrar av åska, och jag borde gå ner och förbereda inför pappa och H:s besök då de kommer säga hejdå till Fidan. Vi har bestämt den 25:e juni med distriktsveterinären nu, så bara två veckor kvar. Det är fruktansvärt tungt, men jag njuter så mycket jag kan av henne de här dagarna som är kvar och tillåter mig att prioritera sorgen. Jag vet att det är mycket nu med Idun och tungsintheten, men jag fick aldrig den här chansen med Saga förra året och det är ändå en liten tröst i att försöka vara någorlunda förberedd och redo när den 25:e väl kommer.

Hoppas ni har det gott inomhus, ni som också har hällregn och åskoväder omkring er <3

Emotionell berg-och-dalbana

Tack alla fina ord, meddelanden och sympatier. Det har varit en väldigt känslomässig helg här, där vardagen haft sin gilla gång ett par timmar och sen kommer man på att det kanske är sista gången hon gör si och så… det är tungt. Samtidigt ser jag på henne att det är svårt nu. Promenaderna när hon får välja tar bara en tio minuter, hon går dåligt även när hon bara ska ut på kvällskissen. Samtidigt vill hon ju med oss när vi tar fram koppel och prasslar med påsar. Jag hade ju någon slags föreställning om att när hon blev för skröplig skulle hon kunna bli soffhund på heltid istället, men det funkar inte riktigt så heller.

Den här veckan är en jobbvecka för mig, och vovvarna åker till huset. Det blir mamma och Lasses sista vecka med dem båda två, och på ett sätt är det skönt att kunna ta en paus från det här vakuumet jag befinner mig i, där det är så tvära kast mellan normalitet och sorg. Nu får de njuta av henne ordentligt en sista gång, och jag ska se till att ha saker och göra hela tiden för att få undan allt skit innan hon kommer hem igen och varje dag blir en skatt att ta hand om och vårda innan tiden är inne.

Idag kommer Länstidningen mitt i allt också, yes, en till intervju. Inför en sommarspecial gällande mathantverk, så det blir roligt. Jag ska strax ut och städa upp lite igen. Hade tänkt göra det igår, men var i Linköping och såg film tillsammans med Niklas och Stefan Ö och lilla Fidan, och var helt slut när jag kom hem. Blir så när känslorna är utanpå kroppen 50% av tiden.

Tack återigen alla, och ha en fin vecka i solen, ta hand om er <3

DSC0426-1024x681.jpg

Sorgesommar

För några veckor sen gick jag en promenad med Idun, och såg henne mer eller mindre stappla fram och flåsa som hon aldrig gjort förr. Där och då slog mig insikten som en knytnäve i mage - nu börjar det nog närma sig. När jag kom hem ringde jag och bokade en tid hos Jägarvallen direkt. En hel dag med röntgen och hela köret, för och se hur illa det är. Längst, längst inne, en fråga om bekräftelse - är det nog nu?

De ringde efter några timmar igår och sa att de inte ens behövde göra någon röntgen. Hon har så pass ont i sin kropp nu, att det inte finns mer och göra.

Jag stod i bakstugan med kolasmet glömd i ena handen, lyssnade och nickade, frågade “hur länge?

Inte över sommaren. Max en månad, skulle jag råda er till”.

DSC0724-1024x681.jpg

Så nu ska jag bestämma ett datum. Bestämma den dag som ska vara den sista i Iduns liv. Det är fruktansvärt. Och precis som med Saga, är första stadiet av sorgearbetet det av ren och skär ångest, dåligt samvete över allt man gjort och inte gjort. Att jag inte lade alla mina pengar och semesterdagar på att åka med henne och simma flera gånger i veckan. Alla gånger man gått tio minuter och hon stretat emot, och jag har sagt “nej kom nu, lite längre måste vi gå!”. De gånger jag själviskt nog velat gå lite längre på nya vägar jag inte känner till, och hon fått gå längre än hon borde. Jag vet att det inte spelar någon roll nu, och jag försöker tänka logiskt. Men det är svårt. Det är så otroligt sorgligt med att det här sker vid nästan exakt samma tidpunkt som Saga förra året. Att även den här sommaren ska vara kantad av sorg och en tomhet jag faktiskt är oerhört rädd för redan nu. Med Saga fann jag tröst i att Idun stod redo att ta emot dubbelt så mycket kärlek, klapp och gos. Nu kommer båda mina trogna följeslagare, min Helan och Halvan, att vara borta, Kvar blir bara jag. Vem är jag ens utan mina två käraste fyrfotingar?

DSC0030-2-1024x681.jpg

Mitt i allt är jag ändå tacksam, återigen, att även hon kommer att få somna in på det enda sättet jag kunde tänka mig. I lugn och ro, omgiven av alla oss som älskar henne. Inget utdraget velande där man varken vet ut eller in. Utan ett definitivt, odiskutabelt faktum. Det funkar inte längre. Hon får några veckor nu där hon kan få slicka alla tallrikar, äta hur många pizzakanter hon vill på fredagskvällarna, och ta upp precis hur mycket plats hon vill i sängen. Och sen ska jag ha henne i mina armar när hon försvinner, här i soffan.

_DSC0549-1.jpg