Mässan och fullt kör

Herrejösses alltså - idag har jag suttit och tagit samtal, och gett IT-support, för första gången på typ… tio-ish år? Shit vad jag är ringrostig. Eller ja, snacket sitter ju, och jag skriver nog mest detaljerade ärenden av alla - det är den tekniska biten som är lite trögstartad. Jag har ju faktiskt en rätt gedigen erfarenhet av felsökning i ryggen, det gäller bara att komma ihåg allt med. Och massor är ju såklart sjukt uppdaterat sen jag satt på IBM och mappade upp grejer till höger och vänster.

Imorgon ska jag hänga med jobbet på Kick-Off, och kommer hem sent lördag kväll. Jag velade en hel del om jag skulle orka med det här eller inte, men tänkte att det ju var en gyllene chans att få socialisera med alla dem jag kommer ha kontakt med - innan jag försvinner och blir en sån där skum nattperson liksom.

Så tänkte jag skulle slänga in det här inlägget om mässan, packa, och sen ska jag faktiskt sova hos mamma och Lasse eftersom jag tar tåget från Motala in till Linköping imorron bitti. Marcus är i Stockholm och svirar runt, så ingen personlig chaufför denna helg minsann.

Men ja, mässan då som sagt.

P1070526-1.jpg

Vi var tre stycken som skulle stå i Nyföretagarcentrums monter - två fick jag till mig via mail, men det tillkom visst en tredje. Det innebar att vi bara hade typ 60 cm var att ha våra grejer på. Lite mer space känns det faktiskt som att de hade kunnat erbjuda oss, för det innebar en hel del krångel. Jag stod bredvid Erica från Partyland, hon sålde ballonger och festgrejer - det var vääääldigt många som trodde att vi var ett och samma företag, och frågade henne om mina bakverk hela tiden. När jag några timmar senare tog mig plats för min A4-skylt (tredje företagaren till höger om bilden var inte på plats under lördagen) vart det lite bättre, men fortfarande missförstånd.

P1070529-1.jpg

Och jag hade ju såklart gjort alldeles för mycket grejer för de här små centimeterna, hehe. Men jag fick åtminstone plats med det mest väsentliga. Få visa lite vad jag kan göra, både skräddarsydda grejer och pralinerna, tryfflar etc, samt karamellpopcornen. Dem bjöd jag på, och jäklar vad vi fick dela ut popcorn - jag säger vi, för stackars Erica fick hoppa in här och hjälpa till att hälla upp popcornen när folk flockades och ställde frågor. Jättetacksamt för hennes hjälp och vi kom jättebra överens, så inget ont blod där - men himla tråkigt för henne att det vart så mycket fokus på mitt, i det att folk trodde jag/vi hade rubbet.

P1070528-1.jpg

Jag fick mycket komplimanger av folk, och framförallt barnen gillade cakepop-glassarna skarpt. I början var det skitsvårt att hitta vilken approach jag skulle ta - jag avskyr ju själv när folk ska pracka på mig broschyrer och grejer. Men efter ett tag släppte det och jag fick faktiskt in en rätt bra schvung som gick typ: 1. Bjud på popcorn. 2. Informera och >insert random skämt om hur livsfarliga de är och äta< 3. Ge dem en folder och informera om att de kan köpa popcorn och allt annat gott därigenom. 4. Släng över Gullefjunkoden också och LELELELE!

Foldrarna gjord jag ju själv i söndags och blev hiskeligt nöjd med faktiskt. Hoppas inte majoriteten av dem hamnade i papperskorgen nu bara. Det är ju det tråkiga med och vara nyföretagare utan större kapital - det är mycket pengar som liksom bara flög iväg genom de där broschyrerna som folk kanske kastade vid första bästa papperskorg.

P1070531-1.jpg

Här stod jag sen då mellan 08:30 - 15:00. Fick några askar med mozartkulor och praliner sålda, nästan alla broschyrer utlämnade. Träffade en del bra folk som gav tips och feedback, jag har en tjomme jag ska ringa som gav mig ett litet erbjudande, jag blev haffad av Motala REKO som gärna ville jag skulle sälja där (och jag som hela tiden trodde att jag behöver vara med i en viss grupp, visade sig att det inte alls behövdes, tjoho!) och förhoppningsvis kommer några stycken ihåg mig när det vankas kalas eller behövs godsaker.

Men annars vet jag inte om jag fick ut så mycket av det, ärligt talat. Första två timmarna var det nästan bara pensionärer som var där för freebies - de svarade inte ens på hälsningar utan tog bara det som fanns. I år var första gången man fick sälja saker, men de flesta trodde ju allt var gratis ändå och gick därifrån när de blev upplysta om att det fanns en kostnad. Jag ser att det varit en liten ökning av besök på hemsidan, men utöver det har det varit kolugnt. Kan ju i och för sig vara för att hemsidan fortfarande inte har så jättemycket saker än, men ändå.

Jag var ju också helt slut sen, och totaldäckade hemma och sov typ hela söndagen.

En bra erfarenhet dock, och jag vet redan vad jag skulle göra annorlunda om det blir en till mässa. Det kommer ju en i Expo Vadstena i maj. Jag har inte bestämt om jag ska vara med där ännu, men om jag ska det så känner jag mig definitivt mer stadig i min roll som utställare nu.

Nu - packning, sen raka spåret in till Motala igen och sängen direkt, typ.

Ha en go kväll och helg folket!

Pralinkursen, sista veckan, upcoming events

Sista jobbveckan, och det känns oerhört märkligt. Jag var ledig måndagen och större delen av tisdagen, och har således bara tre dagar kvar på DXC nu. Upprymdheten har gått över i ett vagt obehag vid tanken på att lämna något som ändå är välbekant och tryggt på sitt sätt. Drygt 6 år har jag trots allt spenderat här, den längsta fasta anställningen jag haft. Det kommer såklart bli bra på nya jobbet, men ja - konstigt och lite ledsamt ändå.

Jag lyckades med konststycket att få till stånd att jag fixar mitt eget avslutningsfika, haha - såklart. Så de här lediga dagarna har jag bakat, och även varit en sväng hos den mentor jag fick via Nyföretagarcentrums program. Vi har av olika omständigheter inte kunnat ses sen i höstas, men nu så - ett mycket välbehövligt möte för min del då jag har mycket som behöver bollas gällande företaget. Nästa vecka kommer jag förmodligen stå på Motala Expo, vilket i sig är rätt crazy eftersom jag då för exakt ett år sedan stod där och pratade med Brenda på Min Söta Värld om och starta livsmedelsföretag. Det har hänt en jäkla massa sen dess, som jag själv behöver bli lite mer uppmärksam på - och inte bara tycka att jag fortfarande står och stampar och går för långsamt fram.

För långsamt går det inte egentligen - försäljningsmässigt kanske, men nu har jag både Expomässan, samt tre marknader bokade, och en fjärde förfrågan som jag nu fått svar på i maillådan. På det ska jag börja ett nytt jobb med en intro som till en början är på dagtid, 08-17. Jag ska på en kick-off med en jäkla massa nytt folk. Jag behöver bestämma mig för hur mina marknadsstånd ska se ut, vilka produkter som ska säljas och fixa mer reklampapper. Och ja just det, SKAPA produkterna också. Jag vill knappt ens läsa igenom vad jag skrivit för det låter MYCKET. Phu.

Men, jag ska göra mitt bästa också för att be om så mycket hjälp som möjligt, prioritera hårt, kill my darlings om jag måste. Det ordnar sig. Allt är lärdomar på den här resan.

Här kommer iallafall, sent omsider, lite bilder från när jag var på pralinkurs i Nora för två veckor sen:

_DSC0285-2-1.jpg

Först och främst var det ett rent lyckokast att pappa fick förslaget från Ingela på Chokladskolan att jag kunde samåka med en tårtmakerska från Eksjö. Annelie på Cake Queen har varit egenföretagare och bakat tårtor på beställning i många år nu, och var således en perfekt källa till information, feedback och allmänt chit-chat kring den här branschen under de timmarna vi färdades i bil ihop. Det var så himla skönt att kunna samtala med någon som sysslar med samma grejer, och gått igenom samma process som en annan är mitt uppe i nu. Mycket inspirerande.

_DSC0278-2-1.jpg

Sen var ju besöket på Nora Chokladskola helt fantastiskt med. Minus att jag är så himla dålig på matte, och en stor del av dagens kurs gick ju ut på matte för att kunna sammanställa en hållbar ganache och karamell exempelvis. Det var lite som och vara tillbaka i skolan igen och ha den känslan av att alla sitter runtomkring och nickar ivrigt, medan en annan tappade fokus redan första minuten, haha! Tur att det fanns de som var riktigt haja på räkning som kunde förklara igen, långsamt och metodiskt. Och att vi sedan fick utföra allt detta praktiskt med.

_DSC0279-2-1.jpg

Jag är ju helt självlärd so far - när jag står och gör praliner och bakar, har jag ju sett innan på YouTube eller via någon bakblogg hur det är man gör. Och lagt mig till med egna metoder och traits. Väldigt ofta så visar det sig att den metoden man använder, kanske funkar men är inte riktigt den smidigaste. Det är guld värt att kunna se hur andra gör, och jobba ihop med dem och få direkt feedback.

_DSC0282-2-1.jpg

Tänk när man kommer upp i samma nivå som de här fina små blommorna?

_DSC0283-2-1.jpg

Vi gjorde fyra olika sorters praliner - en mörk med kanel och calvados, två ljusa med hasselnötspraliné resp citronganache, och en vit med kola.

_DSC0298-2-1.jpg

Lyxen med ett stort marmorbord att tablera på - en metod som var helt ny för mig, även fast det är det vanligaste tillvägagångssättet att temperera chokladen på. I brist på marmorskiva har ju jag kört med seed-metoden eller mycryopulver.

_DSC0288-2-1.jpg

Lite då och då snodde vi åt oss en paus inne i lagerutrymmet, eller Skattkammaren som jag kallade det - där chokladskolan har alla sina formar, färger, choklad och andra verktyg som de säljer. Kan ju säga att det med en och annan pinal hem härifrån.

_DSC0289-2-1.jpg

Ljuvligt syrlig citronganache, och fina Rörstrandkoppar att dricka kaffe ur. Massor extrapoäng för att de använde sig av fint gammalt porslin till fikat.

_DSC0284-2-1.jpg
_DSC0291-2-1.jpg

Malin som var mattesnillet deluxe och såhär glad över att få botanisera i Skattkammaren.

_DSC0293-2-1.jpg

Här har vi Ingela som är en av ägarna till chokladskolan och vår kursvärd. En otroligt duktig och påläst chokladnörd i ordets rätta bemärkelse.

Det som var skönt också, var att vi bara var sex stycken deltagare allt som allt, en väldigt lagom grupp. Annelie berättade att de hade varit betydligt fler förra gången hon var där, och det gav upphov till en hel del väntan och spring in varandra. Vi var ganska samspelta allihop tycker jag, det blev snabbt rätt högt i tak och vi kunde skämta om mycket. Sånt är härligt!

_DSC0302-2-1.jpg

Och superhärligt med blanka, delikata, nykläckta praliner.

_DSC0311-2-1.jpg

Mindre härligt är den här mardrömsdisken. Något jag tar med mig från skolan (utöver typ femton andra grejer) är vanan att skrapa ur alla bunkar så mycket som möjligt för och spara på chokladen och disktiden. Det absolut värsta med och jobba med choklad är definitivt hur lång tid det tar att få bort det från allt - sig själv, golvet, väggar, redskap, you name it.

52864483_414480672452989_3598292045464076288_n.jpg

Avslutningsvis en bild hemifrån på pralinerna med vit choklad och kolafyllning.

Något som slog mig var att det var otroligt länge sedan jag jobbade med “vanlig” choklad, mjölkchoklad och vit choklad. Att enbart arbeta med veganska alternativ är ju avsevärt mycket mer begränsat, och den kreativa själen i mig sörjde lite över alla de produkter jag skulle vilja göra men inte “kan”, för att det inte finns veganska alternativ eller inte blir ekonomiskt försvarbart. Jag har därför funderat en hel del över min inriktning, och bollat den lite med både Annelie och min mentor. Problemet är att mina principer fajtas med min passion, men principerna är ju skapade av mig och inte av någon efterfrågan eller påtryck utifrån. Alltså kan de ändras. Men ja. Då känner jag liksom att jag “sviker”. Men vem? En SÅ utbredd kundkrets har jag ju inte än liksom.

Jag har fått en del bra feedback i och med bollandet iallafall, och jag ska fnula på det här ett tag och se hur det blir. Kanske blir det så att jag inkluderar alla former av råvaror i mina kreationer, men att “normen” är veganskt och det icke-veganska snarare är ett tillval. Till syvende och sist måste ju det här företaget ge mig energi, och vara någon som jag älskar att göra - och det är ju att göra fina, roliga, KREATIVA och goda saker till så många som möjligt. Jag tro jag nästlat in mig för mycket i begränsningar som enbart satts upp av mig själv, och det vore ju för jäkligt om jag liksom satte snarskank för mig själv i mitt eget företag.

Aja, jag känner att det här börjar leda till en massa svammel mest, så det får vara så länge. Nu ska jag dricka lite varm choklad, och samla ihop några av mina grejer i skåpen här, och fortsätta min allra sista onsdag i hus 125.

Livsmedelsinspektion, hur gick den egentligen?

Marcus skickade mig nyss en länk till morgonkaffet, om ett bageri som fått stängas ner i Kronobergs län. Personalen rökte inne i lokalerna, slängde fimpar överallt och hade avfall precis bredvid mjölpåsarna. De har efter en uppstädning nu fått öppna upp igen - men deras bristande utbildning i livsmedelshygien ska “följas upp”. De får alltså fortsätta gasa på med leverans till flertalet kunder och återförsäljare, trots att de alltså inte ens har adekvat utbildning i att kunna hantera livsmedel på ett säkert sätt.

Känner nu att shit alltså, vad jag överarbetade min egen procedur om jag jämför med det här bageriet!

Jag hade ju en livsmedelsinspektör här strax innan jul och jag har ju bara nämnt att hon kom, godkände, och sen inget mer. Här kommer lite mer detaljer, ifall någon är nyfiken - kanske finns det nån mer av er som funderar på livsmedelsverksamhet, eller bara vill veta om jag kör mitt stuff riktigt legit. Here goes!

chokladbollar.PNG

Jag började ju min verksamhet i tankarna redan i våras för snart ett år sen. Där lade jag också grunden genom att det första jag gjorde, var att gå en kurs i livsmedelshygien och HACCP. HACCP är lite av livsmedlens proaktiva RCA, för er IT-folks. För er andra, så är det ett kontrollprogram där man ska skriva upp potentiella risker med sin verksamhet. Samt plan för hur dessa ska förhindras eller hanteras i ett worst case scenario. Exempelvis hur jag förhindrar att mjöl hamnar i mina glutenfria produkter, hur jag motverkar bakteriebildning, hur jag säkerställer att mina varor är säkra för folk och äta. HACCP går hand i hand med allt som ingår i Livsmedelsverket regelverk och paragrafer, så jag måste veta vad som är rätt märkning och vilken information kunderna ska ha. Och sen väldigt mycket basic stuff, som att ha god handhygien, ha hårnät, inte jobba när jag är sjuk och smittspridande, att mina verktyg är godkända för livsmedelstillverkning. Rätt mycket sunt förnuft liksom. Men när man väl börjar, är det MYCKET att ta in och hålla ordning på. Ni kan ju tänka er hur mycket jag har suttit och obsessat över efter att ha läst igenom sjuttioelva paragrafer och pamfletter och gud vet vad och börjar röra ihop allt.

_DSC0985-1.jpg

När kursen var avklarad och certifikatet mailat till mig, så fortsatte jag obsessa över lokalen, paketering och verktyg. Jag läste någonstans att man inte skulle ha paketeringen i samma rum som produktionen och var således orolig att de inte skulle godkänna min workaround - kräma upp allt paketeringsmaterial på loftet tre meter upp. Jag läste någonting om att man inte får gå rakt in i produktionsrummet innan man bytt om i dedikerad omklädningsrum, och var orolig över att jag måste bygga in väggar och tak de fem stegen det tar till toaletten/omklädningsrummet.

Jag var SÄRDELES orolig över faktumet att jag hade hundar och skrev en halv novell om alla åtgärder jag tar till för att hår inte ska komma in i bakstugan. Jag köpte storpack av hårnät och handskar och fixade dedikerad arbetskläder i form av en Biltema t-shirt och byxor. Två dagar innan inspektionen fick jag stora skälvan när jag för hundratrettiofjärde gången läste igenom märkningskraven och plötsligt blev osäker på om jag behövde ha med näringsinnehåll eller inte. Satte Marcus på att fixa ihop en snabb uträkningsfunktion. Insåg att jag missat en detalj i SPÅRBARHET och satte upp ett dokument där jag skrev in alla grejer jag köpt, när och från var.

DSC0213.jpg

Mest av allt obsessade jag över huruvida jag måste skaffa en fettavskiljare eller ej, eftersom de är svindyra, svintråkiga, visserligen fullt logiska men ändock - svindyra. Och om avsaknaden av en kunde leda till omedelbar avstängning!

Så kom då dagen D. Jag hade ju pratat i telefon med inspektören tidigare och då lät hon ju nog så ofarlig men man vet ju aldrig… jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, kanske inte en hårdkokt typ med ansikte a´la stenfiguren i Neverending Story och pressveck som kan skära genom hud - men nåt liknande. Istället visar hon sig vara jättegullig, väldigt vänlig och lugn och snar till beröm. Första som händer när vi går in och jag ska börja presentera och förklara, är att jag inser att jag glömt köpa tvål till handtvätten. Jag får hänvisa till och använda diskmedlet. Diskmedel! Till livsmedelsinspektörens händer! Ack och ve, jag ser redan SHUTDOWN! aggressivt flimrande framför ögonen. Jag nästan ryggar tillbaka inför en eventuell lavett. Jag förtjänade det. Handtvål är ju livsmedelstillverkarens helige graal för fasen.

Men icke - vi fortsätter, och jag får två hjärtsnörp till på vägen. Ena är när jag ser att jag glömt diska skyddslocket i mikrovågsugnen, och det ligger där i fullt dagsljus med FETTFLÄCKAR på! Hela bakstugan är minutiöst städat och renskrubbad och så ligger det där förbannade locket där och bara skriker ut HÄRSKET FEEEEEEETT HÄR VARE HÄRSKET FEEEEEETT KONTAMINERAR AAAAAAALLT I LUFTEN!! (nu var det ju inte härsket utan bara resultatet av lite för varmt margarin för två dagar sen, men i den här ytterst pressade situationen, så kändes det verkligen så)

Men det lade hon inte ens märke till, eller om hon såg men det var så pass obetydligt att det inte behövde beröras.

Eller så var det för att hon fått syn på min chokladsmältare.

Alla ni som någonsin hållit på med choklad vet att det är kladdigt, rörigt och extremt svårt att sköta prydligt. Choklad hamnar överallt. Speciellt när man inte har tillgång till några fancy maskiner utan gör allt för hand, vänder upp och ner på en form full av varm, smält choklad som ska bankas ur och skrapas. Jag är ännu inte riktigt där att jag kan göra det på ett relativt cleant sätt. Fasen, inte ens de som har fancy maskiner kan undvika att det sitter halvsmälta chokladformationer på diverse kanter och väggar. Så, chokladsmältmaskinen har ju en hel del chokladprydnader, och själva chokladen inuti, när den är stelnad, ser inte så rolig ut. Det är ju absolut inget fel eller någon risk med detta hygienmässigt sett. Men när vi står där och stirrar på det här chokladarrangemanget, så ser det hundra ggr mer KAOS ut än vad det gjorde en kvart innan hon kom. Såklart. Hon frågade en del om hur den funkade, jag förklarade, förklarade också hur jag gör med överbliven choklad och hur ofta jag rengör den. Hon nickar, skriver ner något - och sen är det typ klart.

_DSC0993-1.jpg

Jag har lagt fram min tio-sidors dokumentation, vattenprov, spårbarhetsdokumentet, ett märkningsexempel och ett produktexempel på bordet. Hon kikar på märkningen, vi diskuterar den ihop, och kommer fram till att jag behöver ändra beteckningen från “innehåll” till “ingredienser”. Hon bläddrar lite snabbt i min egenkontroll, säger det ser bra ut - och lägger undan den, ler och frågar om jag har några praliner och sälja just nu?

Inga bannor om att jag inte har en plasttunnel från dörr till toalett, ingen smäll på fingrarna för att jag inte byggt lokal till alla förpackningar, ingen stor fet stämpel med SHUTDOWN! följt av en hård blick och ett väsande “…handtvålen…”.

Istället fick jag cred för att jag var så påläst, lite allmänna tips om förbättringar och några smådetaljer hon rekommenderade, och tyvärr hade jag ju inga praliner tillgängliga men hade ju övervägt att ha några för provsmak men avfärdade det med att det kanske kan ses som mutförsök…. argh!

Så ja, så gick det till - oerhört osmärtsamt ändå. Sen förstår jag ju att det inte är riktigt lika hårt för mig kanske som producerar så små mängder direkt till slutkonsumenter, men ändå. Jag var verkligen supernervös för ingenting, och kan klappa mig själv på axeln för ett bra grundarbete.

Nu känns det som att jag kan starta produktionen “på riktigt” eftersom jag numera kan titulera mig som godkänd livsmedelsverksamhet. Man får ju köra på en viss tid innan första inspektionen kommer, men det känns ju ändå hundra ggr bättre att kunna svara ja på frågan om man är godkänd för det man gör. En kvalitetsstämpel helt enkelt.