Ur pepparkaksoset

God morgon på er!

Äntligen är jag uppe ur det ormbo jag befunnit mig i de senaste veckorna, bestående av massa självkritiskt tvivel, långa dagar, dålig sömn, alldeles för dålig hantering av stress, en trevlig get-away utan krav och såklart massa, massa bak. Ingen av er kan väl ha missat att jag nu gått live med hemsida och allt, och kränger julkalendrar som den allra första grejen från mitt företag. Igår stod jag från kl 14 till midnatt och fixade pepparkaksdeg, cookie dough och brownie cookie dough, en jäkla massa fudge, karamellpopcorn, bräck, chokladdoppad honey comb, och en handfull mozartkulor. Var bra mör i kroppen kan jag säga. Men det sköna var att jag hade noll ångest, noll prestationsstress, det var riktigt mysigt och roligt att stå och baka och fixa när jag vet att jag har betalande kunder. Har ju tidigare varit rädd för att jag skapat nåt slags stigma där ute i bakstugan, har “misslyckats” där för många gånger och likt en omvänd Pavlovs hund börjat rygga undan varje gång bakklockan ringer.

P1070261-1.jpg

Det finns typ fyra kalendrar kvar, så har du mot förmodan missat dem och skulle vilja ha, alternativt vet någon som skulle uppskatta en sån, så finns den här.

Om lite mindre än två veckor ska jag stänga in mig i bakstugan för att färdigställa alla praliner och kolor, sen ska de skickas ut. Eeek!

P1070270-1-2.jpg

Men som sagt - jag har inte haft världens bästa veckor stress-och-måendemässigt, och jag förstår att det är högtryck i hjärnan just nu på grund av all planering, alla idéer, pendlingen från glädje till total känsla av uppgivenhet som tycks ha kommit åter - just humörsvängningarna försvann ju med antideppmedicinen, men den upphörde jag med i somras och det har funkat fine fram till nu. Jag måste jobba med att vara NÖJD. Jag är hela tiden pessimist och hittar något litet fel i varje framgång (jag höll till och med på att skriva “framgång” för och förminska mig själv ytterligare liksom) och det måste jag sluta med annars sitter jag i skiten igen illa kvickt.

P1070264-1.jpg

En riktigt bra sak nu dock är att jag har outsourcat hela admindelen av hemsidan till Marcus. Eller rättare sagt, Marcus tog den bördan ifrån mig, och det lättade något enormt. Jag höll på och drunkna i allt adminjobb som skulle göras, on top of jobba heltid och sköta mitt “riktiga” jobb, och så baka under kvällar och helger. Nu kör han allt tråkgöra, jag får göra det jag är bra på vilket är baka fram sliskiga godsaker, och sen efter december när det lugnar ner och det mesta är klart, sig så kan jag ta över rodret igen. Så glad att jag har en så stöttepelare till livskamrat <3

Nu ska jag slurka upp mitt kaffe, sätta tänderna i IT-jobb, och när kvällen nalkas ska jag sätta ihop en prototyp till gottepåse som eventuellt kommer bli ett annat uppdrag för mig senare i december. Ett inlägg om vår kravfria get-away kommer också upp senare.

Hoppas ni får en bra måndag peeps, glöm inte att ta hand om er!

En pestdoktor, blixtlås i ansiktet och lite tårta

Gomorron världen, eller goförmiddag är det väl nu. Det känns som morgon fortfarande eftersom det är mörkt här inne i rummet due to vampyrkollegor, ute öser regnet ner bland gråtunga moln och jag kom nyss hit eftersom jag jobbar kvällspass den här veckan. Vi har börjat med 09-18-pass igen, eller no-life-passen som jag säger. Fast imorse var det rätt nice att vakna när Marcus gick, fortfarande ha en och en halv timme kvar tills jag måste åka så att jag hann med och koka kaffe, fixa en avokadotoast och äta frulle i sängen med regnet smattrande mot rutorna.

Jag lade mig tidigt igår, var så otroligt trött. Jag ser flera tecken på att jag är nära att vara FÖR trött nu, så måste sakta ner lite. Och nu är det banne mig svårare än någonsin. För nu har jag ju faktiskt saker jag MÅSTE fixa rätt omgående. När jag skrev om mitt företag i förra posten så menade jag ju på att det är live på pappret, men inte riktigt live i realiteten så som att jag har börjat sälja produkter. Men nu har jag fått hem mina julkalendrar (som leverantören dessutom mailade om att de inte var riktigt nöjda med trycket och bad mig höra av mig när jag hämtat ut och sett dem - SUCK) och måste sätta igång med att skapa allt gott jag ska fylla dem med, samt preppa inför den lilla julmarknaden. Nu har jag deadlines, liksom. Phu!

I helgen har jag också tampats med doptårtorna. Och ja - även fast Sanna blev nöjd, och det är kul med slutresultatet - så ska jag nog lägga just tårtor på hyllan ett tag. Iallafall tills jag gjort x antal mer ordinära fikatårtor. Nu var jag lite lätt ringrostig, och skulle dessutom göra både veganskt och glutenfritt. Jag gillade utmaningen, men sen lyckades jag klanta till det lite och stressen var ett faktum. Det handlade bara om en fyllning som blev för lös, men det räckte.

Men men, nog med trött-snack för det här stycket och vidare till lite pics. Vi var nämligen bjudna på Halloweenfest under lördagkvällen, och jag velade länge och väl om huruvida jag skulle gå eller inte. Älskar ju allt med Halloween, diggar Anna och Christofer, och har dessutom redan tackat nej till två av deras partyn sen innan pga fått prioritera vila och återhämtning så kände lite att jag inte ville ha tredje gången gillt på det. Så det slutade med att vi drog dit, jag körde nyktert så att jag kunde ta oss hem skapligt och dessutom färdigställa tårtorna efteråt.

P1070146-1.jpg

Det här är alltså värdparet, creepy as fuck - speciellt den där pestdoktorskostymen, den har jag själv fluktat på ett par år i rad. Nästa år kanske? Världens bekvämaste kostym också, man slipper sminka sig eller fixa håret, och när man vill andas lite bättre tar man av sig masken och vips är man Döden från Det Sjunde Inseglet istället!

P1070148-1.jpg

De ville ha foton på sig själva och jag slet fram min kamera och deklarerade ljudligt att have no fear, jag ska fota! Sen inser jag att jag behöver blixt, och några sekunder efter det inser jag att jag inte har en - jäkla - aning - om vart blixten är… S&C står tålmodigt och väntar och jag bah - “är jag HELT dum i huvudet, VAR är blixten!” Tar några testfoton, “vad fint och udda med en glasburk full av växter” tänker jag lite förstrött när jag skaffar mig femton bilder av deras vardagsrumsbord. Jojo. Vänta ni bara ska ni få se.

P1070149-1.jpg

En till väldigt intetsägande testbild, men den får vara med pga tyckte de hade det så fint, lite lik vår (ehrm,min) inredning med fina grejer överallt, Anna sa att hon ville att man “skulle få känslan av att man kom in i en utställning”, amen to that!

P1070154-1.jpg

Och ÄNTLIGEN hittade jag blixten, som var tvungen att fällas upp manuellt med hjälp av en yttepytteliten spak som satt någon helt annanstans på kamerahuset. Jag kör ju nästan uteslutande med min kompakta Lumix nu, och allt är tre gånger så litet på den som på en vanlig kamera. Christofer fick vara först ut att bli upplyst.

P1070156-1.jpg

Sedan min bättre hälft, aka Fantomen på Operan, aka Rickard Söderberg! Och en mumie som hade lagt ner en jäkla effort på sin kostym, rivit sönder lakan och lagt dem i litervis av te för den rätta, åldriga färgen.

P1070157-1.jpg

Även pestdoktorer måste få ta sig lite bubbel emellanåt.

P1070158-1.jpg

Och ja, här har ni mig då - det här var nog den allra billigaste “kostymen” jag någonsin haft. Jag haffade ett sminkset för 50 spänn på Lekia (!) och limmade fast den här dragkedjan i plytet och kletade på så mycket fejkblod att jag knappt kunde prata, så stelt var det. Botox kan slänga sig i väggen. Rätt effektfullt ändå.

P1070163-1.jpg

Kissen kom ut och lade sig till rätta mellan de karaktärer som passade den bäst -matchade bra ihop med viktoriansk rysch och pysch.

P1070164-1.jpg

Himla gulliga människor som hivade upp en flaska körsbärsvin ur en supergammal doktorsväska och drack i små avec-glas.

Apropå gullig, så hade Anna utöver katten även två stycken ormar som hon visade mig, en blyger och en social sådan.

Och mitt i allt, när jag är lite trött (surprise) och sitter och tittar på glasskålen, så ser jag att nånting rör sig där inne. Tittar närmare och ser några ENORMA insekter, som RÖR SIG.

Eeeh… är det något som lever där inne?” frågar jag.

Japp - tre styck av dessa raringar:

P1070169-1.jpg

Kackerlackor! Husdjurs-kackerlackor! Ja, varför inte…

Ormar och sånt är fine, men kackisar - näe. Ovanligt många på festen var helt orädda och tog gärna emot dem i sin hand, men här går gränsen för mig, haha! Tyckte den jag råkade få med mig från New York för flera år sen var stor nog, den var väl tre centimeter ungefär…

P1070170-1.jpg

Coolt ändå, inte alla som kan hala fram decimeterstora kackerlackor som partytrick.

Kort därefter tackade vi för oss och drog hemåt. Jag var inte alls mitt bästa jag här kände jag - det var roligt att träffa folk och skönt att få lite andra intryck, men när jag dessutom var nykter och lite efter på mina sociala skills pga utmattningen känns det som att jag framstod som en ytterst förvirrad individ. Vilket jag ju visserligen är, hehe. Men men. Cred till gulliga viktorianska paret Isak och Christina (om jag har rätt nu?) som var så väldigt intresserade och ställde så många frågor att jag satt hos dem nästan hela kvällen och pratade mig hes.

P1070181-1.jpg

Dagen efter tackade jag mig själv för att jag inte druckit, och knäppte ändå några kort på tårtorna trots att jag var långtifrån nöjd. Både Fredrik och Sanna upprepade hur fina de var, men självkritisk som jag är så ser jag bara att de inte riktigt är samma standard som jag haft innan.

P1070182-1.jpg

Men ja, jag ska vara snäll mot mig själv och säga att de var helt OK ändå. Så långt kan jag sträcka mig. Tårtan med elefanten var en “vanlig” tårta med jordgubbsmousse och vanilj-mandel-kräm.

P1070188-1.jpg

Och det här var den veganska, glutenfria tårtan fylld med hallonmousse och mjölkchoklad ganache. Yes, marängerna, struten och glasyren, allt är veganskt och GF.

P1070190-1.jpg

Och såhär såg vi ut när Fredrik kom och hämtade den - lite lagom dagen-efter-Halloween-tufsiga, Marcus som avdankad rockstar med sin eyeliner kvar runt ögonen och jag med limrester överallt. För och inte tala om hur mitt hår var med fjorton kilo hårspray.

P1070191-1.jpg

Men vi inledde dagen med storstädning av nedervåningen, och sedan en skön, solig promenad i Omberg med ynka tre grader ute och en påpälsad Fidan som fick leta godis i ihåliga stockar.

P1070193-1.jpg

Och råkade springa så mycket att hon kände av sin artros rejält och fick bli buren en bit.

P1070194-1.jpg

Och när vi kom hem så lade jag mig i soffan och där stannade jag fram till kvällen - åt pizza, tittade på Doom och The Curious Case of Benjamin Button och bara tömde hjärnan. Mycket välbehövligt.

Den här veckan fortsätter vara rätt full nu - ikväll vankas det skräckfilmskväll, imorgon ska jag och Marcus se Queen-filmen på bio, och i helgen tänkte vi åka upp till Eva och Peter. Ska hinna hämta ut kalendrarna med och se vad de menar med att de inte är nöjda - något är snett eller suddigt gissar jag - och bestämma om de ska skickas tillbaka eller inte. Och förhoppningsvis hinna börja tillverka lite praliner med, nånstans där emellan.

Hoppas ni får en nice vecka peeps!

Choklad, choklad, lite mer choklad, och livet i punktform

Det är mycket nu - och då har jag inte ens bakat särskilt mycket de här dagarna. Utan mest jobbat på mitt “riktiga” jobb, fixat administrativa saker, fortsatt min jakt på vegansk choklad, kommit hem sent, och varit så trött, så trött.

Det händer saker i rask takt med företaget nu och jag känner själv att jag måste sätta mig ner och strukturera upp vad som faktiskt händer, så det får komma i ett eget inlägg. Men här är iallafall lite notiser om vad som skett i livet sen sist:

P1060883-1.jpg

I lördags åkte jag och Marcus upp till Stockholm för att gå på Bak & Chokladmässa - det är ju värsta brittsommar nu, så dagen var varm och ljus och full av färger.

P1060885-1.jpg

Min förhoppning var att sondera terrängen lite, få inspiration och kanske kunna prata med en och annan företagare inom choklad-och-konfektyrbranschen. Som jag misstänkte var mässan mest till för chokladätare och konsumenter, inte så värst mycket för företagare - men jag fick iallafall fatt i en av dem som jag spanat in sen tidigare, nämligen OmNomNom som har vegansk choklad i sitt sortiment. Jag tog en chansning och ställde massa frågor om varifrån de får sin choklad, hur marknaden ser ut för veganska godsaker, folks fördomar etc - och fick jättebra input och info!

P1060886-1.jpg

Sen gick vi mest runt och tittade på alla fantastiska skapelser.

P1060887-1.jpg

Mycket fint och gott fanns det, men jag köpte inte en endaste liten pralin, tro det eller ej - men det känns som jag lever och andas choklad just nu så blir liksom mätt inombords.

P1060888-1.jpg
P1060889-1.jpg
P1060894-1.jpg

Köpte en fin chokladform iallafall som jag ska inviga i helgen, och sen tog vi svängen om Sollentuna för och hälsa på Sara och hennes familj. Och tänk - jag tog inte en endaste bild där! Enda jag har är på alla träd och löv som kameran redan består av till 95%. Jag skyller på att det var alldeles för gott sällskap och gott snack för att bry sig om att sticka fram kameran mitt i allt. Nu är vi uppdaterade om varandras liv och leverne för ett litet tag framöver.

P1060895-1.jpg
P1060899-1.jpg

När vi sen drog hemåt igen tog vi svängen förbi Marcus barndomsstad Vagnhärad och stannade för middag. Åt en krämig carbonara och lyssnade på Marcus små anekdoter och nostalgiska tankar.

P1060901-1.jpg

På söndagen sen fick jag besök av kusin Ida som var nere och förärade Motala med ett besök - inte heller där har jag en endaste bild, jag har varit särdeles dålig på att dokumentera annat än natur de senaste veckorna. Jag tror det förmodligen beror på att det inte finns energi till det just nu, och att mitt sug efter bilddokumentation mattas av för att kompensera. Förutom när jag befinner mig på platser där jag får energi och lugn, som skogen.

Annars då:

  • Vi är med ved! Haha alla gånger som jag svor och slet med att lasta in vd i pannrummet som tonåring, det var liksom the arbetssyssla som alltid fanns till hands i min familj och när jag flyttade till eget tyckte jag det var underbart och slippa ha den där veden hängandes över en som en tyst förebråelse att man inte drog sitt strå (vedpinne?) till stacken. Och nu står jag här, femton år senare, och har en egen hög på tomten som vi måste lasta in under presenningen ikväll.

  • Några tjejkvällar har avlöst varann, inte heller där har jag bilddokumentation men jag har en extra rynka på magen som bevis på allt gött vi moffat i oss - nu senast ost, kex och vin, och jag åt så mycket ost att jag blev superdäst och trött och säkert verkade rejält onykter när det i själva verket var matkoma deluxe.

  • Jag var på HLR-kurs hela dagen igår, och är nu uppdaterad och redo för eventuella hjärtstopp och dylikt runtomkring mig. Det var väldigt intressant, lite smått magstarkt med snack om avslitna lemmar och förblödningar innan man ens hunnit dricka upp sitt klockan-nio-morgonkaffe bara. Jag lärde mig att testdockornas ansikten ursprungligen är avgjutningar av en fransk, drunknad kvinna som såg “så fridfull och leende” ut i döden att man beslöt sig för att gjuta av hennes ansikte och använda som prototyp. Tur att #GDPR inte var aktivt på den tiden.

  • Årsdagen av #meetoo igår - herregud vart tar tiden vägen? Vill faktiskt säga att jag blivit bättre på att säga ifrån och ifrågasätta sen dess -tror det har en del med åldern och göra med. Jag orkar liksom inte bry mig om nån fattar agg mot mig för att jag kommer med mothugg. Man märker rätt snabbt om det är ett hopplöst fall och dött lopp att försöka argumentera med någon som bara vill tjafsa för tjafsandets skull. Däremot har jag emellanåt fått ta paus från och läsa kommentarsfält eller de inlägg som samlingsbloggar skriver om klimatet på sociala medier, mot framförallt kvinnor. #tapparhoppetommänsklighetenemellanåt

Nu ska jag ta en kaffe till och leta veganskt strössel. Ha en bra onsdag peeps.